USA+Vietnam=Death
Share written 2009-09-23 @ 14:20:14
Tre steg mot att framställa sig som ett totalt arschle:
1. Se ut som en Uessan (person från USA)
2. Res till Vietnam
3. Gör det iklädd en t-shirt med texten: DEATH was our business and BUSINESS WAS GOOD
Dessutom hade han på sig kamoflagebyxor..
Han var jättetrevlig, och rolig och fantastisk på alla sätt, men lite smaklös i sitt klädval.
1. Se ut som en Uessan (person från USA)
2. Res till Vietnam
3. Gör det iklädd en t-shirt med texten: DEATH was our business and BUSINESS WAS GOOD
Dessutom hade han på sig kamoflagebyxor..
Han var jättetrevlig, och rolig och fantastisk på alla sätt, men lite smaklös i sitt klädval.
Dagen gryr i paradiset
Share written 2009-09-22 @ 21:27:41
Nu börjar den riktiga semestern.. Dit jag nu är på väg har jag redan fler och bättre vänner än jag någonsin kunnat drömma om att få. Ett ställe där ingen behöver oroa sig för att få mat för dagen eller tak över huvudet - ett paradis långt vackrare än något annat ställe på jorden.
Det enda jag ska göra de månader som är kvar - innan jag börjar arbeta som äventyrare igen - är att ge min son Simon mer av mig, hjälpa mina vänner på eBay med det jag älskar mest, träna, umgås med mina vänner och vänta på sista oktober.
En ny dag och ett nytt liv gryr..
Det enda jag ska göra de månader som är kvar - innan jag börjar arbeta som äventyrare igen - är att ge min son Simon mer av mig, hjälpa mina vänner på eBay med det jag älskar mest, träna, umgås med mina vänner och vänta på sista oktober.
En ny dag och ett nytt liv gryr..
Sista natten - Galet festande
Share written 2009-09-22 @ 13:43:36
Efter att ha sagt hej då till Khoa och Sandy ordnade jag snabbt ett hotellrum för sista natten och lämnade packningen. Dödstrött som jag var tänkte jag bara skriva något blogginlägg och sedan krascha..
På väg till internetcaféet ser jag på Shirley Temple, en tjej som jag hade dissat några dagar tidigare för att hon betedde sig illa mot personalen på ett hotell. Vi började i alla fall prata då och hon hade bjudit med mig ut senare den kvällen, men jag hade valt att ducka det till förmån för att hitta på något med Khoa och Sandy.. Anyways..
Jag ser Shirley Temple sitta med ett gäng på en bar - baren ligger längs med gatan jag följer för att nå mitt internetcafé.. Tänkte att jag bara skulle säga hej och be om ursäkt för att jag inte dök upp härom dagen. Jag smyger upp bakom henne och säger Hello gorgeous evil American och hon lyser upp som bara en Uessan kan göra - sådär så man blir alldeles varm i hjärtat och känner sig välkommen och älskad.. ..nästan lika varm som om man hade fått napalm släppt över sig...
Vips så sitter jag vid ett redan överfullt bord och beställer smådunkar - typ 1,5 liters - med vattnig öl för fem kronor styck. Jag gillar inte ens öl... Att ölen är vattnig spelade dock ingen roll - eftersom den är billig! Dessutom tyckte jag den var ganska god därför:).. Vi dricker dunk efter dunk utan att känna av det märkbart, mer än att det är skytteltrafik till lilltoan på uteserveringen.
Shirley Temple med sin kanadensare(?)
Kring bordet sitter en brokig samling uessanare, kanadicker, australiensare och annat löst folk. Någon skotte tror jag det också var, men är inte säker. Dessutom satt där också den kanske hetaste snubben jag någonsin sett..
Het men gnällig kille som var lite mesig.. ..ville inte festa..
Egentligen heter inte Shirley Temple Shirley Temple, hon heter Gina, och hon är inte som andra barn.. Hon är väldigt yvig och stor i käften - fast på ett bra sätt - väldigt verbal! Hennes retorik har hon tränat upp under sin tid som kämpe för The Gay Rights Movement i Los Angeles. I Vietnam jobbar hon som lärare i engelska och tjänar lika mycket som jag gör efter skatt.. ..fast med obefintliga levnadsomkostnader.. Hennes pappa flyttade till Vietnam när Gina var 14 och träffade där en vietnamesisk fru. Gina har därför varit där flertalet gånger under sin uppväxt och har liksom hennes far - och jag - förälskat sig i landet (eller är det bara den billiga ölen?)..
Gina förtrållar killarna - nåja... De nämnda dunkarna på bordet:)..
Helt oförhappandes börjar det ösa ner och vårt sällskap som blivit allt större ryms inte längre under markisen, men ägarna bygger ett ad hoc-regnskydd med parasoll och en presenning och får oss på så sätt stanna kvar och dricka undermålig öl för småslantar!
Gjorde Vietnam på motorcykel - skön snubbe, lite dum i huvudet...
Rätt vad det är kommer hon - Natalia. Eldig spanjorska med ett fantastiskt leende och lika fantastisk engelska.. Nästan regalt rör hon sig till uteserveringen. Hon tänder en av sina långa exklusiva cigaretter, som hon senare hävdar att hon bara feströker. Hon sätter sig några meter ifrån oss och efter att jag blivit utmanad att gå och prata med henne reser jag mig upp. Jag går fram till henne och småpratar lite, tomma ord utan mening och bjuder sedan in henne till vårt gäng. Hon sätter sig ner och vi pratar vidare.
De andra killarna samlar mod till sig och släpper sedan uppmärksamheten från de två uessanska kvinnorna som befinner sig i sällskapet.. ..sedan börjar de hugga på Natalia:).
Lite blyg, men söt spanjorska..
Efter ett tag tröttnar hon på den typen av uppmärksamhet och börjar prata med två spanjorer som kommer någonstans ifrån. Hon sätter sig vid deras bord och jag fortsätter prata med Shirley och de andra.. Framåt ett på natten ska de andra vidare och jag tycker synd om Natalia - som fastnat med vad jag tycker är två töntiga spanjorer. Jag frågar om hon vill gå och ta en drink och det vill hon självklart.
Vi går till Crazy Buffalo som är ett sådär turistställe - de har dock en uteservering och.. ..nja, inte mycket mera värt att nämna. Det går i alla fall att beställa drinkar där.
Galen Buffel - Vi måste varit galna som gick dit...
Vi börjar prata om ambitionen med hennes resa och det visar sig att hon ska vara där en månad och sedan gå på hennes väninnas bröllop i Hanoi. Jag berätta om mina små äventyr, samt visar lite bilder i kameran.
Trots sina manikyrerade naglar och kvinnliga yttre visar det sig att det bor en sann äventyrare under den tillrättalagda ytan. Hon skulle mer än gärna följt med ut utanför stadsgränsen på en moped och irra runt på landbygden:). Hon ondgör sig över att vi inte träffades två veckor tidigare och försöker få mig att förlänga min tripp.. Har dock fantastiska saker på hemmaplan också, så det var inte ett alternativ, men jag håller med om att det var synd att jag inte träffade henne för att par veckor sedan. Hade kunnat blivit hur fantastiskt som helst om två galningar hamnat i självsvängning..
Kvällen hade nu blivit natt och började gå över i morgon. Jag som skulle resa hem kände mer och mer att det var dags att börja runda av - och gör också så..
På väg till internetcaféet ser jag på Shirley Temple, en tjej som jag hade dissat några dagar tidigare för att hon betedde sig illa mot personalen på ett hotell. Vi började i alla fall prata då och hon hade bjudit med mig ut senare den kvällen, men jag hade valt att ducka det till förmån för att hitta på något med Khoa och Sandy.. Anyways..
Jag ser Shirley Temple sitta med ett gäng på en bar - baren ligger längs med gatan jag följer för att nå mitt internetcafé.. Tänkte att jag bara skulle säga hej och be om ursäkt för att jag inte dök upp härom dagen. Jag smyger upp bakom henne och säger Hello gorgeous evil American och hon lyser upp som bara en Uessan kan göra - sådär så man blir alldeles varm i hjärtat och känner sig välkommen och älskad.. ..nästan lika varm som om man hade fått napalm släppt över sig...
Vips så sitter jag vid ett redan överfullt bord och beställer smådunkar - typ 1,5 liters - med vattnig öl för fem kronor styck. Jag gillar inte ens öl... Att ölen är vattnig spelade dock ingen roll - eftersom den är billig! Dessutom tyckte jag den var ganska god därför:).. Vi dricker dunk efter dunk utan att känna av det märkbart, mer än att det är skytteltrafik till lilltoan på uteserveringen.
Shirley Temple med sin kanadensare(?)
Kring bordet sitter en brokig samling uessanare, kanadicker, australiensare och annat löst folk. Någon skotte tror jag det också var, men är inte säker. Dessutom satt där också den kanske hetaste snubben jag någonsin sett..
Het men gnällig kille som var lite mesig.. ..ville inte festa..
Egentligen heter inte Shirley Temple Shirley Temple, hon heter Gina, och hon är inte som andra barn.. Hon är väldigt yvig och stor i käften - fast på ett bra sätt - väldigt verbal! Hennes retorik har hon tränat upp under sin tid som kämpe för The Gay Rights Movement i Los Angeles. I Vietnam jobbar hon som lärare i engelska och tjänar lika mycket som jag gör efter skatt.. ..fast med obefintliga levnadsomkostnader.. Hennes pappa flyttade till Vietnam när Gina var 14 och träffade där en vietnamesisk fru. Gina har därför varit där flertalet gånger under sin uppväxt och har liksom hennes far - och jag - förälskat sig i landet (eller är det bara den billiga ölen?)..
Gina förtrållar killarna - nåja... De nämnda dunkarna på bordet:)..
Helt oförhappandes börjar det ösa ner och vårt sällskap som blivit allt större ryms inte längre under markisen, men ägarna bygger ett ad hoc-regnskydd med parasoll och en presenning och får oss på så sätt stanna kvar och dricka undermålig öl för småslantar!
Gjorde Vietnam på motorcykel - skön snubbe, lite dum i huvudet...
Rätt vad det är kommer hon - Natalia. Eldig spanjorska med ett fantastiskt leende och lika fantastisk engelska.. Nästan regalt rör hon sig till uteserveringen. Hon tänder en av sina långa exklusiva cigaretter, som hon senare hävdar att hon bara feströker. Hon sätter sig några meter ifrån oss och efter att jag blivit utmanad att gå och prata med henne reser jag mig upp. Jag går fram till henne och småpratar lite, tomma ord utan mening och bjuder sedan in henne till vårt gäng. Hon sätter sig ner och vi pratar vidare.
De andra killarna samlar mod till sig och släpper sedan uppmärksamheten från de två uessanska kvinnorna som befinner sig i sällskapet.. ..sedan börjar de hugga på Natalia:).
Lite blyg, men söt spanjorska..
Efter ett tag tröttnar hon på den typen av uppmärksamhet och börjar prata med två spanjorer som kommer någonstans ifrån. Hon sätter sig vid deras bord och jag fortsätter prata med Shirley och de andra.. Framåt ett på natten ska de andra vidare och jag tycker synd om Natalia - som fastnat med vad jag tycker är två töntiga spanjorer. Jag frågar om hon vill gå och ta en drink och det vill hon självklart.
Vi går till Crazy Buffalo som är ett sådär turistställe - de har dock en uteservering och.. ..nja, inte mycket mera värt att nämna. Det går i alla fall att beställa drinkar där.
Galen Buffel - Vi måste varit galna som gick dit...
Vi börjar prata om ambitionen med hennes resa och det visar sig att hon ska vara där en månad och sedan gå på hennes väninnas bröllop i Hanoi. Jag berätta om mina små äventyr, samt visar lite bilder i kameran.
Trots sina manikyrerade naglar och kvinnliga yttre visar det sig att det bor en sann äventyrare under den tillrättalagda ytan. Hon skulle mer än gärna följt med ut utanför stadsgränsen på en moped och irra runt på landbygden:). Hon ondgör sig över att vi inte träffades två veckor tidigare och försöker få mig att förlänga min tripp.. Har dock fantastiska saker på hemmaplan också, så det var inte ett alternativ, men jag håller med om att det var synd att jag inte träffade henne för att par veckor sedan. Hade kunnat blivit hur fantastiskt som helst om två galningar hamnat i självsvängning..
Kvällen hade nu blivit natt och började gå över i morgon. Jag som skulle resa hem kände mer och mer att det var dags att börja runda av - och gör också så..
Barnarbete i Saigon
Share written 2009-09-21 @ 18:42:29
Barnarbete är inte okej, någonstans får man dra gränsen...
Jag tycker barn i den här ålderna ska ha roligt; leka med sina kompisar, njuta av livet, softa helt enkelt. De ska inte behöva slita som djur för att få ihop pengar till sina blöjor, sin välling och för att få kläder på kroppen..
Strandresan - Dag 2
Share written 2009-09-19 @ 13:56:29
Missar dagens första plan - soluppgången.. Vaknar 0600, ca 30 minuter för sent. Jag och Khoa går ner till stranden och väntar på Sandy som är trött:).. 30 minuter senare dyker hon upp och vi börjar smida planer för morgonen.
En halvtimme för sent och vi missar en fantastisk soluppgång..
Vi bestämmer oss för att först besöka områdets huvudpagod och även delfintemplet som ligger i direkt anslutning. Några minuter därefter har vi lyckats fixa mopedskjuts tur och retur för en billig peng.
Binh An - böneplatsen i områdets huvudpagod..
I Binh An-pagoden lärde jag mig att be Buddhistiskt, och självklart försäkrade jag mig om uttdelning genom att även be i delfintemplet - man vill ju gardera sig! Vad jag önskade mig när jag bad? Lycklig kärlek innan slutet av oktober.. ..återkommer med resultatet:)..
Port ut från huvudtemplet - ibland får jag till det!
Den här munken - i delfintemplet - slår i klockan när man ber..
Huvudattraktionen i delfintemplet är en hög med delfinknotor, samt en med valknotor. Enligt legenden strandade en delfin där och det är dennes benknotor som ligger inglasade. Det fanns någon bild på den stackars delfinen också.
Delfintemplets huvudingång - utvecklingsstörda tiggare belägrar den.
Det är sant, ingången belägrades av utvecklingsstörda..
Inglasade delfinben...
Fick aldrig klarhet i vad det var som var så mäktigt med de här delfinbensbitarna. Buddha incarnate? Förstod heller inte valbensbitarna, men jag är ju heller inte vidare upplyst:).. Får fråga Nisse, han har koll på sånt! Är inte säker, men han kan vara lite upplyst också..
Valbenen som fanns i ett annat akvarium..
Vi beger oss sedan upp på sanddynerna med en envis tiggare i hasorna. Khoa och Sandy letar febrilt efter småpengar utan att hitta några, så vi blir förföljda i typ 20 minuter - persistent beggar..
Fantastiskt vacker i området!
Efter att ha lyckats skaka av oss tiggaren promenerar vi runt och fotograferar lite och beger oss sedan tillbaka till mopedchaufförerna, som snällt väntat på oss, och åker tillbaka till byn. Väl där går vi till marknaden igen - som dagen innan - men den här gången passerar vi igenom och vidare till grottpagoderna.
Helt plötsligt dyker våran obeställda guide upp, och det är trevligt att ha en ledsagare som vallar oss genom alla pagoderna och ser till så vi inte missar några statyer värda att titta på.
Guiden - den uessanska tuggummikulturen genomsyrar allt..
Inbyggd i grottväggen.
Julgran? Vad har det med Buddhism att göra?
Alla pagoderna låg inte insprängda i grottor!
Skilda meningar rådde om man fick kalla den här för Super Buddha.
Det finns en jätteglad, jättestor, jättetjock Buddha där som dessutom har fantastiska örsnibbar.. Självklart bara måste jag gnida hans mage så jag får lite tur. Det ska funka på vilken Buddha som helst, men den här ser ut som en Buddha som faktiskt lämnar garantier!
Buddha som ser ut att lämna garantier på maggnuggningen!
Man kan tydligen gnugga av tur från honom och gnugga den på sig genom att gnugga hans mage och sedan sin axel, vet inte om det skulle ge mer tur än om man bara gnuggade magen, men jag fick i alla fall hjälp av en kvinna i sällskapet att gnugga mig:/..
Är det månde den här båten som kommer med våran havsmat?
När vi hade gått igenom alla pagoderna och statyerna var det dags för höjdpunkten, havsdjursmat! Vi beger oss ner till stranden igen och beställer in ett kilo shellfishes vad de nu heter på svenska. Medan vi väntar på att få in dem springer jag och Khoa och badar. Jag solar sedan en 10 min, de andra vill inte bli brunare.. ..finare att vara blekfis i Vietnam.
Shellfishes - några av de vi köpte i alla fall.
När maten äntligen kom så sprang vi till bords och åt med god aptit - och tandpetare.. Krossade jordnötter täckte de grillade skalen, och vi smaksatte med lime, sedan doppade vi bitarna i en salt- och kryddblandning. Magiskt gott med helt färsk havsmat!
I väntan på vår andra beställning - bläckfisk - smet jag och solade några minuter till, men det var inte många.. Sammanlagt kanske 15-20 den dagen, så min solbränna är ungefär lika ojämn som innan fortfarande:)..
Grillad bläckfisk - mums-filibabba!
Andra rätten åkte också ner med god aptit, galet gott! Efter det hade klockan blivit så mycket så vi fick springa till rummen för att tvätta oss. Khoa förlorar klunsningen så jag får tvätta mig först. En tvättbalja och kallt vatten är det som finns, men jag biter ihop. Vägrar stinka förorenat havsvatten på en buss i över sju timmar:). Eftersom vi är två på en balja tar det ett tag så Sandy får springa och hålla bussen som ska ta oss till stan för vidare transport hem. Hon gör ett fantastiskt jobb och vi kommer med:).
Den glada trion under en av busspauserna..
Eftersom det är min sista kväll i Saigon så frågar jag om jag kan få bjuda ut dem på middag. Jag har ju en massa vietnamesiska Dong som jag inte har använt. De säger emot och liksom förra gången jag ville bjuda dem blev de uppriktigt illa till mods. De tycker inte att vänner ska betala för varandra, men jag förklarar situationen och de accepterar.
Vi äter en fantastisk middag och sluter en pakt.. Maj 2015, när de båda har studerat färdigt, och hunnig få igång sina karriärer så ska de hälsa på i Sverige:). Självklart kommer det inte hända, men jag har skrivit in det i almanackan! Planen är att jag sticker tillbaka till Vietnam på galna äventyr igen om ett halvår.. ..och då får jag träffa Sandy igen i alla fall!
Sista bilden innan vi bryter upp..
När vi väl säger hejdå får både Sandy och Khoa var sin kram, och som jag nämnt tidigare är Vietnameser inte så vana vid kroppskontakt, så de vet inte riktigt vart de ska ta vägen.. Jag lever dock efter inställningen att alla behöver och gillar en kram, oavsett om de vet det eller ej!
Kommer sakna dem!
En halvtimme för sent och vi missar en fantastisk soluppgång..
Vi bestämmer oss för att först besöka områdets huvudpagod och även delfintemplet som ligger i direkt anslutning. Några minuter därefter har vi lyckats fixa mopedskjuts tur och retur för en billig peng.
Binh An - böneplatsen i områdets huvudpagod..
I Binh An-pagoden lärde jag mig att be Buddhistiskt, och självklart försäkrade jag mig om uttdelning genom att även be i delfintemplet - man vill ju gardera sig! Vad jag önskade mig när jag bad? Lycklig kärlek innan slutet av oktober.. ..återkommer med resultatet:)..
Port ut från huvudtemplet - ibland får jag till det!
Den här munken - i delfintemplet - slår i klockan när man ber..
Huvudattraktionen i delfintemplet är en hög med delfinknotor, samt en med valknotor. Enligt legenden strandade en delfin där och det är dennes benknotor som ligger inglasade. Det fanns någon bild på den stackars delfinen också.
Delfintemplets huvudingång - utvecklingsstörda tiggare belägrar den.
Det är sant, ingången belägrades av utvecklingsstörda..
Inglasade delfinben...
Fick aldrig klarhet i vad det var som var så mäktigt med de här delfinbensbitarna. Buddha incarnate? Förstod heller inte valbensbitarna, men jag är ju heller inte vidare upplyst:).. Får fråga Nisse, han har koll på sånt! Är inte säker, men han kan vara lite upplyst också..
Valbenen som fanns i ett annat akvarium..
Vi beger oss sedan upp på sanddynerna med en envis tiggare i hasorna. Khoa och Sandy letar febrilt efter småpengar utan att hitta några, så vi blir förföljda i typ 20 minuter - persistent beggar..
Fantastiskt vacker i området!
Efter att ha lyckats skaka av oss tiggaren promenerar vi runt och fotograferar lite och beger oss sedan tillbaka till mopedchaufförerna, som snällt väntat på oss, och åker tillbaka till byn. Väl där går vi till marknaden igen - som dagen innan - men den här gången passerar vi igenom och vidare till grottpagoderna.
Helt plötsligt dyker våran obeställda guide upp, och det är trevligt att ha en ledsagare som vallar oss genom alla pagoderna och ser till så vi inte missar några statyer värda att titta på.
Guiden - den uessanska tuggummikulturen genomsyrar allt..
Inbyggd i grottväggen.
Julgran? Vad har det med Buddhism att göra?
Alla pagoderna låg inte insprängda i grottor!
Skilda meningar rådde om man fick kalla den här för Super Buddha.
Det finns en jätteglad, jättestor, jättetjock Buddha där som dessutom har fantastiska örsnibbar.. Självklart bara måste jag gnida hans mage så jag får lite tur. Det ska funka på vilken Buddha som helst, men den här ser ut som en Buddha som faktiskt lämnar garantier!
Buddha som ser ut att lämna garantier på maggnuggningen!
Man kan tydligen gnugga av tur från honom och gnugga den på sig genom att gnugga hans mage och sedan sin axel, vet inte om det skulle ge mer tur än om man bara gnuggade magen, men jag fick i alla fall hjälp av en kvinna i sällskapet att gnugga mig:/..
Är det månde den här båten som kommer med våran havsmat?
När vi hade gått igenom alla pagoderna och statyerna var det dags för höjdpunkten, havsdjursmat! Vi beger oss ner till stranden igen och beställer in ett kilo shellfishes vad de nu heter på svenska. Medan vi väntar på att få in dem springer jag och Khoa och badar. Jag solar sedan en 10 min, de andra vill inte bli brunare.. ..finare att vara blekfis i Vietnam.
Shellfishes - några av de vi köpte i alla fall.
När maten äntligen kom så sprang vi till bords och åt med god aptit - och tandpetare.. Krossade jordnötter täckte de grillade skalen, och vi smaksatte med lime, sedan doppade vi bitarna i en salt- och kryddblandning. Magiskt gott med helt färsk havsmat!
I väntan på vår andra beställning - bläckfisk - smet jag och solade några minuter till, men det var inte många.. Sammanlagt kanske 15-20 den dagen, så min solbränna är ungefär lika ojämn som innan fortfarande:)..
Grillad bläckfisk - mums-filibabba!
Andra rätten åkte också ner med god aptit, galet gott! Efter det hade klockan blivit så mycket så vi fick springa till rummen för att tvätta oss. Khoa förlorar klunsningen så jag får tvätta mig först. En tvättbalja och kallt vatten är det som finns, men jag biter ihop. Vägrar stinka förorenat havsvatten på en buss i över sju timmar:). Eftersom vi är två på en balja tar det ett tag så Sandy får springa och hålla bussen som ska ta oss till stan för vidare transport hem. Hon gör ett fantastiskt jobb och vi kommer med:).
Den glada trion under en av busspauserna..
Eftersom det är min sista kväll i Saigon så frågar jag om jag kan få bjuda ut dem på middag. Jag har ju en massa vietnamesiska Dong som jag inte har använt. De säger emot och liksom förra gången jag ville bjuda dem blev de uppriktigt illa till mods. De tycker inte att vänner ska betala för varandra, men jag förklarar situationen och de accepterar.
Vi äter en fantastisk middag och sluter en pakt.. Maj 2015, när de båda har studerat färdigt, och hunnig få igång sina karriärer så ska de hälsa på i Sverige:). Självklart kommer det inte hända, men jag har skrivit in det i almanackan! Planen är att jag sticker tillbaka till Vietnam på galna äventyr igen om ett halvår.. ..och då får jag träffa Sandy igen i alla fall!
Sista bilden innan vi bryter upp..
När vi väl säger hejdå får både Sandy och Khoa var sin kram, och som jag nämnt tidigare är Vietnameser inte så vana vid kroppskontakt, så de vet inte riktigt vart de ska ta vägen.. Jag lever dock efter inställningen att alla behöver och gillar en kram, oavsett om de vet det eller ej!
Kommer sakna dem!
Strandresan - Dag 1 - continued..
Share written 2009-09-19 @ 11:42:01
Enligt Sandy - som varit där tidigare - var det ovanligt öde där i byn, varför visste vi inte, men det såg ut som om hus hade nedmonterats och flyttats bort. Att hitta matställen är dock, trots brist på folk, aldrig något problem i Vietnam, och eftersom vi hade börjat bli hungriga så vi letade upp första bästa matvagn för att fylla våra värkande magar..
Så här ska man inte lämna pinnarna - även om man bara ska fota!
Jag beställde dubbel nudelportion eftersom vi alla var överens om att min mage skrek högst! Medan vi åt diskuterade vi om marknaden på bergshöjden fortfarande var öppen. Vi kom överens om att det bästa sättet att ta reda på det var att promenera dit och titta. Vi hade ju inte så mycket annat för oss!
På vägen upp fanns det en skylt som berättade varför byn var så öde. De höll tydligen på att riva bostäderna för att bygga någon slags park mitt i ödemarkerna.. ..vilken typ av park var dock osäkert..
När vi kom uppför bergshöjden till marknaden så var den inte öppen, men de som ägde stånden tände lamporna och så vips var den öppen och ett hav av skräp flödade i 60 Watts-ljus:)..
Krims-krams som fick Stöde marknad att se ut som en guldgruva!
Det mest smaklösa skräpet - som jag tyvärr inte fotade eftersom det helt enkelt var too much - var en docka som kunde dansa och låta skränigt. Den såg ut som ett barn och hade på sig kamoflagekläder av den typ uessanska soldater hade på sig när de hälsade på senast, dessutom hade den en M16 i högsta hugg.
De flesta vietnameser som jag har träffat har varit emot USAs härjningar i området, men trots det så säljer de sånt här skräp.. Anledningen är självklart för att även om de i och med det säljer en del av sin egen själ så är de såpass fattiga att de är villiga att göra det för lite extra pengar.
När vi var mätta på skräp smet vi ner till havet och började spela UNO på en restaurang tills de släkte ljuset. Konstigt att de har öppet hela dagarna utan att det finns en enda kund där? Vi köpte inget men de lämnade ändå på en lampa när de stängde ner:).. Det var ändå för mörkt så vi begav oss till grabbarnas rum och spelade vidare.
Khoa och Sandy tjatade om att vi måste spela om något, och vi kommer överens om att förloraren skulle köpa snask.. ..självklart åker jag på rådäng.. Jag köper så sjukt mycket snask att de inte fattar vad som händer och så snaskar vi i oss allt medan jag lär dem poker. De vill självklart spela om något där också det får bli drickat. Jag lär dem the basics med öppna kort.. Sandy förlorar stort när vi väl kör på riktigt.. Båda Khoa och jag låter henne komma billigt undan genom att beställa vatten!
..efter det spårar det ur och vi spelar poker där förloraren får välja sanning eller konsekvens, fast utan konsekvens..
Sjukt att de aldrig hade hört talas om poker, men nu lärde jag dem poängberäkningen, utspel, och varianten där man kör till tretton med köpstopp vid tio.. Dessutom körde vi med alla under tio och öppet kort.
Texas Hold 'Em får jag lära dem när vi träffas nästa gång, men eftersom man kör om pengar där så får det bli under Tet-högtiden.. Då har vietnameserna tre dagars frist att spela om pengar, sen blir det förbjudet igen:)..
Lustig tradition.
Sänggång vid 0100...
Skabbig bonushund för att ni ska få lite fler bilder att titta på:)..
Så här ska man inte lämna pinnarna - även om man bara ska fota!
Jag beställde dubbel nudelportion eftersom vi alla var överens om att min mage skrek högst! Medan vi åt diskuterade vi om marknaden på bergshöjden fortfarande var öppen. Vi kom överens om att det bästa sättet att ta reda på det var att promenera dit och titta. Vi hade ju inte så mycket annat för oss!
På vägen upp fanns det en skylt som berättade varför byn var så öde. De höll tydligen på att riva bostäderna för att bygga någon slags park mitt i ödemarkerna.. ..vilken typ av park var dock osäkert..
När vi kom uppför bergshöjden till marknaden så var den inte öppen, men de som ägde stånden tände lamporna och så vips var den öppen och ett hav av skräp flödade i 60 Watts-ljus:)..
Krims-krams som fick Stöde marknad att se ut som en guldgruva!
Det mest smaklösa skräpet - som jag tyvärr inte fotade eftersom det helt enkelt var too much - var en docka som kunde dansa och låta skränigt. Den såg ut som ett barn och hade på sig kamoflagekläder av den typ uessanska soldater hade på sig när de hälsade på senast, dessutom hade den en M16 i högsta hugg.
De flesta vietnameser som jag har träffat har varit emot USAs härjningar i området, men trots det så säljer de sånt här skräp.. Anledningen är självklart för att även om de i och med det säljer en del av sin egen själ så är de såpass fattiga att de är villiga att göra det för lite extra pengar.
När vi var mätta på skräp smet vi ner till havet och började spela UNO på en restaurang tills de släkte ljuset. Konstigt att de har öppet hela dagarna utan att det finns en enda kund där? Vi köpte inget men de lämnade ändå på en lampa när de stängde ner:).. Det var ändå för mörkt så vi begav oss till grabbarnas rum och spelade vidare.
Khoa och Sandy tjatade om att vi måste spela om något, och vi kommer överens om att förloraren skulle köpa snask.. ..självklart åker jag på rådäng.. Jag köper så sjukt mycket snask att de inte fattar vad som händer och så snaskar vi i oss allt medan jag lär dem poker. De vill självklart spela om något där också det får bli drickat. Jag lär dem the basics med öppna kort.. Sandy förlorar stort när vi väl kör på riktigt.. Båda Khoa och jag låter henne komma billigt undan genom att beställa vatten!
..efter det spårar det ur och vi spelar poker där förloraren får välja sanning eller konsekvens, fast utan konsekvens..
Sjukt att de aldrig hade hört talas om poker, men nu lärde jag dem poängberäkningen, utspel, och varianten där man kör till tretton med köpstopp vid tio.. Dessutom körde vi med alla under tio och öppet kort.
Texas Hold 'Em får jag lära dem när vi träffas nästa gång, men eftersom man kör om pengar där så får det bli under Tet-högtiden.. Då har vietnameserna tre dagars frist att spela om pengar, sen blir det förbjudet igen:)..
Lustig tradition.
Sänggång vid 0100...
Skabbig bonushund för att ni ska få lite fler bilder att titta på:)..
Strandresan - Dag 1
Share written 2009-09-18 @ 08:47:50
Jag behövde bara sova några timmar och träffa Khoa och Sandy igen för att magkänslan skule bli bättre, förmodligen var det bara allt socker i glassen som ställde till det:)..
Vi träffades 0730 eftersom Khoa och Sandy som åkte moppe fastnade i trafiken. När de väl kom på plats inhandlades det bussbiljetter och sedan satte vi oss och åt frukost. 0830 avgick bussresan, och det skulle bli en lång sådan..
Buss utan toalett - bästa att inte dricka så mycket..
Sandy kunde inte riktigt hantera bussresan utan började - trots åksjuketabletter - göra det man gör när man inte han hantera bussresan.. En frän och mindre fantastisk doft spred sig i sällskapet, hon höll sig dock stark.. Hon förbannade frukosten hon åt, och jag nämnde försiktigt att hon borde tagit tabletterna någon timme innan bussresan, istället för precis innan.
Väl framme i Lien Huang hoppade Sandy ut ur bussen och sprang före till några mopedförare och lyckas få till en deal om att de skulle skjutsa oss till slutdestinationen.
Slutdestinationen - Binh Thanh
Jag var nervös över att vi skulle separeras eftersom Sandy och Khoa båda satt på den andra mopeden.. Jag skulle fått det mycket jobbigt att komma till rätta om jag hamnade på fel ställe! Allt gick självklart bra och väl framme betalade vi de båda chaufförerna..
Vi fick våra galet överprisade hotellrum och lämnade våran packning där. Sedan begav vi oss till stranden och promenerade den uppifrån och ner, och tillbaka igen.
I bakgrunden hotellbyggnaden och fiskerestaurangerna.
Delar av stranden var täckt av den finaste strand och andra delar var täckt av de vackraste släta stenar. Eftersom jag är som ett barn har jag givetvis en stensamling med mig hem!
Vissa av stenarna är helt fantastiska, mina favoriter är de helt svarta!
Dagsljuset försvann och timmarna likaså..
To be continued... (måste smita, planet går snart:)
Vi träffades 0730 eftersom Khoa och Sandy som åkte moppe fastnade i trafiken. När de väl kom på plats inhandlades det bussbiljetter och sedan satte vi oss och åt frukost. 0830 avgick bussresan, och det skulle bli en lång sådan..
Buss utan toalett - bästa att inte dricka så mycket..
Sandy kunde inte riktigt hantera bussresan utan började - trots åksjuketabletter - göra det man gör när man inte han hantera bussresan.. En frän och mindre fantastisk doft spred sig i sällskapet, hon höll sig dock stark.. Hon förbannade frukosten hon åt, och jag nämnde försiktigt att hon borde tagit tabletterna någon timme innan bussresan, istället för precis innan.
Väl framme i Lien Huang hoppade Sandy ut ur bussen och sprang före till några mopedförare och lyckas få till en deal om att de skulle skjutsa oss till slutdestinationen.
Slutdestinationen - Binh Thanh
Jag var nervös över att vi skulle separeras eftersom Sandy och Khoa båda satt på den andra mopeden.. Jag skulle fått det mycket jobbigt att komma till rätta om jag hamnade på fel ställe! Allt gick självklart bra och väl framme betalade vi de båda chaufförerna..
Vi fick våra galet överprisade hotellrum och lämnade våran packning där. Sedan begav vi oss till stranden och promenerade den uppifrån och ner, och tillbaka igen.
I bakgrunden hotellbyggnaden och fiskerestaurangerna.
Delar av stranden var täckt av den finaste strand och andra delar var täckt av de vackraste släta stenar. Eftersom jag är som ett barn har jag givetvis en stensamling med mig hem!
Vissa av stenarna är helt fantastiska, mina favoriter är de helt svarta!
Dagsljuset försvann och timmarna likaså..
To be continued... (måste smita, planet går snart:)
Det blir Co Thach imorgon..
Share written 2009-09-15 @ 19:28:58
Jag kommer smita till Co Thach imorgon, lite orolig för om det kommer gå bra.. Åker dit med Khoa och Sandy, men jag har en taskig magkänsla:/.. Vi får se om jag blir rånad, eller kanske blir av med något..
Co Thach Beach
Fast förmodligen kommer jag bara få ännu en fantastisk upplevelse på sluttampen av resan. Får kolla upp reseförsäkringen vad som händer om jag blir av med något...
Kommer tillbaka till Saigon på torsdag kväll, och på fredag flyger jag hem!
Ses på måndag mina älsklingkollegor - det är alla er på Tradera inklusive konsulterna.. ..er andra trogna läsare hoppas jag att jag får se snart.. ..och de vänner som inte läser troget vill jag självklart ändå träffa lika omgående:)..
Co Thach Beach
Fast förmodligen kommer jag bara få ännu en fantastisk upplevelse på sluttampen av resan. Får kolla upp reseförsäkringen vad som händer om jag blir av med något...
Kommer tillbaka till Saigon på torsdag kväll, och på fredag flyger jag hem!
Ses på måndag mina älsklingkollegor - det är alla er på Tradera inklusive konsulterna.. ..er andra trogna läsare hoppas jag att jag får se snart.. ..och de vänner som inte läser troget vill jag självklart ändå träffa lika omgående:)..
..äventyrsledigt..
Share written 2009-09-15 @ 16:10:33
Igår och idag har jag varit så sliten så jag har tagit lite äventyrsledigt.. Jag kände att jag försummat mitt bloggande lite, och så behövde jag tandkräm..
Jag har min lilla favoritmarknad - Huynh Thuc Khang Street Market - där de har allt som finns i en genomsnittlig ICA-butik - utom Stig, fast han kanske inte finns i den genomsnittliga ICA-butiken?
Huynh Thuc Khang Street Market
Bland annat har de tandkräm där det ingår en gratis tandborste för fem dollar.. Samma tub utan den gratis tandborsten kan man få för en dollar. Begreppet gratis är lite flummigt tydligt.
Efter att ha fått tag på min tandkräm så letade jag efter ett ställe att äta på. Undviker man ställen med färgglada och lyxiga skyltar och väldekorerad utsida så kommer man ganska billigt undan. I det här fallet 50 kronor för ett par bläckfiskar, en massa ris, vatten och en kopp kaffe. Billigt med tanke på området, men inte i närheten av lika billigt som på lokalbefolkningens guldkorn! ..dessa ligger dock oftast i stadens utkanter.
Bläckfiskar - mumseli-mums!
Egentligen var det inte så himla fantastiskt, det var okej:).. Är inte så mycket för havsmat, äter det bara för att det är coolt..
Sedan gick jag runt och shoppade och lyckades hitta en bilkarta, så jag ska försöka göra ett nytt försök att hyra moppe och se landsbygden, men den här gången utan att åka vilse hela tiden! Dessutom köpte jag en Phrase Book, tänkte lära mig lite Vietnamesiska till min nästa resa som jag har planerat. Jag ska berätta om den vid tillfälle:).. Vissa kommer flippa av de planerna! Köpte dessutom lite billiga filmer också. Försökte även hitta något ritprogram typ Paintshop Pro eller nåt, men jag hittade inte det bland de billiga programmen, men de hade word och Gud vet allt..
Ta hand om er, själv är jag odödlig så jag kan göra vad som helst!
Jag har min lilla favoritmarknad - Huynh Thuc Khang Street Market - där de har allt som finns i en genomsnittlig ICA-butik - utom Stig, fast han kanske inte finns i den genomsnittliga ICA-butiken?
Huynh Thuc Khang Street Market
Bland annat har de tandkräm där det ingår en gratis tandborste för fem dollar.. Samma tub utan den gratis tandborsten kan man få för en dollar. Begreppet gratis är lite flummigt tydligt.
Efter att ha fått tag på min tandkräm så letade jag efter ett ställe att äta på. Undviker man ställen med färgglada och lyxiga skyltar och väldekorerad utsida så kommer man ganska billigt undan. I det här fallet 50 kronor för ett par bläckfiskar, en massa ris, vatten och en kopp kaffe. Billigt med tanke på området, men inte i närheten av lika billigt som på lokalbefolkningens guldkorn! ..dessa ligger dock oftast i stadens utkanter.
Bläckfiskar - mumseli-mums!
Egentligen var det inte så himla fantastiskt, det var okej:).. Är inte så mycket för havsmat, äter det bara för att det är coolt..
Sedan gick jag runt och shoppade och lyckades hitta en bilkarta, så jag ska försöka göra ett nytt försök att hyra moppe och se landsbygden, men den här gången utan att åka vilse hela tiden! Dessutom köpte jag en Phrase Book, tänkte lära mig lite Vietnamesiska till min nästa resa som jag har planerat. Jag ska berätta om den vid tillfälle:).. Vissa kommer flippa av de planerna! Köpte dessutom lite billiga filmer också. Försökte även hitta något ritprogram typ Paintshop Pro eller nåt, men jag hittade inte det bland de billiga programmen, men de hade word och Gud vet allt..
Ta hand om er, själv är jag odödlig så jag kan göra vad som helst!
Attackerad av rakbladskvinna..
Share written 2009-09-15 @ 15:38:07
Skäggig Christer..
Läskig barberare..
Läskig kniv - notera blodet under hennes nagel..
..that was close - inte stolt över det här kortet:(..
Dessutom rakade hon hela ansiktet, inklusive pannan.. Ej ögonbryn dock, men mellan. Sen klippte hon näshåret också - ambitiöst.. ..men aldrig igen!:)
Komplett dag avslutas med fika
Share written 2009-09-15 @ 15:30:58
Vi trotsade översvämningarna än en gång och gav oss ut mot det nya målet. Vattnet hade sjunkit undan något och regnet hade dragit sig undan lite.
Väl framme visade sig cafet vara - i mina ögon - väldigt japaninfluerat. Men det tyckte jag om engelskaklubbens lokal också.
Ser ni hjärtat nere i vänstra hörnet:).. Fin blomsterdekoration som fanns i foajen..
Som de tidigare gångerna idag fick Sandy överraska mig än en gång med något lokalt påfund från menyn. Hon beställde in en fruktyoghurt åt sig själv och mig. Isbitar, yoghurt, mjölk och färska fruktbitar i en enda röra som såg ut som om det hade skurit sig. Fantastiskt gott!
Fantastisk utsikt..
Vi konverserar, debatterar och umgås och då och då blixtrar Sandy till med en massa värdelöst vetande, som till exempel att man kan använda ris som pappersklister, eller att man kan laga sprucket glas med äggvita. Tydligen kan man också, om man har en apelsin som in för bitter för att göra juice av, doppa halvorna i varmt vatten så ska viss del av bitterheten sugas ut så man kan göra sin juice. Jag älskar sådana kunskaper och utgick givetvis från att de här kunskaperna ärvts ner flera generationer. När jag frågar henne om det kollar hon konstigt på mig och säger att hon lärt sig det från internet.
Jag frågar om alla de som är kvar av gänget har internet hemma. Khoa småskrattar åt mig och informerar mig om att det är 2009.. Jag känner mig dum igen - för andra gången på mycket kort tid. För att kontra så frågar jag dem om stnittstorleken på teve-apparaterna folk har.. 24"-27" tum.. ..tjockteve.. 2009, yeah right.. I win.. Passar dessutom på att berätta om Gonzons 52"-are..
Vi pratade om allt möjligt tills klockan passerat 0000.. Khoa hade sagt till sin mor att han jobbade den kvällen, så likt askungen skulle hans moped snart förvandlas till en pumpa.. Hans pass slutar i vanliga fall 0030 så det var dags att lämna cafet..
Väl framme visade sig cafet vara - i mina ögon - väldigt japaninfluerat. Men det tyckte jag om engelskaklubbens lokal också.
Ser ni hjärtat nere i vänstra hörnet:).. Fin blomsterdekoration som fanns i foajen..
Som de tidigare gångerna idag fick Sandy överraska mig än en gång med något lokalt påfund från menyn. Hon beställde in en fruktyoghurt åt sig själv och mig. Isbitar, yoghurt, mjölk och färska fruktbitar i en enda röra som såg ut som om det hade skurit sig. Fantastiskt gott!
Fantastisk utsikt..
Vi konverserar, debatterar och umgås och då och då blixtrar Sandy till med en massa värdelöst vetande, som till exempel att man kan använda ris som pappersklister, eller att man kan laga sprucket glas med äggvita. Tydligen kan man också, om man har en apelsin som in för bitter för att göra juice av, doppa halvorna i varmt vatten så ska viss del av bitterheten sugas ut så man kan göra sin juice. Jag älskar sådana kunskaper och utgick givetvis från att de här kunskaperna ärvts ner flera generationer. När jag frågar henne om det kollar hon konstigt på mig och säger att hon lärt sig det från internet.
Jag frågar om alla de som är kvar av gänget har internet hemma. Khoa småskrattar åt mig och informerar mig om att det är 2009.. Jag känner mig dum igen - för andra gången på mycket kort tid. För att kontra så frågar jag dem om stnittstorleken på teve-apparaterna folk har.. 24"-27" tum.. ..tjockteve.. 2009, yeah right.. I win.. Passar dessutom på att berätta om Gonzons 52"-are..
Vi pratade om allt möjligt tills klockan passerat 0000.. Khoa hade sagt till sin mor att han jobbade den kvällen, så likt askungen skulle hans moped snart förvandlas till en pumpa.. Hans pass slutar i vanliga fall 0030 så det var dags att lämna cafet..
Rå fisk till middag
Share written 2009-09-15 @ 14:34:29
Efter vår djupdykning i Saigons avloppsvatten lyckades vi efter ca 20 minuter komma till fiskrestaurangen. Där tog som vanligt Sandy kommandot och beställde. Mig har hon fått beställa slumpmässiga överraskningsrätter åt hela dagen.. Ville pröva nya saker hela tiden, och dessutom förstod jag inte menyerna på de lokala haken:).. Dessutom är det hon som samlar ihop pengarna till notan också och betalar den.. ..alltid. Undra om det blir jobbigt i längden att umgås med en sån person? För egen del tyckte jag mest det var kul att hon tog för sig.
Efter lite handtvättning, beställning och väntan kom maten in. Rå fisk hade låtit så läskigt, men det var inte alls läskigt.. Inte det minsta! Först fick man rispapper som såg ut som runda fajitas, fast lite genomskinliga. De blötte man ner med vatten som man doppat sin hand i. När rispappret var mjukt och följsamt fyllde man det med grönsallad, färska kryddblad och lade sedan ner fiskbitarna.. Fiskbitarna hade skinn och ben kvar, men det var ändå inte så traumatiskt..
En fiskbit lagd längst ner - ser lite ut som svensk sill - fast annan form
Vi åt upp och beställde en tallrik till som vi också gjorde slut på innan vi kände oss nöjda. Som vanligt så tog Sandy kommandot över notan, precis som hon gjort på varje ställe. Med snabb huvudräkning räknar hon ut var och ens del och alla betalar henne - pengarna reläar hon sedan vidare till servitören/trisen.. Sandy förtjänar ett helt eget blogginlägg - sällan man imponeras av 20-åringar som man imponeras av henne..
På väg därifrån bad vi om att få se ägarens övertäckta chopper - han plockade gladerligen bort pressenningen och lät mig fota..
Fet chopper som restaurangägaren ägde.. En sån vill jag göra Vietnam med!
Jag var dock inte sugen på att åka hem, så jag bad gänget att dra vidare och fika lite.. ..ingen motsatte sig!
Efter lite handtvättning, beställning och väntan kom maten in. Rå fisk hade låtit så läskigt, men det var inte alls läskigt.. Inte det minsta! Först fick man rispapper som såg ut som runda fajitas, fast lite genomskinliga. De blötte man ner med vatten som man doppat sin hand i. När rispappret var mjukt och följsamt fyllde man det med grönsallad, färska kryddblad och lade sedan ner fiskbitarna.. Fiskbitarna hade skinn och ben kvar, men det var ändå inte så traumatiskt..
En fiskbit lagd längst ner - ser lite ut som svensk sill - fast annan form
Vi åt upp och beställde en tallrik till som vi också gjorde slut på innan vi kände oss nöjda. Som vanligt så tog Sandy kommandot över notan, precis som hon gjort på varje ställe. Med snabb huvudräkning räknar hon ut var och ens del och alla betalar henne - pengarna reläar hon sedan vidare till servitören/trisen.. Sandy förtjänar ett helt eget blogginlägg - sällan man imponeras av 20-åringar som man imponeras av henne..
På väg därifrån bad vi om att få se ägarens övertäckta chopper - han plockade gladerligen bort pressenningen och lät mig fota..
Fet chopper som restaurangägaren ägde.. En sån vill jag göra Vietnam med!
Jag var dock inte sugen på att åka hem, så jag bad gänget att dra vidare och fika lite.. ..ingen motsatte sig!
I don't care..
Share written 2009-09-14 @ 20:32:26
..what the weatherman says if the weatherman says it's raining, you'll never here me complaining..
When it rains it pours..
..and when it pours it floods..
Lyckligtvis är Khoa en hjälte bakom styret.. ..trots att han har manuell låda så klarade han att ta oss igenom ett översvämmat Saigon. Bitvis var det vatten ända upp till knäna, men då lade jag bara upp mina ben på sidan av hanns medan han blev alldeles dyngsur:).. Det här fotot är tyvärr inte taget där det var som värst, var inte läge att ta fram kameran då.. När vi körde upp på en bensinmack som vi skulle förbi tvingade jag Khoa att stanna så jag kunde fota lite. Som värst var det nog någon decimeter till..
Typ såhär satt jag bakom Khoa, med mopperegnskyddet över mig. Fast den främre delen brukar ligga över mopedens främre del..
Saker man inte vill tänka på är exempelvis att det där inte bara är regnvatten, utan en del annat också.. ..och annat flyter till ytan när vattenståndet blir för högt..
Where's my scuba gear?
When it rains it pours..
..and when it pours it floods..
Lyckligtvis är Khoa en hjälte bakom styret.. ..trots att han har manuell låda så klarade han att ta oss igenom ett översvämmat Saigon. Bitvis var det vatten ända upp till knäna, men då lade jag bara upp mina ben på sidan av hanns medan han blev alldeles dyngsur:).. Det här fotot är tyvärr inte taget där det var som värst, var inte läge att ta fram kameran då.. När vi körde upp på en bensinmack som vi skulle förbi tvingade jag Khoa att stanna så jag kunde fota lite. Som värst var det nog någon decimeter till..
Typ såhär satt jag bakom Khoa, med mopperegnskyddet över mig. Fast den främre delen brukar ligga över mopedens främre del..
Saker man inte vill tänka på är exempelvis att det där inte bara är regnvatten, utan en del annat också.. ..och annat flyter till ytan när vattenståndet blir för högt..
Where's my scuba gear?
Engelskaklubben
Share written 2009-09-14 @ 20:07:19
Engelskaklubben är en klubb för ambitiösare Vietnamesiska elever - de som vill lära sig bättre engelska för att få ta del av de fördelar som då erbjuds dem. Engelskaklubben drivs av eleverna själva, eller snarare Sandy.. En stark matriark som är ett organisatoriskt geni, väldigt skärpt och en naturlig ledare. Utöver sitt engagemang i engelskaklubben jobbar hon som extralärare bara för att själv bli bättre på de ämnena hon tutorerar i.
Om Khoa skulle vara hälften så mogen och driven som hon skulle han kunna komma vart som helst eftersom han har så mycket bättre förutsättningar.
Sandy, den självklara ledaren för engelskaklubben..
Förutom att prata engelska på engelskaklubben dricker man iste, leker ordlekar, och hittar på berättelser utifrån kort.. Det var i alla fall det vi hann med den här söndagen. Det behöver inte vara så avancerat egentligen eftersom det viktiga är att de tvingas prata engelska, och utveckla sina engelskakunskaper. Jag gjorde allt jag kunde för att berika engelskaklubben men de har inte riktigt samma humor som jag.. ..fast jag börjar bli van:)..
Sandy har förberett med bilder och olika lekar och vi får pappar och låtsaspengar utdelade till oss.. Sen ska vi börja köpa frågor enligt auktionsprincipen och får poäng enligt enkla regler. Självklart vinner mitt lag, de frågor som ställdes var av väldigt västerländsk karaktär. Sandy, som är en Googlare av imponerande mått - enligt legenden - har förmodligen hittat frågorna på en engelsk site.
Andrapristagarna - men de är lika glada för det.. Losers...
Ser inte hon till vänster lite ut som Tradera-Mimmi, vår egna lilla Pokahontas? Bilden nedan är från den andra leken där man skulle skapa en historia utifrån några förutbestämda bilder.
Är man inte fullt så bra på engelska blir man lätt lite blyg:/..
Förstår mig inte på moment som inte har någon vinnare, men jag såg mig själv som den självklara vinnaren!:)
Vi fick ett enormt stort utbyte av varandra, de fick möjlighet att prata med någon som kan förhållandevis avancerad engelska och jag fick lära mig jättemycket om Vietnam, och några av dess ungdomars tankar, drömmar och funderingar.. Allt sånt som jag älskar att få reda på.
Dumpar några bilder inifrån stället bara för att det var så mysigt där!
Tjejer som pratar strunt..
Min lagspelare i tävlingen.. ..som vi vann...
Trappan ner..
Foajen till cafet där engelskaklubben håller till..
Allt eftersom dagen gick så droppade fler och fler av tills vi bara var fyra kvar; jag Khoa, Sandy och en till tjej.. Vi bestämde oss för att runda av efter fyra timmar och åka iväg och äta lite rå fisk.. Vägen dit skulle bli ett blött äventyr visade det sig..
Om Khoa skulle vara hälften så mogen och driven som hon skulle han kunna komma vart som helst eftersom han har så mycket bättre förutsättningar.
Sandy, den självklara ledaren för engelskaklubben..
Förutom att prata engelska på engelskaklubben dricker man iste, leker ordlekar, och hittar på berättelser utifrån kort.. Det var i alla fall det vi hann med den här söndagen. Det behöver inte vara så avancerat egentligen eftersom det viktiga är att de tvingas prata engelska, och utveckla sina engelskakunskaper. Jag gjorde allt jag kunde för att berika engelskaklubben men de har inte riktigt samma humor som jag.. ..fast jag börjar bli van:)..
Sandy har förberett med bilder och olika lekar och vi får pappar och låtsaspengar utdelade till oss.. Sen ska vi börja köpa frågor enligt auktionsprincipen och får poäng enligt enkla regler. Självklart vinner mitt lag, de frågor som ställdes var av väldigt västerländsk karaktär. Sandy, som är en Googlare av imponerande mått - enligt legenden - har förmodligen hittat frågorna på en engelsk site.
Andrapristagarna - men de är lika glada för det.. Losers...
Ser inte hon till vänster lite ut som Tradera-Mimmi, vår egna lilla Pokahontas? Bilden nedan är från den andra leken där man skulle skapa en historia utifrån några förutbestämda bilder.
Är man inte fullt så bra på engelska blir man lätt lite blyg:/..
Förstår mig inte på moment som inte har någon vinnare, men jag såg mig själv som den självklara vinnaren!:)
Vi fick ett enormt stort utbyte av varandra, de fick möjlighet att prata med någon som kan förhållandevis avancerad engelska och jag fick lära mig jättemycket om Vietnam, och några av dess ungdomars tankar, drömmar och funderingar.. Allt sånt som jag älskar att få reda på.
Dumpar några bilder inifrån stället bara för att det var så mysigt där!
Tjejer som pratar strunt..
Min lagspelare i tävlingen.. ..som vi vann...
Trappan ner..
Foajen till cafet där engelskaklubben håller till..
Allt eftersom dagen gick så droppade fler och fler av tills vi bara var fyra kvar; jag Khoa, Sandy och en till tjej.. Vi bestämde oss för att runda av efter fyra timmar och åka iväg och äta lite rå fisk.. Vägen dit skulle bli ett blött äventyr visade det sig..
Drömmar om en framtid
Share written 2009-09-14 @ 18:05:28
Khoa - som jag tidigare nämnt att jag börjat lära känna - frågade redan i onsdag om jag ville följa med på en taltävling på söndagmorgonen.. ..och äntligen kom söndagmorgonen. Trots att jag somnade 0200 så blev jag alltså tvungen att stiga upp 0700 för att hinna till vår mötesplats utanför hans jobb på turistkrogen Allez Boo. Enligt honom ett överprisat skitställe som går runt på grund av att servitörerna är bra människor - jag håller med.
Självklart försover jag mig lite men hinner duscha och sätta på mig jeans och vit skjorta i alla fall. Har inte fixat håret en enda gång medan jag har varit här, så jag sparar torktid och fixning - typ tio minuter. Kom bara ett par minuter sent..
Jag hoppar upp bak på hans moppe och hör och häpna, grabben vet inte var tävlingen är:).. Vi parkerar i närheten av där vi tror det är och börjar promenera. Efter att ha irrat i 20 min hittar vi efter något mobilsamtal rätt.. När vi väl kommer på plats hälsar vi på hans kompis Vu - stavas förmodligen inte så - och sätter igång och väntar på de två tjejerna som ska ansluta.. ..Sandy och en med ett konstigt namn. Egentligen heter inte Sandy Sandy, hon heter också något lika konstigt som alla andra, men hon har gjort det enda rätta, tagit sig ett lättare namn:).. Tjejerna är tydligen notoriska senkommare och får ta en del back-stabbing.. ..jag håller tyst om min egna dåliga ovana och försvarar istället tjejerna.. Till sist kommer tjejerna - tjugo minuter för sent, men tio minuter innan tävlingen börjar.
Vi skyndar oss upp och pausunderhållingen håller på - dansstegen som hämtade från ett högstadiedisco, och en sångröst som är sådär.. ..inte mer. Självklart var det fantastiskt ändå - det var äkta!
..kort kjol räckte en bit, men inte ända fram..
Tävlingen började snart och tävlande efter tävlande berättar med varierande inlevelse om något av de ämnena de fick välja mellan:
1. Vilka delar av den vietnamesiska kulturen som är viktigast att bevara och hur man ska bevara dem.
2. Hur viktigt är det att vietnameserna lär sig engelska eftersom Vietnam nu gått med i WTO?
3. Vilka är enligt dig de fem viktigaste förändringarna i Vietnam de senaste fem åren? Vilka förändringar tror du Vietnam kommer genomgå de kommande fem åren, och varför tror du det?
De flesta valde tvåan och påpekade vikten av goda kunskaper i det engelska språket - och för alla var det ett sätt att komma ut och se världen - kanske den enda. Det engelska språket innebär makt, och utlänningar kan lätt få jobb på internationella skolor och tjäna bra pengar. Ben som jag festade med hade valt den vägen.. Tonåringarna drömmer om resor världen över - och att få se saker de bara har sett på bilder på internet - saker som vi tar för givet är för dem bara drömmar. Även att besöka grannländerna kantas av svårigheter och omöjligheter. Visum är svårt att få, pengar är en viktig faktor, och trots den revolution som internet har inneburit är det långt från Vietnam ut i världen. I alla fall ur det perspektiv som de tonåringar har som jag har kommit i kontakt med.
Den uessanska tuggummikulturen är för dem en frihetsikon. Vietnam befinner sig nu där Sverige var på -60 till och med -90-talet. Ungdommarna ifrågasätter sin egna kultur och värderingar, och hämtar inspiration från de serier som kablas över från det stora landet i väst..
Khoa har tur - han har fått någon form av stipendie och har dessutom släktingar i USA som han kan bo hos. Hans mamma har också lyckats spara undan pengar till ett års collegestudier. När han hör att utbildning är helt gratis i Sverige kan han knappt tro sina öron.. De Vietnamesiska ungdomarna som jag har kommit i kontakt med ser USA som ett sätt att kunna få se världen. Skulle de bli medborgare där försvinner alla reserestriktioner som satts upp för dem här i Vietnam. Dessutom kommer de då kunna tjäna tillräckligt mycket för att kunna resa runt. För de flesta är inte USA ett alternativ, men alla har ändå möjligheten att studera i Vietnam, även om förutsättningarna i där är lite annorlunda än i Sverige.
Vår favorit i taltävlingen - som dessutom är Khoas och hans vänners väninna - har lyckats ta sig hit genom delfinaler och det är en väldigt stor och viktig dag för dem som kommit vidare hit. Priset är en miljon dong, motsvarande 420 kronor. En bra måltid på den typen av restauranger som tonåringarna brukar gå på kostar ca 20 000 dong.. Femtio middagar alltså. Dessutom får de kurser betalade på internationella skolor om de vinner, vilket innebär ca 1000 kronor i kurser för vinnaren..
Uppställningen inför domen..
Första uttagningen kommer och alla står på ett led. Första namnet ropas upp och denne tar ett steg framåt, ytterligare fyra personer får höra sitt namn ropas upp, ingen av de fem är Luu Quynh Nhu - tjejen som vi hejar på. Nervositet - men det visar sig vara något bra eftersom de tre som var kvar får ställa sig framför de fem som tagits ut..
De tre finalisterna..
Spänningen är olidligt när tredjepristagaren ropas upp, och när andrapristagaren ropats upp så börjar Luu Quynh Nhus vänner jubla eftersom hon är den siste som återstår, och självklart då vinnaren. Hennes tårar börjar strömma ner för kinderna och det dröjer ett tag innan hon samlat sig tillräckligt för att skicka mungiporna norrut.
Vinnaren och de inte lika glada förlorarna..
Alla vill såklart smaka på segerns sötma och trots att jag inte vill så tjatar de på mig att jag ska vara med.. ..och det som händer i Saigon stays in Saigon så jag gick med på det - om än motvilligt..
Geek platoon - ej lika avslappnad som det ser ut som...
Efter det här smet vi iväg till ett nära beläget fik och åt frukost och drack is-te för att fira vännens seger och prata om resten av dagens aktiviteter. Jag blev sedan medbjuden av Sandy, en av Khoas väninnor, att senare på kvällen gå till en speciell restaurang och äta rå fisk med resten av sällskapet.. ..och det var tydligen inte sush de menade:/...
Först var det dock ca en och en halv timmes väntan tills att nästa aktivitet skulle börja, engelskaklubben.. Det här rör sig om geeks extraordinaire.. Eftersom jag inte hade sovit många sekunder så fick Khoa skjutsa mig till hotellet så jag kunde sova tjugo minuter och ta en dusch innan vi skulle ses 1330..
To be continued...
Ps.
Vietnamesen bredvid mig på internetcafet lyssnar på Basshunter på youtube, ska jag slå henne på käften?
Ds...
Självklart försover jag mig lite men hinner duscha och sätta på mig jeans och vit skjorta i alla fall. Har inte fixat håret en enda gång medan jag har varit här, så jag sparar torktid och fixning - typ tio minuter. Kom bara ett par minuter sent..
Jag hoppar upp bak på hans moppe och hör och häpna, grabben vet inte var tävlingen är:).. Vi parkerar i närheten av där vi tror det är och börjar promenera. Efter att ha irrat i 20 min hittar vi efter något mobilsamtal rätt.. När vi väl kommer på plats hälsar vi på hans kompis Vu - stavas förmodligen inte så - och sätter igång och väntar på de två tjejerna som ska ansluta.. ..Sandy och en med ett konstigt namn. Egentligen heter inte Sandy Sandy, hon heter också något lika konstigt som alla andra, men hon har gjort det enda rätta, tagit sig ett lättare namn:).. Tjejerna är tydligen notoriska senkommare och får ta en del back-stabbing.. ..jag håller tyst om min egna dåliga ovana och försvarar istället tjejerna.. Till sist kommer tjejerna - tjugo minuter för sent, men tio minuter innan tävlingen börjar.
Vi skyndar oss upp och pausunderhållingen håller på - dansstegen som hämtade från ett högstadiedisco, och en sångröst som är sådär.. ..inte mer. Självklart var det fantastiskt ändå - det var äkta!
..kort kjol räckte en bit, men inte ända fram..
Tävlingen började snart och tävlande efter tävlande berättar med varierande inlevelse om något av de ämnena de fick välja mellan:
1. Vilka delar av den vietnamesiska kulturen som är viktigast att bevara och hur man ska bevara dem.
2. Hur viktigt är det att vietnameserna lär sig engelska eftersom Vietnam nu gått med i WTO?
3. Vilka är enligt dig de fem viktigaste förändringarna i Vietnam de senaste fem åren? Vilka förändringar tror du Vietnam kommer genomgå de kommande fem åren, och varför tror du det?
De flesta valde tvåan och påpekade vikten av goda kunskaper i det engelska språket - och för alla var det ett sätt att komma ut och se världen - kanske den enda. Det engelska språket innebär makt, och utlänningar kan lätt få jobb på internationella skolor och tjäna bra pengar. Ben som jag festade med hade valt den vägen.. Tonåringarna drömmer om resor världen över - och att få se saker de bara har sett på bilder på internet - saker som vi tar för givet är för dem bara drömmar. Även att besöka grannländerna kantas av svårigheter och omöjligheter. Visum är svårt att få, pengar är en viktig faktor, och trots den revolution som internet har inneburit är det långt från Vietnam ut i världen. I alla fall ur det perspektiv som de tonåringar har som jag har kommit i kontakt med.
Den uessanska tuggummikulturen är för dem en frihetsikon. Vietnam befinner sig nu där Sverige var på -60 till och med -90-talet. Ungdommarna ifrågasätter sin egna kultur och värderingar, och hämtar inspiration från de serier som kablas över från det stora landet i väst..
Khoa har tur - han har fått någon form av stipendie och har dessutom släktingar i USA som han kan bo hos. Hans mamma har också lyckats spara undan pengar till ett års collegestudier. När han hör att utbildning är helt gratis i Sverige kan han knappt tro sina öron.. De Vietnamesiska ungdomarna som jag har kommit i kontakt med ser USA som ett sätt att kunna få se världen. Skulle de bli medborgare där försvinner alla reserestriktioner som satts upp för dem här i Vietnam. Dessutom kommer de då kunna tjäna tillräckligt mycket för att kunna resa runt. För de flesta är inte USA ett alternativ, men alla har ändå möjligheten att studera i Vietnam, även om förutsättningarna i där är lite annorlunda än i Sverige.
Vår favorit i taltävlingen - som dessutom är Khoas och hans vänners väninna - har lyckats ta sig hit genom delfinaler och det är en väldigt stor och viktig dag för dem som kommit vidare hit. Priset är en miljon dong, motsvarande 420 kronor. En bra måltid på den typen av restauranger som tonåringarna brukar gå på kostar ca 20 000 dong.. Femtio middagar alltså. Dessutom får de kurser betalade på internationella skolor om de vinner, vilket innebär ca 1000 kronor i kurser för vinnaren..
Uppställningen inför domen..
Första uttagningen kommer och alla står på ett led. Första namnet ropas upp och denne tar ett steg framåt, ytterligare fyra personer får höra sitt namn ropas upp, ingen av de fem är Luu Quynh Nhu - tjejen som vi hejar på. Nervositet - men det visar sig vara något bra eftersom de tre som var kvar får ställa sig framför de fem som tagits ut..
De tre finalisterna..
Spänningen är olidligt när tredjepristagaren ropas upp, och när andrapristagaren ropats upp så börjar Luu Quynh Nhus vänner jubla eftersom hon är den siste som återstår, och självklart då vinnaren. Hennes tårar börjar strömma ner för kinderna och det dröjer ett tag innan hon samlat sig tillräckligt för att skicka mungiporna norrut.
Vinnaren och de inte lika glada förlorarna..
Alla vill såklart smaka på segerns sötma och trots att jag inte vill så tjatar de på mig att jag ska vara med.. ..och det som händer i Saigon stays in Saigon så jag gick med på det - om än motvilligt..
Geek platoon - ej lika avslappnad som det ser ut som...
Efter det här smet vi iväg till ett nära beläget fik och åt frukost och drack is-te för att fira vännens seger och prata om resten av dagens aktiviteter. Jag blev sedan medbjuden av Sandy, en av Khoas väninnor, att senare på kvällen gå till en speciell restaurang och äta rå fisk med resten av sällskapet.. ..och det var tydligen inte sush de menade:/...
Först var det dock ca en och en halv timmes väntan tills att nästa aktivitet skulle börja, engelskaklubben.. Det här rör sig om geeks extraordinaire.. Eftersom jag inte hade sovit många sekunder så fick Khoa skjutsa mig till hotellet så jag kunde sova tjugo minuter och ta en dusch innan vi skulle ses 1330..
To be continued...
Ps.
Vietnamesen bredvid mig på internetcafet lyssnar på Basshunter på youtube, ska jag slå henne på käften?
Ds...
Resten av gårdagen
Share written 2009-09-14 @ 06:51:14
Det hände mycket mer än motorhaveri den där dagen igår då allt blev lite tokigt! Mycket av tiden handlade dock om att jag körde vilse.. Måste skaffa en vettig vägkarta innan jag beger mig ut på fler turer, men å andra sidan så skulle jag missa 70% av mina äventyr om jag hade en karta så det är väl lite give and take där.
Målet var för dagen Tri An, och mopeduthyraren var otrevligare och mer oförskämd än någon annan mopeduthyrare. Mot bättre vetande hyrde jag ändå moped av henne eftersom jag så gärna ville komma iväg. Som vanligt var tanken tom och jag förklarade att jag inte hade för avsikt att fylla upp tanken innan inlämnandet, men de gav med sig efter lite handviftande.
Första felkörningen var klassisk - två stora vägar och jag väljer en av dem, det visar sig att den vägen smalnar mer och mer, till sist är det knappt ens ett spår, men strax innan jag bestämmer mig för att vända stöter jag på några fiskare..
Här vittjar och sorterar en man upp dagens fångst. De nätfiskar och lustigt nog har killen i vattnet på sig blåstället.. Blodiglar?
Jag åkte inte så mycket längre än såhär innan jag gav upp, det fanns kanske ett slut, men jag hade redan åkt för långt åt helt fel håll så jag vände tillbaka. Det känns alltid lite som ett misslyckande när man blir tvungen att vända tillbaka. Å andra sidan så ser det aldrig likadant ut när man åker tillbaka, så helt bortkastat är det inte heller.
Den här gången lyckades jag inte heller hitta rätt väg, men jag var nu i alla fall på väg mot ungefär rätt håll.. Efter ett par mil dök det upp en skylt mot Ben Cat istället för mot Bien Hoa, förstod inte riktigt vart jag åkte fel där, spelar mindre roll. Jag tog fram min undermåliga Lonely Planet-karta och kompassen och försökte uppskatta hur jag skulle komma till Bien Hoa istället.
Öster var uppenbart - men det fanns inga vägar i min Lonely Planet - så jag kör in på första bästa grusväg som går mot öster.. Vid korsningarna väljer jag på måfå beroende på vilken riktning som är mest åt öster och på så sätt snubblar jag till sist på en väg som går just till Bien Hoa.. Inom kort hade jag lyckats komma in till stadskärnan och tack vare den märkliga skytningen så hamnade jag helt plötsligt på en järnvägsbro som jag kör över och känner direkt att jag kommit fel igen och vänder tillbaka.
Bestämmer mig för att fråga när jag kommer till ett centralt torg där. Väljer ut några ungdomar som jag gissar kan engelska, och mycket riktigt, en av dem kunde hjälplig engelska. De börjar rita friskt i mitt anteckningsblock och turas om att stryka över varandras ideer om hur kartan ska ritas.. ..till sist har de enats.
Jag hoppar upp på moppen och börjar åka, och mot förmodan så var kartan tillräckligt för att ta mig utanför stan åt rätt håll, jag var säker på att turen hade kommit till mig.. Jag kör och kör, och helt plötsligt slutar jag köra..
..anledningen till att jag helt plötsligt slutar kan du läsa mer om här.
Efter att reparationerna är klara åker jag vidare på min resa tills jag kommer till nästa vägskäl. Kompassen är sjukt användbar! Jag svänger rätt och åker på en fantastisk väg där jag får se de mest magiska och storslagna vyer. Vill dock inte bloata bloggen med för mycket bilder.. Men ni får tro mig på mitt ord!
Okej, det vill jag visst det, men bara några!
Ofta måste man anstränga sig lite för att komma till de vackraste vyerna, och oftast så vet man inte om de finns där, utan man måste gå på magkänsla, och ofta har man rätt.. Förmodligen för att det finns sjukt många vackra vyer i det annars så fulsnygga landet, och det är därför man alltid hittar något! Det finns en hel del risfält i Vietnam, och det visar sig att de är världens näst största risexportör efter Thailand. Det är också enligt min utdaterade Lonely Planet det som sysselsätter flest människor i Vietnam.
..risfält med fantastisk berg i bakgrunden - nåja kulle, men låt oss kalla det ett berg..
Dessvärre är det ofta lite fuktigt i marken i Vietnam - särskillt under regnperioden, och särskillt om det finns risfält i området, och det finns risfält överallt på landsbygden.. Ibland är det inte gummistövlar man vill ha, utan scuba gear..
Efter att ha kört i leran ett tag parkerade jag där det var lite torrare, sen begav jag mig till fots till sub-målet - vilket var det fantastiskt berget ovan - med tillhörande risfält..
..fuktig mark nära risfält..
På de risfälten jag såg var varje ruta sådd vid olika tidpunkter - som för att sprida skörden, dock ej bekräftat.. Å andra sidan fejkar jag ganska mycket, och tänker fortsätta med det. Det gör ju alla naturdokumenterare:).. Träffade givetvis också på en hel del som odlade ris, konstigt vore väl annars.
Man som förbereder ris för sådd.. ..svårt att riktigt förstå på handviftningar. Inklippt är en bild på riset med extra tillsatt näring.
När jag till sist drar mig till minnes att jag inte ens har ätit frukost och att klockan är ca 1400 frågar jag efter vägen till ett matställe och träffar där en trevlig man som tror sig kunna fantastisk engelska. Det kan han inte - på riktigt.. Vi samtalar en del i alla fall och jag pekar i Lonely Planets parlör att jag vill ha mat, sen skriver jag på mitt block hur mycket jag vill äta för.
Mannen är sjukt nyfiken på min Lonely Planet, trots att han inte förstår ett ord..
Efter en stund kommer maten in och it was to die for och då menar jag att man bad om att få dö för att slippa äta den. Jag trodde det bruna på bilden var lever först, men jag fick av mina Vietnamesiska vänner höra att det är blod. Vill understryka att det inte smakade som blodpudding, utan mer som gytja.. Jag är inte kräsen men jag trodde aldrig jag skulle få ner det. Repulsive.
Liten köttbit med lika mycket svål, levrat blod och friterat bröd, lite grönsaker och nudlar.. Please shoot me:)..
Efter ett par ögonblick smiter mannen iväg och kvinnan har ännu inte kommit och stattit sig.. ..jag ser min chans och du ser kanske hunden nedan..
Hunden flyr erbjudandet och jag tvingas äta upp det levrade blodet..
Vad jag trodde var en given räddare i nöden svek mig med svansen mellan benet och försvann bakom pelaren.. Man's best friend - yeah, right.. Jag åt upp allt, men slickade inte tallriken! Jag fotograferade lite mer och vinkade sedan adjö till folket. Mannen lämnade motvilligt ifrån sig min Lonely Planet som han hade fäst sig vid..
Det visade sig att jag redan var i Tri An - mot min förmodan - men hittade som vanligt inte det jag sökte efter.. Kom dock ganska nära det jag sökte - något som kan varit vattenreservoaren i Tri An! Från Tri Ans-kanskereservoar ska vattenfallet rinna, men det var inte så väl utmarkerat - och vattenfall heter inte waterfall på på Vietnamesiska. Jag kände än en gång tidspress och fick bege mig iväg utan att kommit riktigt ända fram. Jag kände dock att jag redan hade fått ut så mycket av resan att jag inte ens kände mig lite ledsen!
Vattenreservoaren i Tri An? Ingen konfirmation, vattnet rör sig lite mycket:)..
Jag bestämde mig för att leta efter en kortare och inte lika ojämn väg tillbaka så jag fortsatte åt samma håll som jag varit på väg hela tiden. Förr eller senare måste jag ju komma till en väg söderut! Det gör jag till sist också.. och som vanligt fanns inga av bynamnen på min Lonely Planet-karta:).. Det var dock uppenbart vilket håll som var söder, men jag verifierade ändå med kompassen.
..gissa söder, klockan är ca 1700..
Innan jag visste ordet av dök det - efter ett par mil - helt plötsligt upp en skyld där det stod Bien Hoa, och när jag väl kommit dit fanns det gott med skyltar som visade att man var på väg mot HCM (Ho Chi Minh - Saigon). Hade jag tagit den här vägen från början hade jag sparat ca en timme.. Om jag bara hade haft en vägkarta:)..
Ett sista fotovärt ögonblick inträffade innan jag var framme vid slutdestinationen, mopeduthyraren..
Börjar bli mörkt och det regnar, så lite tråkigt ljus..
Precis när jag kommit in i Saigon dör mopeden än en gång - varför vet jag inte - men jag börjar putta den på de hårt trafikerade vägarna.. Efter ett tag tänker jag att det säkert är bensinen, men att det kanske går att få igång den, och som genom ett trollslag åker mopeden igång. Kanske tyckte ödet att det var dags att låta den här trötta killen få komma hem..
Precis som jag antog så fick jag ingen ersättning för de $10 som jag hade fått betala för reparationerna. Bara en torr bister min från ett läderaktigt ansikte..
..men det sket jag i - orkade inte bråka - bensintanken var tom och moppen var skitig.. Det var först när de började gnälla på hur smutsig moppen var som jag drog upp reparationerna över huvudtaget - och slapp på så sätt undan alla vidare diskussioner om tvätt och skick.
Anledningen att det här blogginlägget kommer en dag för sent var för att uppkopplingen dog på mitt internetcafe igår:/.. Ber uppriktigt om ursäkt för det, kunde ha gått till ett annat internetcafe men jag hade varit ute med mina nya vänner hela dagen igår, så jag började att skriva 0000 på natten. Ni ska få höra om min gårdag senare. Den var helt fantastisk! Skit i turister och leta upp några lokala vänner istället!
Tack för att ni finns!
Målet var för dagen Tri An, och mopeduthyraren var otrevligare och mer oförskämd än någon annan mopeduthyrare. Mot bättre vetande hyrde jag ändå moped av henne eftersom jag så gärna ville komma iväg. Som vanligt var tanken tom och jag förklarade att jag inte hade för avsikt att fylla upp tanken innan inlämnandet, men de gav med sig efter lite handviftande.
Första felkörningen var klassisk - två stora vägar och jag väljer en av dem, det visar sig att den vägen smalnar mer och mer, till sist är det knappt ens ett spår, men strax innan jag bestämmer mig för att vända stöter jag på några fiskare..
Här vittjar och sorterar en man upp dagens fångst. De nätfiskar och lustigt nog har killen i vattnet på sig blåstället.. Blodiglar?
Jag åkte inte så mycket längre än såhär innan jag gav upp, det fanns kanske ett slut, men jag hade redan åkt för långt åt helt fel håll så jag vände tillbaka. Det känns alltid lite som ett misslyckande när man blir tvungen att vända tillbaka. Å andra sidan så ser det aldrig likadant ut när man åker tillbaka, så helt bortkastat är det inte heller.
Den här gången lyckades jag inte heller hitta rätt väg, men jag var nu i alla fall på väg mot ungefär rätt håll.. Efter ett par mil dök det upp en skylt mot Ben Cat istället för mot Bien Hoa, förstod inte riktigt vart jag åkte fel där, spelar mindre roll. Jag tog fram min undermåliga Lonely Planet-karta och kompassen och försökte uppskatta hur jag skulle komma till Bien Hoa istället.
Öster var uppenbart - men det fanns inga vägar i min Lonely Planet - så jag kör in på första bästa grusväg som går mot öster.. Vid korsningarna väljer jag på måfå beroende på vilken riktning som är mest åt öster och på så sätt snubblar jag till sist på en väg som går just till Bien Hoa.. Inom kort hade jag lyckats komma in till stadskärnan och tack vare den märkliga skytningen så hamnade jag helt plötsligt på en järnvägsbro som jag kör över och känner direkt att jag kommit fel igen och vänder tillbaka.
Bestämmer mig för att fråga när jag kommer till ett centralt torg där. Väljer ut några ungdomar som jag gissar kan engelska, och mycket riktigt, en av dem kunde hjälplig engelska. De börjar rita friskt i mitt anteckningsblock och turas om att stryka över varandras ideer om hur kartan ska ritas.. ..till sist har de enats.
Jag hoppar upp på moppen och börjar åka, och mot förmodan så var kartan tillräckligt för att ta mig utanför stan åt rätt håll, jag var säker på att turen hade kommit till mig.. Jag kör och kör, och helt plötsligt slutar jag köra..
..anledningen till att jag helt plötsligt slutar kan du läsa mer om här.
Efter att reparationerna är klara åker jag vidare på min resa tills jag kommer till nästa vägskäl. Kompassen är sjukt användbar! Jag svänger rätt och åker på en fantastisk väg där jag får se de mest magiska och storslagna vyer. Vill dock inte bloata bloggen med för mycket bilder.. Men ni får tro mig på mitt ord!
Okej, det vill jag visst det, men bara några!
Ofta måste man anstränga sig lite för att komma till de vackraste vyerna, och oftast så vet man inte om de finns där, utan man måste gå på magkänsla, och ofta har man rätt.. Förmodligen för att det finns sjukt många vackra vyer i det annars så fulsnygga landet, och det är därför man alltid hittar något! Det finns en hel del risfält i Vietnam, och det visar sig att de är världens näst största risexportör efter Thailand. Det är också enligt min utdaterade Lonely Planet det som sysselsätter flest människor i Vietnam.
..risfält med fantastisk berg i bakgrunden - nåja kulle, men låt oss kalla det ett berg..
Dessvärre är det ofta lite fuktigt i marken i Vietnam - särskillt under regnperioden, och särskillt om det finns risfält i området, och det finns risfält överallt på landsbygden.. Ibland är det inte gummistövlar man vill ha, utan scuba gear..
Efter att ha kört i leran ett tag parkerade jag där det var lite torrare, sen begav jag mig till fots till sub-målet - vilket var det fantastiskt berget ovan - med tillhörande risfält..
..fuktig mark nära risfält..
På de risfälten jag såg var varje ruta sådd vid olika tidpunkter - som för att sprida skörden, dock ej bekräftat.. Å andra sidan fejkar jag ganska mycket, och tänker fortsätta med det. Det gör ju alla naturdokumenterare:).. Träffade givetvis också på en hel del som odlade ris, konstigt vore väl annars.
Man som förbereder ris för sådd.. ..svårt att riktigt förstå på handviftningar. Inklippt är en bild på riset med extra tillsatt näring.
När jag till sist drar mig till minnes att jag inte ens har ätit frukost och att klockan är ca 1400 frågar jag efter vägen till ett matställe och träffar där en trevlig man som tror sig kunna fantastisk engelska. Det kan han inte - på riktigt.. Vi samtalar en del i alla fall och jag pekar i Lonely Planets parlör att jag vill ha mat, sen skriver jag på mitt block hur mycket jag vill äta för.
Mannen är sjukt nyfiken på min Lonely Planet, trots att han inte förstår ett ord..
Efter en stund kommer maten in och it was to die for och då menar jag att man bad om att få dö för att slippa äta den. Jag trodde det bruna på bilden var lever först, men jag fick av mina Vietnamesiska vänner höra att det är blod. Vill understryka att det inte smakade som blodpudding, utan mer som gytja.. Jag är inte kräsen men jag trodde aldrig jag skulle få ner det. Repulsive.
Liten köttbit med lika mycket svål, levrat blod och friterat bröd, lite grönsaker och nudlar.. Please shoot me:)..
Efter ett par ögonblick smiter mannen iväg och kvinnan har ännu inte kommit och stattit sig.. ..jag ser min chans och du ser kanske hunden nedan..
Hunden flyr erbjudandet och jag tvingas äta upp det levrade blodet..
Vad jag trodde var en given räddare i nöden svek mig med svansen mellan benet och försvann bakom pelaren.. Man's best friend - yeah, right.. Jag åt upp allt, men slickade inte tallriken! Jag fotograferade lite mer och vinkade sedan adjö till folket. Mannen lämnade motvilligt ifrån sig min Lonely Planet som han hade fäst sig vid..
Det visade sig att jag redan var i Tri An - mot min förmodan - men hittade som vanligt inte det jag sökte efter.. Kom dock ganska nära det jag sökte - något som kan varit vattenreservoaren i Tri An! Från Tri Ans-kanskereservoar ska vattenfallet rinna, men det var inte så väl utmarkerat - och vattenfall heter inte waterfall på på Vietnamesiska. Jag kände än en gång tidspress och fick bege mig iväg utan att kommit riktigt ända fram. Jag kände dock att jag redan hade fått ut så mycket av resan att jag inte ens kände mig lite ledsen!
Vattenreservoaren i Tri An? Ingen konfirmation, vattnet rör sig lite mycket:)..
Jag bestämde mig för att leta efter en kortare och inte lika ojämn väg tillbaka så jag fortsatte åt samma håll som jag varit på väg hela tiden. Förr eller senare måste jag ju komma till en väg söderut! Det gör jag till sist också.. och som vanligt fanns inga av bynamnen på min Lonely Planet-karta:).. Det var dock uppenbart vilket håll som var söder, men jag verifierade ändå med kompassen.
..gissa söder, klockan är ca 1700..
Innan jag visste ordet av dök det - efter ett par mil - helt plötsligt upp en skyld där det stod Bien Hoa, och när jag väl kommit dit fanns det gott med skyltar som visade att man var på väg mot HCM (Ho Chi Minh - Saigon). Hade jag tagit den här vägen från början hade jag sparat ca en timme.. Om jag bara hade haft en vägkarta:)..
Ett sista fotovärt ögonblick inträffade innan jag var framme vid slutdestinationen, mopeduthyraren..
Börjar bli mörkt och det regnar, så lite tråkigt ljus..
Precis när jag kommit in i Saigon dör mopeden än en gång - varför vet jag inte - men jag börjar putta den på de hårt trafikerade vägarna.. Efter ett tag tänker jag att det säkert är bensinen, men att det kanske går att få igång den, och som genom ett trollslag åker mopeden igång. Kanske tyckte ödet att det var dags att låta den här trötta killen få komma hem..
Precis som jag antog så fick jag ingen ersättning för de $10 som jag hade fått betala för reparationerna. Bara en torr bister min från ett läderaktigt ansikte..
..men det sket jag i - orkade inte bråka - bensintanken var tom och moppen var skitig.. Det var först när de började gnälla på hur smutsig moppen var som jag drog upp reparationerna över huvudtaget - och slapp på så sätt undan alla vidare diskussioner om tvätt och skick.
Anledningen att det här blogginlägget kommer en dag för sent var för att uppkopplingen dog på mitt internetcafe igår:/.. Ber uppriktigt om ursäkt för det, kunde ha gått till ett annat internetcafe men jag hade varit ute med mina nya vänner hela dagen igår, så jag började att skriva 0000 på natten. Ni ska få höra om min gårdag senare. Den var helt fantastisk! Skit i turister och leta upp några lokala vänner istället!
Tack för att ni finns!
No habla ingles
Share written 2009-09-12 @ 19:21:15
Flera gånger har jag gnällt på att vietnameserna inte har kunnat så bra engelska, särskillt inte ute på landsbygden.. Undra varför de inte är så sugna på att lära sig engelska? Kanske för Uessanernas terrorkrig mot den vietnamesiska lokalbefolkningen? Kanske.. ..jag vet inte. Klottrade ner en doftgran som någon hade hängt upp, så det får bli mitt inlägg i debatten:)..
Tyckte jag var kul i alla fall...
Granen borde egentligen ändå hamnat i sopkorgen för länge sedan, men jag lämnade kvar den...
Tyckte jag var kul i alla fall...
Granen borde egentligen ändå hamnat i sopkorgen för länge sedan, men jag lämnade kvar den...
Svininfluensan
Share written 2009-09-12 @ 19:17:35
Den här banderollen hängde ovanför vägen in till en by.. Jag hade inte en aning om vad det betydde, men hoppades nästan att den betydde Här finns det svininfluensa - det betydde det inte enligt Vietnamesen på hotellet där jag bor nu...
A(H1N1) är i alla fall Svininfluensa, så mycket vet jag!
Vi måste tillsammans hjälpas åt för att stoppa svininfluensan bettydde det egentligen, löst översatt.. Vietnamesen på hotellet var inte heller så bra på engelska..
A(H1N1) är i alla fall Svininfluensa, så mycket vet jag!
Vi måste tillsammans hjälpas åt för att stoppa svininfluensan bettydde det egentligen, löst översatt.. Vietnamesen på hotellet var inte heller så bra på engelska..
Bonnabränna
Share written 2009-09-12 @ 19:02:09
Ouch.. ..vad brun man kan bli då..
Efter att ha puttat moppen och fått snålskjuts till verkstaden satte jag på mig regnskynket som täckte hela mig och delar av moppen. Man kokades sakta under plasten, men kom undan från solen i alla fall.. Måste försöka jämna ut brännan någon dag:)..
..to hell and back..
Share written 2009-09-12 @ 18:59:52
Jag oroar mig alltid för att det ska gå åt skogen när man hyr en moped eller något annat utomlands, försäkringar finns ju inte och det är en konstant osäkerhet med allt vad gäller hyran. Tänk om den blir stulen, tänk om den går sönder, tänk om man blir påkörd osv.
Idag hände det som inte fick hända, helt plötsligt small det till en halvmil norr om Bien Hoa, no mans land.. Motorn på mopeden rev loss ett ursinnestjut vilket fick mig att släppa på gasen. Jag provade att gasa igen men moppen började bara ryta igen utan att jag hade något som helst drag i det drivande hjulet. Jag förstod att det var drivremmen som gått åt skogen redan där och då..
Jag tänkte what the fuck, jag är inte så avancerad i mina tankar.. Sedan började jag fundera på hur jag skulle få tillbaka mopeden till uthyraren i Saigon, det var ändå fyra mil dig. Eftersom det rör sig om en slitagedel så tyckte jag givetvis att det var uthyraren som skulle fixa transport och reparation. Jag hade kortet till uthyraren men där fanns det ingen landskod utskriven.
Jag ringde till min prins mamma men kunde inte få tag på henne eftersom klockan var väldigt tidigt i Sverige.. Hon är bra på praktiska saker, och googlar nästan lika bra som jag, så hon hade hittat landskoden i ett nafs.. Vågade inte ringa någon annan i Sverige så tidigt och kände mig heller inte redo att ta mig an den griniga kärringen till mopeduthyrare än.
Jag börjar putta moppen i det gassande solskenet och kommer väl en bit innan jag börjar känna att det inte kommer fungera. Jag kastar en blick bakåt, och det var allt som behövdes, jag behövde inte ens sätta upp tummen, utan en Vietnames lyfte fotsulan i en gest som jag hade sett häromdagen.. Jag visste alltså vad det betydde, och precis när han hade kört förbi som kom nästa person och gjorde likadant. Honom nickade jag åt och han körde upp bredvid mig och jag fällde ner min passagerarfotpinne.
Vi kunde inte prata med varandra eftersom han inte kunde ett ord engelska.. Men jag satte mig tillrätta och han satte sin fot mot min fotpinne och började putta min moped. Det gick bättre än jag hade kunnat ana och snart hade vi fått upp bra fart. Han höll sig på insidan och jag på utsidan. Jag såg till så att han hela tiden hade utrymme att köra bredvid mig, följsamt som en dans körde vi och undvek varje hinder som dök upp; väggropar, skräp, eller någon som körde på fel sida av vägen - väldigt vanligt, skriver nog ett inlägg om det också vid tillfälle..
Rätt vad det var kände jag att drivet försvann, och när jag tittade bakåt så pekade han inåt vägkanten. Jag körde in mot skjulet som stod där och såg att det fanns en massa moppar uppställda där. Det visar sig vara en verkstad och jag tänker - vänta nu, det här kommer kosta skjortan och ta en evighet.. ..jag tyckte fortfarande att uthyraren skulle stå för det här men kände mig inte så sugen på att ringa till surkärringen, som jag nämnde tidigare..
Verktygslådan åker upp och ett par minuter senare har han blottat den söndertrasade drivremmen som jag redan förstod hade gått åt skogen. Jag frågar vad den kommer kosta och han ringer ett samtal. En stol ställs fram åt mig av en tjej som jobbade i verkstan, förmodligen administrativt.
Drivremmen och vissa av de bortskruvade delarna
Jag sätter mig ner och dricker upp resten av mitt vatten men får ingen ro i kroppen.. Stressad över priset reser jag mig upp och vankar av och an - jag har ju inte hur mycket pengar som helst och de ser inte ut att ta kort.. Efter några minuter så gestikulerar de något som jag tolkar som att reservdelen är på väg. Efter ett tag kommer tjejen och skriver ner 165 000 dong på mitt framlagda block med min penna. 165 000 dong är ungefär sjuttio kronor.. Jag hade väntat mig en mycket värre smäll än så, men jag hade ju inte fått veta vad arbetet skulle gå på än heller.
Jag ville inte visa att jag har ganska mycket mer pengar i plånboken, inte innan vi diskuterat färdigt priset - jag var givetvis orolig för att de skulle försöka lura mig på mer pengar om jag visade att jag hade mer, detta tack vare de första dagarnas problem. Jag plockar fram en sedel på hundratusen och alla mina mindre dongsedlar så det blev 158 000, sen lade jag till en dollar - vilket motsvarar 18 000 dong. Jag ville inte behöva slänga fram två hundringar, för då kan det nog sticka iväg ännu ett par hundringar. Jag visar pengarna och frågar om det är ok, tjejen gör tummen upp.. Nu när vi var överens om priset så tog jag fram min kamera och började fotografera lite.. Att slita upp en kamera som kostar en årslön gör man lixom inte innan man kommit överens om priset. Jag börjar fotografera lite medan reparatören pillar lite med min moped, och passar på att fixa en ny fejsbookbild också..
..till sist kommer reservdelen..
Jag räcker över pengarna till tjejen och hon ger tillbaka några av småsedlarna och tar bara det som precis krävs för att betala det överenskomna priset.. ..jag känner genast att något är fel. Reparatören har under väntan blåst rent drevhuset och gjort i ordning det, så när han får reservdelen i sin hand börjar magin. Med hylsnyckeln som sin trollstav flyger drivremm till rätta och kåpor sätts på plats. Skruvar skruvas i och muttrar dras åt...
Magician at work..
Fem minuter senare och en del trollformler så dras motorn igång och alas.. ..bakhjulet som motorn inte fått att snurra den senaste timmen börjar snurra som besatt.. Jag provar själv att gasa för att se om även jag kan få saker att hända.. ..det visar sig att det inte behövs någon magic touch - även jag kan utan problem få bakhjulet i spinn. Tjejen tar min tomma flaska ifrån mig - som jag drack upp medan jag väntade - och kommer tillbaka med den nyfylld.. ..jag försöker truga på henne de sedlar hon lämnade tillbaka tidigare men hon är obeveklig.
Jag kollar på dem, de kollar på mig, jag kollar på dem, och de kollar på mig som om de vill säga är du kvar än, vi har ett jobba att göra fast inte på ren svenska då.. Jag gestikulerar att jag sticker iväg med motorcykeln och de nickar. Jag känner en skamsköljning över att jag utgått ifrån att de skulle försöka lura mig och försöker få dem att ta emot mer pengar men de vägrar. Till sist lyfter magikern en dollarsedel från de pengar jag försöker truga på dem och jag stoppar ner resten i fickan..
Efter att fixat i ordning mina saker och sagt hejdå drog jag igång motorn.. Vi vinkade en sista gång och log stort.. ..tjejen fick en slängkyss som resulterade i att hon blygt började inspektera sina skor, och det var det sista jag såg av den här fantastiska samlingen änglar..
Ni kanske undrar vad som hände med killen som gav mig snålskjuts? Ingen aning, han bara försvann.. ..utan ersättning och bara en klapp på axeln som tack. Vietnameser är fantastiska - bara man slipper turistskojarna. Även i Saigon är de underbara, och i vanliga affärer är de alltid trevliga och ger en vettiga priser, och varorna håller hög klass. Man ska se upp med försäljare som bär med sig sina varor, och så ska man alltid diskutera priset innan med cyckeltaxichauffören, och mopedchauffören.. ..annars blir man ofta lurad.
Det här var nog det bästa på hela dagen, jag älskar att bli lyckligt och oväntat överraskad av mänsklig godhet i alla dess former!
Ta hand om er så ska jag kanske göra det jag också!
Idag hände det som inte fick hända, helt plötsligt small det till en halvmil norr om Bien Hoa, no mans land.. Motorn på mopeden rev loss ett ursinnestjut vilket fick mig att släppa på gasen. Jag provade att gasa igen men moppen började bara ryta igen utan att jag hade något som helst drag i det drivande hjulet. Jag förstod att det var drivremmen som gått åt skogen redan där och då..
Jag tänkte what the fuck, jag är inte så avancerad i mina tankar.. Sedan började jag fundera på hur jag skulle få tillbaka mopeden till uthyraren i Saigon, det var ändå fyra mil dig. Eftersom det rör sig om en slitagedel så tyckte jag givetvis att det var uthyraren som skulle fixa transport och reparation. Jag hade kortet till uthyraren men där fanns det ingen landskod utskriven.
Jag ringde till min prins mamma men kunde inte få tag på henne eftersom klockan var väldigt tidigt i Sverige.. Hon är bra på praktiska saker, och googlar nästan lika bra som jag, så hon hade hittat landskoden i ett nafs.. Vågade inte ringa någon annan i Sverige så tidigt och kände mig heller inte redo att ta mig an den griniga kärringen till mopeduthyrare än.
Jag börjar putta moppen i det gassande solskenet och kommer väl en bit innan jag börjar känna att det inte kommer fungera. Jag kastar en blick bakåt, och det var allt som behövdes, jag behövde inte ens sätta upp tummen, utan en Vietnames lyfte fotsulan i en gest som jag hade sett häromdagen.. Jag visste alltså vad det betydde, och precis när han hade kört förbi som kom nästa person och gjorde likadant. Honom nickade jag åt och han körde upp bredvid mig och jag fällde ner min passagerarfotpinne.
Vi kunde inte prata med varandra eftersom han inte kunde ett ord engelska.. Men jag satte mig tillrätta och han satte sin fot mot min fotpinne och började putta min moped. Det gick bättre än jag hade kunnat ana och snart hade vi fått upp bra fart. Han höll sig på insidan och jag på utsidan. Jag såg till så att han hela tiden hade utrymme att köra bredvid mig, följsamt som en dans körde vi och undvek varje hinder som dök upp; väggropar, skräp, eller någon som körde på fel sida av vägen - väldigt vanligt, skriver nog ett inlägg om det också vid tillfälle..
Rätt vad det var kände jag att drivet försvann, och när jag tittade bakåt så pekade han inåt vägkanten. Jag körde in mot skjulet som stod där och såg att det fanns en massa moppar uppställda där. Det visar sig vara en verkstad och jag tänker - vänta nu, det här kommer kosta skjortan och ta en evighet.. ..jag tyckte fortfarande att uthyraren skulle stå för det här men kände mig inte så sugen på att ringa till surkärringen, som jag nämnde tidigare..
Verktygslådan åker upp och ett par minuter senare har han blottat den söndertrasade drivremmen som jag redan förstod hade gått åt skogen. Jag frågar vad den kommer kosta och han ringer ett samtal. En stol ställs fram åt mig av en tjej som jobbade i verkstan, förmodligen administrativt.
Drivremmen och vissa av de bortskruvade delarna
Jag sätter mig ner och dricker upp resten av mitt vatten men får ingen ro i kroppen.. Stressad över priset reser jag mig upp och vankar av och an - jag har ju inte hur mycket pengar som helst och de ser inte ut att ta kort.. Efter några minuter så gestikulerar de något som jag tolkar som att reservdelen är på väg. Efter ett tag kommer tjejen och skriver ner 165 000 dong på mitt framlagda block med min penna. 165 000 dong är ungefär sjuttio kronor.. Jag hade väntat mig en mycket värre smäll än så, men jag hade ju inte fått veta vad arbetet skulle gå på än heller.
Jag ville inte visa att jag har ganska mycket mer pengar i plånboken, inte innan vi diskuterat färdigt priset - jag var givetvis orolig för att de skulle försöka lura mig på mer pengar om jag visade att jag hade mer, detta tack vare de första dagarnas problem. Jag plockar fram en sedel på hundratusen och alla mina mindre dongsedlar så det blev 158 000, sen lade jag till en dollar - vilket motsvarar 18 000 dong. Jag ville inte behöva slänga fram två hundringar, för då kan det nog sticka iväg ännu ett par hundringar. Jag visar pengarna och frågar om det är ok, tjejen gör tummen upp.. Nu när vi var överens om priset så tog jag fram min kamera och började fotografera lite.. Att slita upp en kamera som kostar en årslön gör man lixom inte innan man kommit överens om priset. Jag börjar fotografera lite medan reparatören pillar lite med min moped, och passar på att fixa en ny fejsbookbild också..
..till sist kommer reservdelen..
Jag räcker över pengarna till tjejen och hon ger tillbaka några av småsedlarna och tar bara det som precis krävs för att betala det överenskomna priset.. ..jag känner genast att något är fel. Reparatören har under väntan blåst rent drevhuset och gjort i ordning det, så när han får reservdelen i sin hand börjar magin. Med hylsnyckeln som sin trollstav flyger drivremm till rätta och kåpor sätts på plats. Skruvar skruvas i och muttrar dras åt...
Magician at work..
Fem minuter senare och en del trollformler så dras motorn igång och alas.. ..bakhjulet som motorn inte fått att snurra den senaste timmen börjar snurra som besatt.. Jag provar själv att gasa för att se om även jag kan få saker att hända.. ..det visar sig att det inte behövs någon magic touch - även jag kan utan problem få bakhjulet i spinn. Tjejen tar min tomma flaska ifrån mig - som jag drack upp medan jag väntade - och kommer tillbaka med den nyfylld.. ..jag försöker truga på henne de sedlar hon lämnade tillbaka tidigare men hon är obeveklig.
Jag kollar på dem, de kollar på mig, jag kollar på dem, och de kollar på mig som om de vill säga är du kvar än, vi har ett jobba att göra fast inte på ren svenska då.. Jag gestikulerar att jag sticker iväg med motorcykeln och de nickar. Jag känner en skamsköljning över att jag utgått ifrån att de skulle försöka lura mig och försöker få dem att ta emot mer pengar men de vägrar. Till sist lyfter magikern en dollarsedel från de pengar jag försöker truga på dem och jag stoppar ner resten i fickan..
Efter att fixat i ordning mina saker och sagt hejdå drog jag igång motorn.. Vi vinkade en sista gång och log stort.. ..tjejen fick en slängkyss som resulterade i att hon blygt började inspektera sina skor, och det var det sista jag såg av den här fantastiska samlingen änglar..
Ni kanske undrar vad som hände med killen som gav mig snålskjuts? Ingen aning, han bara försvann.. ..utan ersättning och bara en klapp på axeln som tack. Vietnameser är fantastiska - bara man slipper turistskojarna. Även i Saigon är de underbara, och i vanliga affärer är de alltid trevliga och ger en vettiga priser, och varorna håller hög klass. Man ska se upp med försäljare som bär med sig sina varor, och så ska man alltid diskutera priset innan med cyckeltaxichauffören, och mopedchauffören.. ..annars blir man ofta lurad.
Det här var nog det bästa på hela dagen, jag älskar att bli lyckligt och oväntat överraskad av mänsklig godhet i alla dess former!
Ta hand om er så ska jag kanske göra det jag också!
Barnhemsbarnen..
Share written 2009-09-12 @ 17:28:31
..är en liten historia som egentligen inträffade under min hemresa från Tay Minh. Sparade dock den här karamellen eftersom det kändes som om flödet i berättelsen skulle störas om jag slängde med den här historien av bara farten. Den förtjänar också ett eget blogginlägg.. Det var det här som gjorde att de 200km på moppe fick en mening - tog het bort känslan av att resan var förgäves - och förklarar även varför jag blev extra sen..
På vägen hem från Tay Ninh - med känslan av ett antiklimax i bakhuvudet - känner jag att jag måste gå på toa.. ..igen.. Jag såg en budhistisk pagod (kyrka) och tänkte att de säkert kunde hjälpa mig med mina toalettbehov.. I min jakt på toaletten gick jag först in i pagoden och kollade runt.. Självklart passade jag på att fotografera lite också. Pagoden var byggd på en flodstrand och på baksidan fanns det en stor veranda med utsikt över vattnet som flöt förbi.
Floden utanför pagodens veranda..
..en liten båt också..
Jag hittade dock ingen toalett i anslutning till pagoden utan begav mig ut igen och hörde mig för med en av grannarna. Hon pekade runt huset ner mot något som liknade ett daghem. När jag väl kom ner såg jag en man som pratade i mobiltelefon. Han visade sig - när han var klar med telefonen - vara prästen i kyrkan. Jag blev runtvisad in på baksidan och snart hade jag ett tåg med barn efter mig som sprang runt mina fötter och visade mig vägen till toaletten. Jag blev tvungen att se upp så jag inte snubblade på dem på den smala gången till uthuset..
Det var den här toaletten jag använde på barnhemmet.. Känns igen från tidigare i bloggen, jag lade till den till det inlägget häromdagen för att den passade så bra för att beskriva offentliga toaletter i Vietnam:)..
Utsikten från toaletten..
Jag har problem med ståtoaletter och att inte torka mig, så jag nöjde mig med att kissa - och klarade mig hela vägen tillbaka till Saigon på det:).. När jag kom ut från toaletten och var på väg tillbaka till mopeden blev jag snart stoppad av den budhistiske prästen.
..i full gång med att servera, se lillkillen titta på andaktsfullt..
Han hällde upp ett glas varmt och fantastiskt gott grönt te till mig och vi började försöka prata på hans spruckna engelska. Det dröjde inte länge förrän barnen började samlas kring mig - och helt plötsligt blev min kamera en magisk artefakt..
Fantastiska barn - Jag tänkte göra en Angelina Jolie:)..
Kameran, min kompass och mina muskler gjorde mig till en mycket intressant man - de ville alla vara med på bild, leka med min kompass, känna på mina armar och bli lyfta av mig - de vet hur de ska få en modstulen man på glatt humör igen. Helt plötsligt glömde jag bort min oro för att inte hinna till Saigon förrän mörkrets inträde..
Det ena barnet var sötare än det andra, men den här tjejen blev min favorit..
Jag satte mig tillrätta på plaststolen som ställts fram och drack teet. Prästen ringde upp sin dotter för att hon skulle kunna tolka åt oss, så via telefonen berättade hon om kyrkan, dess historia och barnen - medan prästen med gester och de få ord han kunde på engelska lade till ett och annat. Det fanns tydligen ett 60-tal barn där, jag vet inte om alla bodde där eller om de bara var anslutna till kyrkan ändå. Förmodligen höll de utbildningar för barnen där, så pagoden kanske fungerade som en skola också.
Ett av de sista fotografierna innan jag åkte, min prinsessa är med där:)..
Allt lyckligt har dock ett slut, och efter att de hade lekt med min kompass, tittat på mina bilder i kameran, blivit upplyfta på tok för många gånger och fått känna på mina muskler en sista gång så vinkade vi adjö. De började springa bredvid mopeden upp på stora vägen, men då pekade jag barskt åt dem att de fick vända tillbaka.. Var livrädd för att de skulle bli påkörda..
Ibland är inte målet det man först trodde, utan helt plötsligt dyker det bara upp där när man minst anar det..
På vägen hem från Tay Ninh - med känslan av ett antiklimax i bakhuvudet - känner jag att jag måste gå på toa.. ..igen.. Jag såg en budhistisk pagod (kyrka) och tänkte att de säkert kunde hjälpa mig med mina toalettbehov.. I min jakt på toaletten gick jag först in i pagoden och kollade runt.. Självklart passade jag på att fotografera lite också. Pagoden var byggd på en flodstrand och på baksidan fanns det en stor veranda med utsikt över vattnet som flöt förbi.
Floden utanför pagodens veranda..
..en liten båt också..
Jag hittade dock ingen toalett i anslutning till pagoden utan begav mig ut igen och hörde mig för med en av grannarna. Hon pekade runt huset ner mot något som liknade ett daghem. När jag väl kom ner såg jag en man som pratade i mobiltelefon. Han visade sig - när han var klar med telefonen - vara prästen i kyrkan. Jag blev runtvisad in på baksidan och snart hade jag ett tåg med barn efter mig som sprang runt mina fötter och visade mig vägen till toaletten. Jag blev tvungen att se upp så jag inte snubblade på dem på den smala gången till uthuset..
Det var den här toaletten jag använde på barnhemmet.. Känns igen från tidigare i bloggen, jag lade till den till det inlägget häromdagen för att den passade så bra för att beskriva offentliga toaletter i Vietnam:)..
Utsikten från toaletten..
Jag har problem med ståtoaletter och att inte torka mig, så jag nöjde mig med att kissa - och klarade mig hela vägen tillbaka till Saigon på det:).. När jag kom ut från toaletten och var på väg tillbaka till mopeden blev jag snart stoppad av den budhistiske prästen.
..i full gång med att servera, se lillkillen titta på andaktsfullt..
Han hällde upp ett glas varmt och fantastiskt gott grönt te till mig och vi började försöka prata på hans spruckna engelska. Det dröjde inte länge förrän barnen började samlas kring mig - och helt plötsligt blev min kamera en magisk artefakt..
Fantastiska barn - Jag tänkte göra en Angelina Jolie:)..
Kameran, min kompass och mina muskler gjorde mig till en mycket intressant man - de ville alla vara med på bild, leka med min kompass, känna på mina armar och bli lyfta av mig - de vet hur de ska få en modstulen man på glatt humör igen. Helt plötsligt glömde jag bort min oro för att inte hinna till Saigon förrän mörkrets inträde..
Det ena barnet var sötare än det andra, men den här tjejen blev min favorit..
Jag satte mig tillrätta på plaststolen som ställts fram och drack teet. Prästen ringde upp sin dotter för att hon skulle kunna tolka åt oss, så via telefonen berättade hon om kyrkan, dess historia och barnen - medan prästen med gester och de få ord han kunde på engelska lade till ett och annat. Det fanns tydligen ett 60-tal barn där, jag vet inte om alla bodde där eller om de bara var anslutna till kyrkan ändå. Förmodligen höll de utbildningar för barnen där, så pagoden kanske fungerade som en skola också.
Ett av de sista fotografierna innan jag åkte, min prinsessa är med där:)..
Allt lyckligt har dock ett slut, och efter att de hade lekt med min kompass, tittat på mina bilder i kameran, blivit upplyfta på tok för många gånger och fått känna på mina muskler en sista gång så vinkade vi adjö. De började springa bredvid mopeden upp på stora vägen, men då pekade jag barskt åt dem att de fick vända tillbaka.. Var livrädd för att de skulle bli påkörda..
Ibland är inte målet det man först trodde, utan helt plötsligt dyker det bara upp där när man minst anar det..
Holländskan och hennes Ben..
Share written 2009-09-11 @ 13:17:54
..Ben var hennes rumskamrat by the way.. ..men hon hade fina ben också..
Anyways - Jag skulle skriva mitt sista blogginlägg för dagen, så jag gick till ett av mina favorithak, jag har varit där typ fyra gånger med idag. Där står en tjej och snackar med killen som jobbar, tror hon vill få några bilder brända på en CD eller något, vet inte mer exakt.. Hon ser ut som en riktig backpacker.. Lång, smal och jättestora blå ögon.. Jag växlar några ord, skojar om något och sätter mig ner vid den arbetsstation jag blir tilldelad. De två växlar några ord och sen blir jag ombedd att byta arbetsstation till en bredvid dem - så jag växlar ytterligare några fraser med henne.. Hon frågar om jag har ätit och jag säger att jag gjort det. Jag var ju på väg i säng, skulle bara skriva klart mitt blogginlägg..
Sen ställer hon frågan som var kickstarten till att kvällen skulle spåra ur, I'm gonna go to my room and do a couple of things, after that I'm gonna have a drink, you wanna come along?..
Jag ber henne komma och knacka mig på axel när hon är på väg ut och tänker sedan en drink kan ju inte ta så lång tid.. Hon kommer ner ca 15 min senare och jag fejsbookar mitt halvfärdiga blogginlägg till en trevlig tjej.. ..jag hade ju ingenstans att spara utkastet och litar inte riktigt på blogg.se..
Vi sticker ut och hon behöver mat så hon beställer mat vid en matvagn och sen sätter vi oss ner vid vägkanten och äter, eller hon äter och jag snor en bit då och då.. Det visar sig att hon jobbar som ambulerande lärare. Hon har bland annat jobbat i Afrika - Kongo tror jag det var.. Där hade hennes skola blivit anfallen och sex personer dödats. Nu jobbar hon i Thailand på ett flyktingläger, men var här i Ho Chi Minh och bodde hos en kompis. Lite semester från lidandet. Hon skulle tillbaka till flyktinglägret nu imorse, alltså typ nio timmar efter att vi träffades.
Vi promenerar och letar barer, men det går sådär eftersom vi båda är väldigt ambivalenta. Efter 45 minuters promenad och utbytande av krigshistorier så har vi bara lyckats beställa var sin färskmixad fruktshake - och det blir man ju inte full på - så vi bestämmer oss för att hämta Ben. En galen Uessan som inte danser, holländskan gjorde dock det för båda! Jag likaså:).. Vi fick med oss honom - han var redan ganska tankad sedan tidigare så det kunde bara sluta på ett sätt...
Vi landar på en smutsig krog och första rundan tar jag, Tequila.. Sedan dricks det öl till vattenpriser, och jag dricker vin. Var det led så började vi dunka vodkadrinkar, Long Island's och en och annan whiskey.. Vi dyker upp på danshak efter danshak och dansar som om det inte fanns någon morgondag..
Vi var populära, alla villa hänga med oss.. Uppe till vänster holländskan, ben till höger. De tre där nere var sköna snubbar som gillade att festa!
Tillsist stänger ställena och jag snackar skit med holländskan tills hon ska smita iväg med planet. Sjukt kul tjej, och bra kompis.. Hon hade så mycket driv och energi. Ingenting var svårt lixom.. Otroligt irriterande att jag inte vet vad hon heter:).. Ben är lätt, det går ju att uttala, men holländska namn med 'r'-ljud och sånt är inte roligt:)..
Ben har jag träffat idag igen i alla fall, ska se om vi slår runt igen, men förmodligen inte, det får räcka med en gång! Underbart att lära känna nya människor..
Jag älskar människor som har en story att berätta.. ..jag älskar att lyssna på bra livshistorier.
Anyways - Jag skulle skriva mitt sista blogginlägg för dagen, så jag gick till ett av mina favorithak, jag har varit där typ fyra gånger med idag. Där står en tjej och snackar med killen som jobbar, tror hon vill få några bilder brända på en CD eller något, vet inte mer exakt.. Hon ser ut som en riktig backpacker.. Lång, smal och jättestora blå ögon.. Jag växlar några ord, skojar om något och sätter mig ner vid den arbetsstation jag blir tilldelad. De två växlar några ord och sen blir jag ombedd att byta arbetsstation till en bredvid dem - så jag växlar ytterligare några fraser med henne.. Hon frågar om jag har ätit och jag säger att jag gjort det. Jag var ju på väg i säng, skulle bara skriva klart mitt blogginlägg..
Sen ställer hon frågan som var kickstarten till att kvällen skulle spåra ur, I'm gonna go to my room and do a couple of things, after that I'm gonna have a drink, you wanna come along?..
Jag ber henne komma och knacka mig på axel när hon är på väg ut och tänker sedan en drink kan ju inte ta så lång tid.. Hon kommer ner ca 15 min senare och jag fejsbookar mitt halvfärdiga blogginlägg till en trevlig tjej.. ..jag hade ju ingenstans att spara utkastet och litar inte riktigt på blogg.se..
Vi sticker ut och hon behöver mat så hon beställer mat vid en matvagn och sen sätter vi oss ner vid vägkanten och äter, eller hon äter och jag snor en bit då och då.. Det visar sig att hon jobbar som ambulerande lärare. Hon har bland annat jobbat i Afrika - Kongo tror jag det var.. Där hade hennes skola blivit anfallen och sex personer dödats. Nu jobbar hon i Thailand på ett flyktingläger, men var här i Ho Chi Minh och bodde hos en kompis. Lite semester från lidandet. Hon skulle tillbaka till flyktinglägret nu imorse, alltså typ nio timmar efter att vi träffades.
Vi promenerar och letar barer, men det går sådär eftersom vi båda är väldigt ambivalenta. Efter 45 minuters promenad och utbytande av krigshistorier så har vi bara lyckats beställa var sin färskmixad fruktshake - och det blir man ju inte full på - så vi bestämmer oss för att hämta Ben. En galen Uessan som inte danser, holländskan gjorde dock det för båda! Jag likaså:).. Vi fick med oss honom - han var redan ganska tankad sedan tidigare så det kunde bara sluta på ett sätt...
Vi landar på en smutsig krog och första rundan tar jag, Tequila.. Sedan dricks det öl till vattenpriser, och jag dricker vin. Var det led så började vi dunka vodkadrinkar, Long Island's och en och annan whiskey.. Vi dyker upp på danshak efter danshak och dansar som om det inte fanns någon morgondag..
Vi var populära, alla villa hänga med oss.. Uppe till vänster holländskan, ben till höger. De tre där nere var sköna snubbar som gillade att festa!
Tillsist stänger ställena och jag snackar skit med holländskan tills hon ska smita iväg med planet. Sjukt kul tjej, och bra kompis.. Hon hade så mycket driv och energi. Ingenting var svårt lixom.. Otroligt irriterande att jag inte vet vad hon heter:).. Ben är lätt, det går ju att uttala, men holländska namn med 'r'-ljud och sånt är inte roligt:)..
Ben har jag träffat idag igen i alla fall, ska se om vi slår runt igen, men förmodligen inte, det får räcka med en gång! Underbart att lära känna nya människor..
Jag älskar människor som har en story att berätta.. ..jag älskar att lyssna på bra livshistorier.
The return to Khoa
Share written 2009-09-11 @ 09:33:58
Jag kom tillbaka till Saigon strax efter 2000, efter att ha köat i alldeles för lång tid för att komma in i stan. Gyttret av vägar bildar ett väldigt komplext nätverk, och staden är sjukt stor, så det är lätt att hamna lite tokigt.. ..men inget man inte med lite vilja klarar av att korrigera.. Kvällstrafiken är dock ingen lek.
Såhär kan det se ut på Saigons gator ibland.. ..ganska packat. Få klarar att korsa en sån här gata med samma elegans som jag.. ..tummis!
Efter att ha skällt lite på mopeduthyraren, fast med ett leende, över att det inte funkade att få ett hotell med en kopia så lämnade jag över nycklarna på en väldigt otankad moped, och en hjälm med ett hål i. Grejen är den att man ska alltid le när man pratar med en Vietnames, det är någon oskriven lag eller något som säger att man inte får bli upprörd på en man som ler.. Smile and anything goes lixom.. ..märkligt, men man blir i alla fall glad av att le!
Jag lyckades snabbt komma över ett billigt hotellrum med en balkong och AC så jag skulle kunna torka ur kameran ordentligt. Efter det tog jag mig direkt till klubben där Khoa jobbade för att snacka lite skit och ta en kopp kaffe. Har hitintills beställt in någon alkoholhaltig dryck bara för att - men bestämde mig för att inte dricka ikväll - utan hoppa isäng tidigt. Jag hade ju ändå stigit upp sjukt tidigt, och studsat på en moppe i sammanlagt ca tio timmar...
...yeah right...
Read more about my night out with the Dutch girl who's name a can't pronounce or spell, and her friend Ben in my next post..
Såhär kan det se ut på Saigons gator ibland.. ..ganska packat. Få klarar att korsa en sån här gata med samma elegans som jag.. ..tummis!
Efter att ha skällt lite på mopeduthyraren, fast med ett leende, över att det inte funkade att få ett hotell med en kopia så lämnade jag över nycklarna på en väldigt otankad moped, och en hjälm med ett hål i. Grejen är den att man ska alltid le när man pratar med en Vietnames, det är någon oskriven lag eller något som säger att man inte får bli upprörd på en man som ler.. Smile and anything goes lixom.. ..märkligt, men man blir i alla fall glad av att le!
Jag lyckades snabbt komma över ett billigt hotellrum med en balkong och AC så jag skulle kunna torka ur kameran ordentligt. Efter det tog jag mig direkt till klubben där Khoa jobbade för att snacka lite skit och ta en kopp kaffe. Har hitintills beställt in någon alkoholhaltig dryck bara för att - men bestämde mig för att inte dricka ikväll - utan hoppa isäng tidigt. Jag hade ju ändå stigit upp sjukt tidigt, och studsat på en moppe i sammanlagt ca tio timmar...
...yeah right...
Read more about my night out with the Dutch girl who's name a can't pronounce or spell, and her friend Ben in my next post..
Tillskruvat antiklimax i Tay Ninh
Share written 2009-09-11 @ 08:24:37
Efter att i ett par timmar letat efter The Caodai Great Temple at the sect's Holy See med ortsbornas underbara hjälp - jag åkte med andra ord i cirklar och såg aldrig templet / så tänkte jag att jag måste hitta ett hotell.. Jag hade inte en aning om vad hotell hette på Vietnamesiska - hade inte hunnit läsa Alex fantastiska översättningar än - jag hade dessutom parallellt med tempelletandet försökt hitta några skyltar på engelska, utan att lyckas..
Bananträd som jag helt oförhappandes stötte på när jag skulle kissa nedanför ett brofäste..
Lösningen, som var nästan lika bra som att låta Alex översätta var att använda Lonely Planets parlör! Tack mina hjältar som löste det problemet! Sara och Mården med andra ord! Självklart kunde jag inte uttala det för fem öre, men det spelade mindre roll eftersom jag kunde peka i parlören och låta vietnameserna själva läsa.. De äldre hade lite svårt att läsa, men de yngre med skarpare syn klarade det galant och började peka åt ungefär samma håll.. ..när två vietnameser pekar åt samma håll är chansen större att de vet vad de pratar om:)..
Snart visade sig den Vietnamesiska vänligheten än en gång och en kille hoppade upp på sin cyckel och trampade två kilometer för att visa mig rätt.. När vi kom fram erbjöd jag honom motsvarande priset om han skjutsat mig, men han tackade bestämt nej. Lite förnärmad, men inte arg. Fantastisk kille! <3
Så långt så gott och väl - och inlägget skulle kunnat sluta typ här..
..ej slut här.. Jag frågade vad det skulle kosta - en spottstyver.. Jag tog fram min kopia på passet med visumstämpeln som mopeduthyraren dyrt och heligt hade lovat skulle duga istället för passet - kvinnan vägrade. Det är väl det som är problemet med kommunistiska diktaturer - nåja, de har ett parti, men bara ett. Kvinnan var i alla fall rädd att råka illa ut så det var kalla handen. 100 km på moppe åt andra hållet:/..
Klockan var redan 1630 så jag visste att jag hade begränsat med dagsljus kvar. Det är närmare tre timmars resa på moped med köer inkluderade. Dessutom gjorde jag något extra stopp här och var också som jag kan berätta mer om i nästa blogginlägg..
Sötnosen - men det finns ändå inga ursäkter för tidelag!
På vägen tillbaka fick jag i alla fall möjlighet att fotografera byn Trang Bang, den där byn där det finns ett foto där man ser en svårt napalmbränd naken flicka springa. Jag lade till orginalbilden i ett av mina första blogginlägg. Den var inklippt med Rambo bland andra.. Ni kan ju kolla där eller söka efter Trang Bang på googles bildsök.
Såhär ser det ut idag i alla fall!
Lyckligtvis så började det inte regna på tillbakavägen, för då hade det kunnat ta mycket längre än tre timmar. Mörkret hann dock komma, och såhär nära ekvatorn så är det som att släcka lampan. Det blir verkligen kolmörkt direkt och med tanke på att vägarna bitvis kan vara ganska dåliga så vill man inte ha regn på det. Dessutom försöker jag hålla ganska hög hastighet, och då måste man ha på sig solglasögon för att inte få in all skit i ögonen, och när det blir mörkt ser man inte skrutt med sina coola shades. Sista biten gick alltså ganska sakta..
..till skillnad från resan till Tay Ninh - det var innan jag förstod att det fanns hastighetsbegränsningar. Mina lågkvalitativa skruttglasögon är numera blästrade av all sand som fanns i luften när jag for igenom Vietnam som ett spjut..
Oj, lite väl långt, ber om ursäkt för det..
Ta hand om er!
Bananträd som jag helt oförhappandes stötte på när jag skulle kissa nedanför ett brofäste..
Lösningen, som var nästan lika bra som att låta Alex översätta var att använda Lonely Planets parlör! Tack mina hjältar som löste det problemet! Sara och Mården med andra ord! Självklart kunde jag inte uttala det för fem öre, men det spelade mindre roll eftersom jag kunde peka i parlören och låta vietnameserna själva läsa.. De äldre hade lite svårt att läsa, men de yngre med skarpare syn klarade det galant och började peka åt ungefär samma håll.. ..när två vietnameser pekar åt samma håll är chansen större att de vet vad de pratar om:)..
Snart visade sig den Vietnamesiska vänligheten än en gång och en kille hoppade upp på sin cyckel och trampade två kilometer för att visa mig rätt.. När vi kom fram erbjöd jag honom motsvarande priset om han skjutsat mig, men han tackade bestämt nej. Lite förnärmad, men inte arg. Fantastisk kille! <3
Så långt så gott och väl - och inlägget skulle kunnat sluta typ här..
..ej slut här.. Jag frågade vad det skulle kosta - en spottstyver.. Jag tog fram min kopia på passet med visumstämpeln som mopeduthyraren dyrt och heligt hade lovat skulle duga istället för passet - kvinnan vägrade. Det är väl det som är problemet med kommunistiska diktaturer - nåja, de har ett parti, men bara ett. Kvinnan var i alla fall rädd att råka illa ut så det var kalla handen. 100 km på moppe åt andra hållet:/..
Klockan var redan 1630 så jag visste att jag hade begränsat med dagsljus kvar. Det är närmare tre timmars resa på moped med köer inkluderade. Dessutom gjorde jag något extra stopp här och var också som jag kan berätta mer om i nästa blogginlägg..
Sötnosen - men det finns ändå inga ursäkter för tidelag!
På vägen tillbaka fick jag i alla fall möjlighet att fotografera byn Trang Bang, den där byn där det finns ett foto där man ser en svårt napalmbränd naken flicka springa. Jag lade till orginalbilden i ett av mina första blogginlägg. Den var inklippt med Rambo bland andra.. Ni kan ju kolla där eller söka efter Trang Bang på googles bildsök.
Såhär ser det ut idag i alla fall!
Lyckligtvis så började det inte regna på tillbakavägen, för då hade det kunnat ta mycket längre än tre timmar. Mörkret hann dock komma, och såhär nära ekvatorn så är det som att släcka lampan. Det blir verkligen kolmörkt direkt och med tanke på att vägarna bitvis kan vara ganska dåliga så vill man inte ha regn på det. Dessutom försöker jag hålla ganska hög hastighet, och då måste man ha på sig solglasögon för att inte få in all skit i ögonen, och när det blir mörkt ser man inte skrutt med sina coola shades. Sista biten gick alltså ganska sakta..
..till skillnad från resan till Tay Ninh - det var innan jag förstod att det fanns hastighetsbegränsningar. Mina lågkvalitativa skruttglasögon är numera blästrade av all sand som fanns i luften när jag for igenom Vietnam som ett spjut..
Oj, lite väl långt, ber om ursäkt för det..
Ta hand om er!
Vilse i pannkakan och i översättningen..
Share written 2009-09-10 @ 09:48:11
Jag tror jag kan ha tagit mig vatten över huvudet. Just nu är jag mitt i ocivilisationen, men precis som överallt annanstans så finns det ett internetcafe och ungdomar som spelar det där epilepsiblinkande strategispelet.. Det stora problemet är att INGEN pratar engelska.. En annan hemlis som det är läge att berätta - jag önskar någon hade berättat det för mig - det finns inga vägskyltar här:/. Kan det vara ett sätt att förvirra de Uessanska trupperna? Kom igen, kriget är slut! Måste försöka hitta någon riktpunkt.. ..eller ännu bättre, en vägkarta. Försökte hitta en i Saigon, men det var omöjligt. Det fanns bara stadskartor.
Easy Rider - fick några bilder från resan.. ..men fick ha dem i min torkpåse emellanåt, då funkade det att ta några kort.. Sen tillbaka i påsen. Kan förklara vad torkpåsen är för er intresserade fotografer om ni vill det..
Jag körde bland annat förbi Cu Chi helt utan att upptäcka det.. Det var första stoppet på min resa så jag blev ganska förvirrad när det visade sig att jag kört förbi den med flera mil. Utanför Saigon pratar folk inte heller engelska, så det är omöjligt att be om vägbeskrivning. Svårt att ens få reda på vad klockan var..
De här killarna var läskiga, men jag behövde vägbeskrivning.. De var skitfulla och drack hembränt..
De bjöd gärna, men jag var lite orolig för min körning efter det så jag avböjde:/..
Jag vet att jag är i närheten av Tay Ninh, men inte mer än så. Hur tusan ska jag hitta ett hotellrum här ute? Mat är inga problem, det finns försäljare överallt, men vad tusan heter Room For Rent på Vietnamesiska?!?
Är det ens meningen att turister ska vara här ute?:) Var det det här som Khoa försökte varna mig för igår kväll? Jag ritade upp min planerade rutt på kartan för Khoa igår, han bara skakade på huvudet och sa åt mig att jag inte skulle ge mig ut på den här resan. Det var ungefär då jag bestämde mig för att jag visst skulle ut på det här äventyret - till varje pris. När ska jag växa upp egentligen? Han gav mig ett till råd, om jag stöter på polisen ska jag prata Svenska, och det är ju fantastiskt, jag kan ju svenska. Värre för alla andra turister som blir stoppade, vad ska de göra?
Nåja, söndag måste jag vara tillbaka i Saigon, och nog tusan ska jag klara det på något sätt! Håll tummarna för mig!
Kram Alex för att du vill att jag ska komma tillbaka, kul att se att ni fortfarande läser där på kontoret!:)
Ps. Det är sant, jag är sjukt vilse!
Ds.
Kameran död...
Share written 2009-09-10 @ 09:44:31
De störtskurar som faller här är inte av denna värld, det är som om himlen öppnar sig. När man kör på landsbygden så finns det heller inget skydd att gömma sig under, men det finns beninmackar och stånd vid vägen som ibland lämnar utrymme att gömma sig från regnet.
Den Vietnamesiska landsbygden är fantastisk, tyvärr blir det inte så mycket foton härifrån, eftersom min kamera har fått frispel.. ..den beter sig inte riktigt som den ska. Tror det beror på fukten - eller vet snarare - hoppas den överlever den här persen. Mitt humör är dock ganska lågt på grund av kameran, trots att det är helt galet häftigt här. Skulle så gärna vilja få med mig lite bilder hem så jag kan dela med mig av mina äventyr. Har aldrig varit med om maken till ställe! Har dock några bilder här utifrån i alla fall, ska försöka få ihop fler!
Be en bön om att kameran kommer igång igen så är ni snälla..
Inga hyrmopeder utanför Saigon
Share written 2009-09-10 @ 09:42:25
Allt började så bra.. ..jag vaknade i tid, gjorde iordning mig och begav mig sedan direkt till en mopeduthyrare. De frågade vart jag skulle och när jag berättade att jag skulle upp till Tay Ninh så blev det kalla handen. "No go out Saigon! No motorbike! Danger!!!"
Nedslagen, förnedrad och omyndigförklarad.. ..det sista kunde jag köpa - jag hittar ju på så mycket tokigheter - men förnedring är något jag bara ställer upp på i slutna sällskap, och då involverar det ofta ett par handbojor och en piska..
Jag bestämde mig för att inte ge upp så lätt, utan frågade om det fanns några uthyrare alls som skulle hyra ut till mig, men fick svaret att det var omöjligt.. Skam den som ger sig! Eftersom det av försäkringsskäl och whatever inte var läge att ljuga började jag använda min överlägsna retorik, och alla manipulativa trix jag hade i bakfickan.. Rätt vad det var stod jag där med en moppe och en hjälm.. Hjälmen lyckades jag tappa i marken, och det slogs genast hål på den tunna plasten. Passform fanns inte, den var helt rund.. Innuti var det skumgummi - skulle jag trilla skulle jag dö - oavsett hastighet.
Sen började resan ut från staden.. Det kan kvala in på listan med de tio läskigaste händelserna i mitt liv. Jag är glad att jag inte dissade tutandet, det behövs. Precis som jag antog så är det ett överlägset sätt att varna för att man kommer. Vid flera tillfällen har jag haft nära döden upplevelser och det är sjukt tröttsamt att köra moped i Ho Chi Minh. Det blev lite bättre när jag kom ut på landsbyggden, men man kan fortfarande inte slappna av.
Det är finns få saker som är så adrenalinpumpande som att köra moppe i hundra kilometer i timmen men en blomkruka på huvudet!
Ta hand om er!
Toalettbesök - Inga detaljer..
Share written 2009-09-09 @ 16:06:11
Jag har egentligen inte haft några behov av att gå på toaletten under min tid i Vietnam. Jag kanske äter för dåligt, eller också äter jag så bra så allt jag stoppas i mig tas upp av kroppen.. Helt plötsligt händer det i alla fall, helt oförhappandes och jag är oändligt glad att jag är nära hotellrummet.. Jag har nämnligen lite issues med offentliga toaletter..
Offentlig toalett, Vietnamese Style - ej papper, spolning manuellt
Jag började promenera - i allt raskare takt - mot mitt hotell.. Upp och ner för regnvåta gränder med jeansen - likt gips som jag skrev tidigare - kring mina lår. Regnet och fukten förvandlar sakta men säkert mina jeans till bojor kring mina ben. Tyngden gör så att byxorna halkar ner mer och mer och ju raskare jag promenerar destå oftare måste jag försöka dra upp byxorna.. Skärp är för losers.. ..loosers:)..
..var fan är hotellet.. Varje gränd har tio hotell, det finns tio gränder för varje hundra meter eller nåt.. Jag sicksackar mig genom vägarna mellan Pham Ngo Lao och Bui Vien.. Jag försöker kolla på kvittot som jag insisterade på efter förskottsbetalningen, men ingen adress.. I vanliga fall brukar man få ett hotellkort som man kan visa för taxichaufförerna men den här gången glömde portiern det:/.
Efter att paniken var nära att greppa mig över att jag hade tappat bort mitt hotell - förmodligen aldrig skulle få återse mitt pass och packning igen och att jag skulle dessutom bli tvungen att gå på en offentlig toalett - så vinkade en man åt mig och sa, "Here's your hotel!".. Portiern hade tydligen snappat upp min panik där han satt utanför och raggade kunder.. Jag fick min nyckel och började springa upp för trappan.
Så nära men ändå så långt ifrån.. Har ni en aning om hur svårt det är att springa i trappor med våta jeans? Fyra trappor? Prova! Lägg på panik och ett skriande behov att pudra näsan.. I fucking dare you!
Det var mycket trevligt att komma på plats..
..where the fuck is my shower..
Fick ta en heldusch.. ..men det var fantastiskt att duscha och sedan känna sig fräsch när man gick ut igen!
Ibland är livet underbart!
Lägenhetsbyte - Dödsrum -> Lyxsuite
Share written 2009-09-09 @ 15:58:54
Gårdagens rum upptäckte jag var utsatt för en myrinvasion modell bibliska proportioner.. Jag var för trött för att orka bry mig om det när jag kom innanför dörren igår och ställde bara upp väskan på en stol i rummet. Jag trodde det skulle räcka.. Jag borde dock ha förstått att myror som överlever i den där $7 misären inte låter sig nedslås av så billiga knep. Barfa efter en natt känner jag att jag egenhändigt skulle kunna överleva ett kärnvapenkrig med 50 cm ståltråd, lite folie, en ask tändstickor och lite kondenserad kärlek... Anyways... Min väska var självklart fylld av myror, så stora att jag blev tvungen att strypa dem.
I $6 rummet var allt åtminstone fastskruvat - som jag nämnde tidigare - allt utom en tvättbalja på golvet.. I det här rummet hade myrorna snott tvättbaljan, och försökt få låss handfatet och hyllan ovanför handfatet eftersom de båda hängde löst. Det var en sådan lutning på handfatet att inte ens allt vatten inte kunde rinna ut:).. Anledningen till att myrorna så lätt fått loss inredningen var för att byggjobbarna fuskat med plugg och mycket annat..
Egentligen var rummet ett vindsrum ombyggt vindsrum inrett med andrasorteringens rejects.. Vilket innebär att jag bodde på våning 4+1.. Det var en brant stålstege vars ytrymme i taket var så dåligt så jag knappt fick igenom min ryggsäck:)..
Mitt nya rum däremot.. ..$12 dollar kärlek.. Fick det för $10 genom ofrivillig prutning. Jag sa bara att jag inte var intresserad av $12 rum, och då kastade de rummet på mig för $10..
Två kingsizebäddar på fjärde våningen; AC, kylskåp, toalettpapper, handdukar, tvål, tandborste, vita pluttar, kort sagt ALLT.. ..utom duschen bredvid toaletten.. Kunde knappt hålla mitt ursinne i schack när jag upptäckte det.. Hur ska jag överleva det här?
Jag vet faktiskt inte...
Tvättdag
Share written 2009-09-09 @ 15:57:36
Som jag nämnde i förra inlägget så fick det bli tvättdag idag, vilket innebar att jag lämnade in mina fantastiska fjällräven långbyxor.. ..tillsammans med lite annat smått och gott!
Fyra dagar svett och äckel! Varje kväll innan jag lade mig knöt jag fast dem i sänggaveln innan jag nattade dem. När de satte igång och sprattla framåt två klubbade jag dem med min ena toffel, då brukade det vara lugnt fram tills på morgonkvisten.. Nåja, no more.. Kommer sakna dem, men de sätter väl igång om några dagar igen!
Att få kläderna expresstvättade (samma dag) gick på hutlösa tio kronor, mot fem kronor om man kunde vänta två dagar... OUTRAGEOUS!!
Ska bli skönt att få byta från jeans till fjällräven igen, snart så! Jeans har en ful ovana att fastna i huden när de blir fuktiga, känns lite som att ha på sig gips!
Så tokigt dagen började..
Share written 2009-09-09 @ 15:56:13
Tung dag, oväntade mail och skrivblockering.. ..men nu är ordbajsandet igång igen.. Jag vet inte varför exets mail fick mig så ur fokus. Mycket handlade förmodligen om att det var så oväntat, tog mig med garden nere. Dum som jag var började jag också dagen med att läsa meddelandena..
Alla meddelanden har dock inte varit hate mails, bara ett par:/.. Tack till ALLA er andra.. ..nåja, den handfulla skara som kommenterar här, skrivit fejsbookmeddelanden, och smsat:).. Tack till er som hatat mig lite också, även hat är någon form av respons i alla fall!
Tack vare att jag funderat en stor del av dagen fick jag lite saker gjorda som annars inte skulle prioriterats.. ..bland annat; tvätt, läsa Lonely Planet, och leta efter mopeder att hyra..
Vem blir näste person jag kommer att såra? Jag längtar verkligen efter att få träffa henne för det är extremt ensamt nu!.. So get in line!
Khoa - Flitig och kärlekskrank student...
Share written 2009-09-09 @ 09:41:16
Häromdagen typ i söndags träffade jag en Vietnamesisk student som jobbade på ett turisthak. Vi började diskutera Uessansk utrikespolitik och fotografering. Han tyckte min kamera var fin:).. ..smicker går alltid hem! Det visar sig att han ska flytta till USA och studera i fyra år. Marketing ska bli hans major.. ..lycka till med jobb!
Khoa - Soon to be marketing dude..
Han kunde prata ganska bra engelska och tyckte jag var en trevlig kille så han bjöd med mig att dra ut och festa lite igår, dessvärre missade jag inbjudan, men nu på söndag har han tydligen ledigt igen och då ska jag följa med till deras "Engelskaklubb" och hänga. Det kommer bli fantastiskt kul.. ..förutsatt att det inte är ett annat ord för ett ställe där man rånar och misshandlar dumma turister..
Han blev i alla fall glad när jag nämnde att jag skulle titta förbi honom på jobbet ikväll.. Senast så satt jag och pratade med honom i två timmar, han hade tydligen fått dispans av sin chef för att prata med turister eftersom han behövde bättra på sin engelska inför sina studier utomlands. Jag gav honom inte tillräckligt med dricks för att han skulle hålla kontakten med mig för pengarnas skull, bara en liten slant.. Jag lovade dock att hjälpa honom med engelskan via e-mail även framledes.. ..och kommer göra det med ett leende! Jag hoppas att det kommer gå bra för honom i USA..
Han pratade så gulligt om sin flickvän, sa att hon var så mogen, och att hon hade gjort slut med honom för att han hade haft det lite svårt i skolan, men att han tack vare det skärpte sig. Nu när han med ett scholarship ska plugga vidare i USA så hade flickvännen sagt att de kunde försöka igen... Vi får se om inte den Uessanska hamburgerkulturen knäcker kärleken till hans flickvän.. ..hade min flickvän kört det rejset mot mig så hade jag försvunnit som ett skott..
Kram på Khoa, och på er..
Khoa - Soon to be marketing dude..
Han kunde prata ganska bra engelska och tyckte jag var en trevlig kille så han bjöd med mig att dra ut och festa lite igår, dessvärre missade jag inbjudan, men nu på söndag har han tydligen ledigt igen och då ska jag följa med till deras "Engelskaklubb" och hänga. Det kommer bli fantastiskt kul.. ..förutsatt att det inte är ett annat ord för ett ställe där man rånar och misshandlar dumma turister..
Han blev i alla fall glad när jag nämnde att jag skulle titta förbi honom på jobbet ikväll.. Senast så satt jag och pratade med honom i två timmar, han hade tydligen fått dispans av sin chef för att prata med turister eftersom han behövde bättra på sin engelska inför sina studier utomlands. Jag gav honom inte tillräckligt med dricks för att han skulle hålla kontakten med mig för pengarnas skull, bara en liten slant.. Jag lovade dock att hjälpa honom med engelskan via e-mail även framledes.. ..och kommer göra det med ett leende! Jag hoppas att det kommer gå bra för honom i USA..
Han pratade så gulligt om sin flickvän, sa att hon var så mogen, och att hon hade gjort slut med honom för att han hade haft det lite svårt i skolan, men att han tack vare det skärpte sig. Nu när han med ett scholarship ska plugga vidare i USA så hade flickvännen sagt att de kunde försöka igen... Vi får se om inte den Uessanska hamburgerkulturen knäcker kärleken till hans flickvän.. ..hade min flickvän kört det rejset mot mig så hade jag försvunnit som ett skott..
Kram på Khoa, och på er..
Har någon sett ett hjärta?
Share written 2009-09-09 @ 09:11:15
Fick just reda på vem arga Jennie var.. ..hon som ville att jag aldrig skulle komma tillbaka, som hon uttryckte det i en kommentar till mitt första blogginlägg:/..
Det var mitt senaste ex.. Hon har tusen saker som hon skulle kunna få vara arg på, men hon väljer istället att vara arg av alla felaktiga anledningar.. Jag var ett svin mot henne för ett år sedan, så hon har verkligen tusen anledningar att hata mig, men hon väljer istället att lacka ur för att jag pratar med så många tjejer på fejsbook.. Highlight:
"Du ar den mest tjejkata kille jag traffat, jag kraks av att lasa om alla dina underbara tjejer som du skriver med."
Sen avslutar hon med:
"Du ar en stor skit! Jag hoppas du aldrig far uppleva karlek igen, for det ar du inte vard!"
Ouch! Käns som om någon slitit ut mitt hjärta och stampat på det.. ..flera gånger.. Jag trodde aldrig att det var hon som kommenterat min blogg, hade inte en tanke på det. Inte skulle väl någon jag trodde brydde sig om mig skriva att hon önskade att jag aldrig skulle komma tillbaka?:/
Fan vad jag blev förvirrad, och sårad. Jaja, det blir väl ett naturligt avslut på det här kapitlet.. Det är därför man inte ska ha ex på fejsbook, det är därför man ska klippa och gå vidare, hur mycket de än må betyda för en.. ..för mycket utrymme för missförstånd..
Det var hon som höjde ribban för mig, det är tack vare henne jag fortfarande är singel.. ..som fick mig att aldrig nöja mig med mindre... Nästa kommer i alla fall aldrig behöva undra om jag har gått vidare eller inte. Kommer aldrig stanna med en runner up, nöjer mig bara med det bästa..
..dessvärre har det bästa legat en bit över mitt marknadsvärde, men tids nog.. .. och andra har jag haft i min hand men inte förstått bättre:/..
Bara en tidsfråga innan jag lyckas lura någon att jag är bättre än jag är:)..
Det var mitt senaste ex.. Hon har tusen saker som hon skulle kunna få vara arg på, men hon väljer istället att vara arg av alla felaktiga anledningar.. Jag var ett svin mot henne för ett år sedan, så hon har verkligen tusen anledningar att hata mig, men hon väljer istället att lacka ur för att jag pratar med så många tjejer på fejsbook.. Highlight:
"Du ar den mest tjejkata kille jag traffat, jag kraks av att lasa om alla dina underbara tjejer som du skriver med."
Sen avslutar hon med:
"Du ar en stor skit! Jag hoppas du aldrig far uppleva karlek igen, for det ar du inte vard!"
Ouch! Käns som om någon slitit ut mitt hjärta och stampat på det.. ..flera gånger.. Jag trodde aldrig att det var hon som kommenterat min blogg, hade inte en tanke på det. Inte skulle väl någon jag trodde brydde sig om mig skriva att hon önskade att jag aldrig skulle komma tillbaka?:/
Fan vad jag blev förvirrad, och sårad. Jaja, det blir väl ett naturligt avslut på det här kapitlet.. Det är därför man inte ska ha ex på fejsbook, det är därför man ska klippa och gå vidare, hur mycket de än må betyda för en.. ..för mycket utrymme för missförstånd..
Det var hon som höjde ribban för mig, det är tack vare henne jag fortfarande är singel.. ..som fick mig att aldrig nöja mig med mindre... Nästa kommer i alla fall aldrig behöva undra om jag har gått vidare eller inte. Kommer aldrig stanna med en runner up, nöjer mig bara med det bästa..
..dessvärre har det bästa legat en bit över mitt marknadsvärde, men tids nog.. .. och andra har jag haft i min hand men inte förstått bättre:/..
Bara en tidsfråga innan jag lyckas lura någon att jag är bättre än jag är:)..
N[gon stampade just p[ mitt hj'rta..
Fick just reda p[ vem arga Jennie var.. ..hon som ville att jag aldrig skulle komma tillbaka, som hon uttryckte det i en kommentar till mitt f;rsta blogginl'gg:/..
Det var mitt senaste ex.. Hon har tusen saker som hon skulle kunna f[ vara arg p[, men hon v'ljer ist'llet att vara arg av alla felaktiga anledningar.. Jag var ett svin mot henne f;r ett [r sedan, s[ hon har tusen anledningar att hata mig, men hon v'ljer ist'llet att lacka ur f;r att jag pratar med s[ m[nga tjejer p[ fejsbook.. Sen avslutar hon med:
Du ar en stor skit! Jag hoppas du aldrig far uppleva karlek igen, for det ar du inte vard!
Ouch! K'ns som om n[gon slitit ut mitt hj'rta och stampat p[ det.. ..flera g[nger.. Jag trodde aldrig att det var hon som kommenterat min blogg, hade inte en tanke p[ det. Inte skulle hon skrivit s[.. ..inte n[gon jag trodde brydde sig om mig skulle v'l skriva att hon ;nskade att jag aldrig kom tillbaka?
Fan vad jag blev f;rvirrad, och s[rad. Jaja, det blir v'l ett naturligt avslut p[ det h'r kapitlet.. Det 'r d'rf;r man inte ska ha ex p[ fejsbook, det 'r d'rf;r man ska klippa och g[ vidare, hur mycket de 'n m[ betyda f;r en..
Fick just reda p[ vem arga Jennie var.. ..hon som ville att jag aldrig skulle komma tillbaka, som hon uttryckte det i en kommentar till mitt f;rsta blogginl'gg:/..
Det var mitt senaste ex.. Hon har tusen saker som hon skulle kunna f[ vara arg p[, men hon v'ljer ist'llet att vara arg av alla felaktiga anledningar.. Jag var ett svin mot henne f;r ett [r sedan, s[ hon har tusen anledningar att hata mig, men hon v'ljer ist'llet att lacka ur f;r att jag pratar med s[ m[nga tjejer p[ fejsbook.. Sen avslutar hon med:
Du ar en stor skit! Jag hoppas du aldrig far uppleva karlek igen, for det ar du inte vard!
Ouch! K'ns som om n[gon slitit ut mitt hj'rta och stampat p[ det.. ..flera g[nger.. Jag trodde aldrig att det var hon som kommenterat min blogg, hade inte en tanke p[ det. Inte skulle hon skrivit s[.. ..inte n[gon jag trodde brydde sig om mig skulle v'l skriva att hon ;nskade att jag aldrig kom tillbaka?
Fan vad jag blev f;rvirrad, och s[rad. Jaja, det blir v'l ett naturligt avslut p[ det h'r kapitlet.. Det 'r d'rf;r man inte ska ha ex p[ fejsbook, det 'r d'rf;r man ska klippa och g[ vidare, hur mycket de 'n m[ betyda f;r en..
Dataspelsberoendet - Ungdomsknarket Nr 1
Share written 2009-09-08 @ 10:43:44
Det spelar tydligen ingen roll hur risigt området är, det finns alltid billiga arbetsstationer uppställda i någon mörk gränd som man aldrig skulle våga gå in i om man inte var en modig ninja som jag.. ..eller en dataspelsberoende tonåring på jakt efter sin nästa fix.. Vart får de pengar ifrån? Rånar de turister och snor deras kameror? Är det då så smart av mig att hänga här?
Det verkar vara samma spel de spelar också allihopa, något epilepsiblinkande strategikrigsspel med drakar, riddare och konstigheter.. ..ser skitkul, och när jag blir pensionär ska jag spela det nästan jämt! Det är inte bara på internetcafeer de spelar det, utan jag har sett de anställda på hotellen spela det i receptionen också. Giftet har spridit sig genom alla samhällets klasskikt.
Inte så stor skilnad på svenska och vietnamesiska tonåringar alltså, när det gäller datanörderiet.. De är ungefär lika stora och kralliga som svenska datanördar också så jag håller inte så himla hårt i min kamera ändå..
Trafiken i Saigon
Share written 2009-09-08 @ 10:43:18
Hitintills har jag inte tänkt så mycket på trafiken, och att sättet att röra sig i den skulle vara så mycket annorlunda. Lonely Planet har dock gjort en grej av den, och visst är den lite speciell.. Det är dock inte mycket mer avancerat än när vi på kontoret går över till Thaihaket över gatan. Jag går aldrig på några övergångsställen, istället har jag vant mig vid att leka frogger. När jag behöver gå över en gata visualiserar jag ett zebramönster och efter att ha gjort lite snabba avståndsbedömningar i trafiken och mentalt hittat en lucka så går jag.. Inga konstigheter.
Här i Vietnam är det det enda sättat Det är så man går över en väg. Mopederna och bilisterna tutar glatt på alla, inte bara gångtrafikanterna. Det är mer för att säga "Hej, här kommer jag!" än "Försvinn din jävel".. Så länge man med blickar skapar samförstånd så är det aldrig några problem. Mopederna som är i absolut majoritet rundar en vant utan att man någonsin känner sig utsatt. Beter man sig inte irrationellt, utan hela tiden flyter genom luckorna som nästan magiskt - av mopedisterna och cyklisterna - skapas framför dig så är det inga problem att ta sig över vägarna, inte ens i rusningstrafik.
Japansk mat, hiss eller diss..
Share written 2009-09-08 @ 10:42:38
Hur jämför sig svensk japansk mat med vietnamesisk dito? Jag håller precis på att avsluta en japansk sashimiö lax, blåckfisk och en tredje sorts rå fisk, misosoppa, lite märkliga tillbehör, ris, och den för Christer obligatoriska extraskålen med ris, samt en spya med ansjovis.. Spyan påminner mig om den gången jag beställde in en Creme Catalan på La Cucaracha. Såg fantastisk ut men smakade.. ..spya.
Sashimi - Tyvärr syns inte sugkopparna på bläckfisken så bra..
Den råa bläckfisken var spännande, kockarnas arbete imponerande, och miljön fantastisk.. ..men allt som allt är svensk sushi pretty damn ok.. Visst fanns det fler olika varianter på död fisk här, och visst var det roligare, men i framtiden kommer min favorit fortfarande vara gammal hederlig sushi. De andra rätterna var ändå bara samma fiskbitar lagda i alternativa konstellationer..
Söt sushikock som en servitris blev alldeles fnittrig av:)...
Sammanfattningsvis: Ja, det finns riktig japansk mat i Sverige.. ..i alla fall lika riktig som i Vietnam.
Det franska inflytandet i Vietnam
Share written 2009-09-07 @ 14:19:05
Jag dissade ju fransmännen hårt tidigare - and I'll do it again and again - med all rätt.. ..men deras inflytande har resulterat i tre positiva saker:
1. Stickpropparnas utformning som jag nämnde tidigare..
2. Det metriska systemet.
3. Duscharna bredvid toaletterna! Att bara använda toapapper är äckligt.. ..så jag frågar mig när vi svenskar ska bli civiliserade?
En alldeles fantastisk lunch...
Share written 2009-09-07 @ 14:17:04
Letade efter en uteservering, det finns dock inte så många i Vietnam. Jag hittade, efter lite letande, en bredvid en hårt trafikerad väg - Cach Mang Thang Tam. Maten lagades i en rullvagn, som på så många andra ställen. Den här var dock lite annorlunda.. ..de hade en trave med bord och stolar i plast - hårt svärtade av de tunga avgaserna och varma klimatet - den typen som barn har som utemöbler. Stolarna var ca 30 cm höga och bordet en halvmeter..
Jag försökte få reda på vad priset skulle bli men kunde inte riktigt göra mig förstådd. En av mopedtaxifarbröderna såg att vi hade lite problem med kommunikationen så han skyndade sig fram och tolkade åt mig. Ofta är de ganska bra på engelska, de kan det hjälpligt i alla fall. En specialmåltid med lyx som tre olika såser, egna tandpetare, ett eget plastfat med olika tillbehör som lime och skuren chili.. ..snart dök det även upp en egen toarulle när min tolk såg att jag blev brydd över att jag blev lite kladdig av limen. Dessutom fick jag ett glas iskall saft, men jag vågade inte dricka upp den.. Hoppas de inte blev ledsna:(..
Jag försökte få reda på vad priset skulle bli men kunde inte riktigt göra mig förstådd. En av mopedtaxifarbröderna såg att vi hade lite problem med kommunikationen så han skyndade sig fram och tolkade åt mig. Ofta är de ganska bra på engelska, de kan det hjälpligt i alla fall. En specialmåltid med lyx som tre olika såser, egna tandpetare, ett eget plastfat med olika tillbehör som lime och skuren chili.. ..snart dök det även upp en egen toarulle när min tolk såg att jag blev brydd över att jag blev lite kladdig av limen. Dessutom fick jag ett glas iskall saft, men jag vågade inte dricka upp den.. Hoppas de inte blev ledsna:(..
Ford Prefect hade fel...
Share written 2009-09-07 @ 10:11:15
Jag uppgraderade förresten mitt hotell, nu är det lyxigt, nu bor jag för $10 istället för $6. Lurades igår och sa att hotellet då kostade $8, men det var alltså $6, har uppdaterat nu! Nu är det tillbaka till lyxen igen! För $10 per natt så får jag en tvål, tandborste och en AC, jag väntar med spänning på att se om den fungerar.. ..gör den inte det sover jag med kylskåpsdörren öppen:).. Kylskåp, det är precis som i verkligheten! Flyttar nog tillbaka till $6 efter inatt, känner mig som Fritzl-tjejen när hon blev befriad, alldeles desorienterad i denna värld av överflöd.
Handduken håller sig dock frånvarande även här! Tur... Ford Prefect skulle spöa mig för min aversion mot handdukar..
(Fixade stavningen på Fords efternamn efter Lundhs rättning:)...
Handduken håller sig dock frånvarande även här! Tur... Ford Prefect skulle spöa mig för min aversion mot handdukar..
(Fixade stavningen på Fords efternamn efter Lundhs rättning:)...
Saigon - 1970, Sept 7 - War is raging...
Share written 2009-09-07 @ 09:55:21
Luftfuktigheten när jag vaknade var så hög att fläkten lämnade spår i luften, inte helt olika de en båtmotor lämnar efter sig. Regnets strilande kunde höras tydligt genom det stängda fönstret.. En glipa stor nog att kunna trycka igenom fingrarna fanns mellan de två skivorna glas, vilka som man skulle försöka passa ihop så de täckte hela fönsterytan.. Gallret som skulle hålla buset utanför satt fastskruvat med 3 mm skruvar. Jag skulle lätt kunna rycka in hela gallret utan problem.. Jetlaggen har mig fortfarande i ett stadigt grepp, klockan hade redan hunnit bli 1000, 0400 svensk tid.
I den kombinerade toaletten med dusch fanns det inga tillbehör; ingen tvål, inget schampo, och framförallt inga handdukar.. Det enda som fanns där som inte var fastskruvat var en badbalja modell mindre som tillsynes slumpmässigt var utlagd på golvet.
Jag funderade någon sekund på om jag vågade duscha med tanke på torktiden, och det faktum att jag inte hade någon handduk med mig. Sekunden tog snabbt slut eftersom jag när jag är hemma och det är 18 grader med låg lufgfuktighet känner mig äcklig om jag inte duschar två gånger per dag. Varmvattnet värmdes i en magisk plåtlåda som satt fast i väggen, stor som en modern dvd-spelare ungefär.. Ingen cistern, utan den verkade värma vattnet on the fly. Genomflödet lämnade en stråle lika varm och stark som en vuxen man - utan prostatabesvär - klarar av att prestera.. Trots den begränsade effekten så kändes varje droppe som en änglatår som tog med sig varje smärtsamt minne, all saknad och framförallt alla den skit som man samlat på sig sedan gårdagen.. ..en hel del skit..
Jag gillar inte flytande tvål, det blir napalmliknande när man tvålat in sig, nästan omöjligt att få bort.. ..jag vill ha an old fashion bar of soap, en sån där de tappar i duschen på fängelsefilmer... När jag var klar och hade lyckats få bort all tvål försökte jag komma på alternativa torksätt.. Först använde jag båda händerna som vattenskrapor, när jag hade fått bort det värsta ställde jag mig framför fläkten och förstärkte fläktandet med en tröja som jag viftade med mot mig. Till sist hade jag torkat.. ..dock lite snabbare än förmodat! Om jag hade använt en handduk eller en tröja till att torka mig med skulle den inte ha kunnat torka, inte i det här regnet, och definitivt inte i en plastpåse i väskan.. Frågan är om jag inte ska göra det här torksättet till mitt MO... ...om det inte finns handdukar på hotellet, då kanske jag använder dem istället, bara för att lyxa till det lite!:)
Hotellrummets 12 kvm utan AC och lakan fick mig på något märkligt sätt att känna mig som om jag flyttats tillbaka i tiden till början av 70-talet. Idag ska jag leka krigsreporter a la film noir.. Jag ska ta mig in i de fattiga kvarteren och kolla om jag lyckas bli rånad eller lurad igen.. ..fotografera mycket folk, och samla leenden!
Jag älskar vietnam mer än någonsin.. ..martyrromantiken, regnet, alla människor och maten! Allt det här får mig att känna mig så levande! Älskar att leva såhär, bo såhär och känna att jag är där det händer!
När jag skrev det här blogginlägget i min anteckningsbok satt jag på ett kafe och regnet öste ner, folk sprang runt och försökte ta skydd från regnet. Framför mig hade jag en grillad tonfisk i en god buljong och en tallrik med ris. Maten var - som föda med svenska mått mätt - knappt godkänd, men samtidigt fantastisk. De australiensiska kvinnorna bredvid gnällde över maten, men vad väntar de sig för 20 kronor?
Nu när jag skriver av anteckningarna har jag kommit in i ett av de fattigare distrikten, internet kostar knappt 2 kronor i timmen.. Senast en vit man satte sin fot här var nog när Uessanerna hade någon stackars påstådd VC-soldat upphängd i taket här.. Hitintills en fantastisk dag och klockan är bara 1500..
Ta hand om er allihopa!
I den kombinerade toaletten med dusch fanns det inga tillbehör; ingen tvål, inget schampo, och framförallt inga handdukar.. Det enda som fanns där som inte var fastskruvat var en badbalja modell mindre som tillsynes slumpmässigt var utlagd på golvet.
Jag funderade någon sekund på om jag vågade duscha med tanke på torktiden, och det faktum att jag inte hade någon handduk med mig. Sekunden tog snabbt slut eftersom jag när jag är hemma och det är 18 grader med låg lufgfuktighet känner mig äcklig om jag inte duschar två gånger per dag. Varmvattnet värmdes i en magisk plåtlåda som satt fast i väggen, stor som en modern dvd-spelare ungefär.. Ingen cistern, utan den verkade värma vattnet on the fly. Genomflödet lämnade en stråle lika varm och stark som en vuxen man - utan prostatabesvär - klarar av att prestera.. Trots den begränsade effekten så kändes varje droppe som en änglatår som tog med sig varje smärtsamt minne, all saknad och framförallt alla den skit som man samlat på sig sedan gårdagen.. ..en hel del skit..
Jag gillar inte flytande tvål, det blir napalmliknande när man tvålat in sig, nästan omöjligt att få bort.. ..jag vill ha an old fashion bar of soap, en sån där de tappar i duschen på fängelsefilmer... När jag var klar och hade lyckats få bort all tvål försökte jag komma på alternativa torksätt.. Först använde jag båda händerna som vattenskrapor, när jag hade fått bort det värsta ställde jag mig framför fläkten och förstärkte fläktandet med en tröja som jag viftade med mot mig. Till sist hade jag torkat.. ..dock lite snabbare än förmodat! Om jag hade använt en handduk eller en tröja till att torka mig med skulle den inte ha kunnat torka, inte i det här regnet, och definitivt inte i en plastpåse i väskan.. Frågan är om jag inte ska göra det här torksättet till mitt MO... ...om det inte finns handdukar på hotellet, då kanske jag använder dem istället, bara för att lyxa till det lite!:)
Hotellrummets 12 kvm utan AC och lakan fick mig på något märkligt sätt att känna mig som om jag flyttats tillbaka i tiden till början av 70-talet. Idag ska jag leka krigsreporter a la film noir.. Jag ska ta mig in i de fattiga kvarteren och kolla om jag lyckas bli rånad eller lurad igen.. ..fotografera mycket folk, och samla leenden!
Jag älskar vietnam mer än någonsin.. ..martyrromantiken, regnet, alla människor och maten! Allt det här får mig att känna mig så levande! Älskar att leva såhär, bo såhär och känna att jag är där det händer!
När jag skrev det här blogginlägget i min anteckningsbok satt jag på ett kafe och regnet öste ner, folk sprang runt och försökte ta skydd från regnet. Framför mig hade jag en grillad tonfisk i en god buljong och en tallrik med ris. Maten var - som föda med svenska mått mätt - knappt godkänd, men samtidigt fantastisk. De australiensiska kvinnorna bredvid gnällde över maten, men vad väntar de sig för 20 kronor?
Nu när jag skriver av anteckningarna har jag kommit in i ett av de fattigare distrikten, internet kostar knappt 2 kronor i timmen.. Senast en vit man satte sin fot här var nog när Uessanerna hade någon stackars påstådd VC-soldat upphängd i taket här.. Hitintills en fantastisk dag och klockan är bara 1500..
Ta hand om er allihopa!
KFC - Kentucky Fried Chicken
Share written 2009-09-06 @ 17:03:24
OMG that tases disgusting.. Det beror förmodligen inte heller på att jag är i Vietnam, jag är rädd för att det faktiskt är så KFC ska smaka/vara.. Some scary junk food.. De vet verkligen hur man förvandlar en bit kött till en oätbar klump död...
Det enda som imponerade med den var hur man får en centimeter frityrklägg att fastna på en kyckling på det sättet.. Vietnameserna är mycket bättre på matlagning, åt en magisk nudelsoppa häromdagen!
Det enda som imponerade med den var hur man får en centimeter frityrklägg att fastna på en kyckling på det sättet.. Vietnameserna är mycket bättre på matlagning, åt en magisk nudelsoppa häromdagen!
Dag 2 - Krigsmuseumet och Dinh..
Share written 2009-09-06 @ 16:29:54
Första dagen är ett minne blott och jag kastades brutalt ut från hotellet.. ..med våld.. Begränsad mängd men ändå.. Okej, de höll bara upp dörren för mig, men jag kände vindsuget när de öppnade dörren, så de ville garanterat att jag skulle flyga ner för trappan och slå mig..
Efter det gick jag ut på en marknad där de läskigaste fiskarna ever låg och sprattlade på stora rostfria fat.. Bläckfiskar, levande kräftor som var 15 cm långa, krabbor, ja allt man kan tänka sig!
Strax utanför dök det upp en cyclo-kille.. Det är Äthe prefered way of travellingÄ här.. Lite som fattigmanstaxi. Killen cyklar och så sitter man på en sits framför styret. Jag fick ett pris på 5000 dong (några kronor).. ..för det körde han mig till krigsmuseumet.. Fantastiskt museum! Man gick därifrån och hatade uessanarnas utrikespolitik mer än någonsin.. Det fanns bilder där på uessanska soldater som gjorde sjuka saker, sånt man får mardrömmar av.. Tog några metabilder, men de var lite för vidriga för att någonsin hamna här.. ..tanken var att de skulle det nör jag kommer tillbaka men efter att ha fotat några bilder så ändrade jag mig..
När jag kom ut så var cyclo-killen kvar.. ..Dinh hette han. Han tjatade på mig och jag fick dåligt samvete, så trots att det var något fuffens på gång så lät jag honom köra mig vidare till två pagoder (tempel)..
Efter det tog han mig till en restaurang och jag bjöd honom på ett par öl och vi satt och snackade.. Jag bestälde också något från en meny jag inte förstod, och Dinh var inte så bra på engelska heller:).. När jag fick min beställning så var det någon sorts sniglarÖS... Inte sånna där franska heller, de franska är kokade i smör och kryddor, de här var bara grillade.. De serverades med någon kryddblandning och citron. Smakade lite läskigt och hade en dito konsistens.. Självklart åt jag dock mat!
Efter det ville Dinh att jag skulle skriva att han var fantastisk i hand bok, så det gjorde jag eftersom han var en så trevlig prick..
När jag sedan skulle betala notan så tog restaurangägaren och överprisade mig, men det duckade jag, det rörde sig ändå bara on normalt lunchpris i Stockholm, inklusive fyra öl..
Vad som däremot inte kändes okej var när Dinh började bråka, då var det inte längre bara en blåsning, utan nu var det någon som hade utnyttjat mitt förtroende, och som hade ändrat utlovade priser trots att vi hade diskuterat priset.. Han höjde rösten, jag höjde rösten, sen såg vi ut som två araber som diskuterar priset på en vara.. Jag gav honom sex dollar eftersom han ändå hade tagit hand om mig två timmar, han ville ha 36 dollar.. Även sex dollar var för mycket, men envisast vinner.. ..och eftersom han kände folket i restaurangen ville jag ge honom något för att slippa problem med dem också.. Vi var i djupaste china town, inga vita i närheten, så man vill inte att ens kropp ska flyta upp i Saigon river:).. Nåja, nästa gång ska vara hårdare när jag diskuterar priset! Dessutom ska det inte bli några fler öl här, har fruktansvärd huvudvärk, ska hålla mig till vin, men de är inga vindrickare här:)..
Nu är klockan över 2100 och jag ska bege mig ut och slåss med de prostituerade.. Trist att de blir en så tydlig del av staden på natten.. Det är en väldigt häftig stad nattetid..
Bytte hotell föresten, $50 till $6 och det märks, återkommer om det:).. Får se om jag står ut mer än en natt!
Efter det gick jag ut på en marknad där de läskigaste fiskarna ever låg och sprattlade på stora rostfria fat.. Bläckfiskar, levande kräftor som var 15 cm långa, krabbor, ja allt man kan tänka sig!
Strax utanför dök det upp en cyclo-kille.. Det är Äthe prefered way of travellingÄ här.. Lite som fattigmanstaxi. Killen cyklar och så sitter man på en sits framför styret. Jag fick ett pris på 5000 dong (några kronor).. ..för det körde han mig till krigsmuseumet.. Fantastiskt museum! Man gick därifrån och hatade uessanarnas utrikespolitik mer än någonsin.. Det fanns bilder där på uessanska soldater som gjorde sjuka saker, sånt man får mardrömmar av.. Tog några metabilder, men de var lite för vidriga för att någonsin hamna här.. ..tanken var att de skulle det nör jag kommer tillbaka men efter att ha fotat några bilder så ändrade jag mig..
När jag kom ut så var cyclo-killen kvar.. ..Dinh hette han. Han tjatade på mig och jag fick dåligt samvete, så trots att det var något fuffens på gång så lät jag honom köra mig vidare till två pagoder (tempel)..
Efter det tog han mig till en restaurang och jag bjöd honom på ett par öl och vi satt och snackade.. Jag bestälde också något från en meny jag inte förstod, och Dinh var inte så bra på engelska heller:).. När jag fick min beställning så var det någon sorts sniglarÖS... Inte sånna där franska heller, de franska är kokade i smör och kryddor, de här var bara grillade.. De serverades med någon kryddblandning och citron. Smakade lite läskigt och hade en dito konsistens.. Självklart åt jag dock mat!
Efter det ville Dinh att jag skulle skriva att han var fantastisk i hand bok, så det gjorde jag eftersom han var en så trevlig prick..
När jag sedan skulle betala notan så tog restaurangägaren och överprisade mig, men det duckade jag, det rörde sig ändå bara on normalt lunchpris i Stockholm, inklusive fyra öl..
Vad som däremot inte kändes okej var när Dinh började bråka, då var det inte längre bara en blåsning, utan nu var det någon som hade utnyttjat mitt förtroende, och som hade ändrat utlovade priser trots att vi hade diskuterat priset.. Han höjde rösten, jag höjde rösten, sen såg vi ut som två araber som diskuterar priset på en vara.. Jag gav honom sex dollar eftersom han ändå hade tagit hand om mig två timmar, han ville ha 36 dollar.. Även sex dollar var för mycket, men envisast vinner.. ..och eftersom han kände folket i restaurangen ville jag ge honom något för att slippa problem med dem också.. Vi var i djupaste china town, inga vita i närheten, så man vill inte att ens kropp ska flyta upp i Saigon river:).. Nåja, nästa gång ska vara hårdare när jag diskuterar priset! Dessutom ska det inte bli några fler öl här, har fruktansvärd huvudvärk, ska hålla mig till vin, men de är inga vindrickare här:)..
Nu är klockan över 2100 och jag ska bege mig ut och slåss med de prostituerade.. Trist att de blir en så tydlig del av staden på natten.. Det är en väldigt häftig stad nattetid..
Bytte hotell föresten, $50 till $6 och det märks, återkommer om det:).. Får se om jag står ut mer än en natt!
Fool me once, shame on you...
Share written 2009-09-06 @ 08:01:57
"Fool me once, shame on you; fool me twice, shame on me"
Morgonens tripp till Mekongdeltat.. ..jag var ju fast övertygad om att jag hade blivit lurad på den, unfortunately we'll never know.. Jag försov mig imorse, fast det var nog lika bra, för jag blir så arg och ledsen när jag blir lurad, så som det ser ut nu vet jag inte om jag egentligen blev det på riktigt, kanske bara blev överprisad:).. Det var ju inga pengar jag förlorade egentligen så jag kommer nog ha råd att fortsätta resan i samma anda:).. Idag tänker jag göra en stadsvandring, vi får se vad för underbara saker som dyker upp idag...
Barnprostitution och prostitution
Share written 2009-09-06 @ 07:58:37
Igårkväll handlade mycket om prostitution, de var som flugor som cirkulerade mig, men eftersom jag inte är en dålig människa så fick ingen följa mig hem.. Jag börjar förstå att det här är ett sätt för outbildade - men söta tjejer - att kunna få leva gott.. ..vilket i sig inte gör det mindre äckligt - varken säljande och köpandet. Själv tar jag inte ens betalt, så jag är både äcklig och lurad.. ..alla har väl kört en "crying game" i duschen ett par gånger med stålull efter ett jobbigt nattligt äventyr.
Vid ett tillfälle under kvällen blev jag dock riktigt illa berörd, och det var när en man med en liten översminkad fjortis bak på mopeden körde upp bredvid mig och yttrade de välkända orden "bom-bom?".. ..han åkte iväg med mig hyttandes med näven och skrikandes "Go fuck yourself you fucking bastard!".. Jag är alltid lika välformulerad.. En annan sak som var lite äckligt var när en gammal farbror cirkulerade en gränd medan en tjej kollade om det var ledigt där inne..
I övrigt var det mest äldre tjejer (18 typ) - som blev runtskjutsade på moped av sin hallick - som tog kontakt med mig. 130 kronor var low score, helt utan att pruta, vissa prutade själva eftersom jag bara gick och inte köpslog.. Största problemet med dem är att de inte förstår engelska.. Jag försökte vid ett par tillfällen diskutera moral och sociala frågor, men det föll platt... Vad man än sa som inte var "Yes!" trodde de var en prisdiskussion. Inte ens när jag sa att 150 kronor var för lite för människokött förstod hallicken vinken, det var då jag fick erbjudandet om 130 kronor:/...
Fem bra anledningar att inte gå till en prostituerad..
1. Man diskvalificerar sig automatiskt från alla prostitutionsdiskussioner om man har nyttjat en prostituerad..
2. Moral
3. Hiv
4. Rånrisken
5. Oftast billigare att ragga upp någon, men 130 spänn är svårslaget...
1:an är tillräckligt för att jag ska hålla mig ifrån dem.. ..skulle inte klara av att stillatigande sitta i en diskussion..
Bad just Simons mamma att hålla Simon borta från bloggen, svårt att bara skriva om gulliga saker här, Vietnam är inte ett gulligt land..
No strings attached...
Share written 2009-09-06 @ 07:09:27
Jag var runt och kollade lite på andra turer till Mekongdeltat, och det finns väldigt många mycket billigare turer än den jag blev erbjuden, så på ett eller annat sätt visste jag att jag hade blivit lurad av killen jag nämnde igår. Sur och grinig över detta bestämde jag mig för att göra något för att få känna mig bättre, och vad får än att känna sig bättre än att göra något barn glatt? Inget.. ..så jag köper en ballong... Ingen kan ju vara nere med en ballong för det första, som Nalle Puh sa.. Jag valde ut en rosa och fin och tänkte att jag skulle ge den till första bästa unge som verkade vara snäll. Då drog jag mig till minnes en passage i Lonely Planet om att det är så man skapar äckliga tiggarungar... ...d] gav jag ballongen till en familj som stod och höll sin lilla batting, så de kunde ge den till barnet.. När mannen blev förvånad sa jag först "Don't worry, there's no strings attached!", men fick lägga till " ...öh, except one.." Borde ha använt något annat talessätt, men det var för sent då. Han blev glad och tackade och skickade i alla fall vidare ballongen:).. Efter det kändes det mycket bättre att ha blivit lurad..
..som jag brukar säga till alla andra idioter som blivit lurade: Det är inte den som godtrognes fel att han blir lurad, utan det är den som luras!
Ja, det är faktiskt en sann historia:/.. Till och med det med "no strings attached"...
Dag 1 - Smutsigt, plottrigt.. ..härligt...
Share written 2009-09-05 @ 13:39:49
...lite som mitt skrivbord på kontoret, fast det är inte härligt! Har känt mig lurad sedan första sekunden jag kom hit - det började med taxichauffören, sen har det fortsatt - måste få bort den känslan.. ..kan inte springa runt och inte lita på folk.. Dagens förskottsbetalning var ett första steg i min terapi, men det är svårt att ändra på den känslan. Det handlar ju inte om många kronor de bråkar om, så man blir ju inte lurad egentligen, det är bara som ett annat sätt att handla på.. ..äh, förstå hur jag menar:)..
Nu ska jag gå till hotellet och bråka om att jag inte fick det rummet jag beställt:).. Dessutom måste jag kolla pengastatusen, kulorna börjar rulla i allt högre hastighet:)..
De säljer föresten dumplings här! Fantastiska!! Fast degen är lite för söt, men annars är det smaskens.. Hoppas jag inte blir sjuk av att äta från de skitiga matstånden längst med vägarna:).. Men som jag brukar säga, jag blir ju aldrig sjuk!
Tack för idag, och tack till er som läser och kommenterar, jag kan inte ens i närheten förklara hur mycket det betyder! <3
Förlåt Amanda för att jag inte har varit så underhållande idag, men jag är så otroligt trött, lovar att jag ska fortsätta i samma anda som tidigare:).. Nu kommer jag dock vara på Mekongfloden om jag har tur i tre dagar, så nästa post kommer då!
Föresten hade jag redan vid fyratiden lokal tid hunnit bli erbjuden både gräs och glädjeflickor.. Jag förklarade barskt för gräsmannen att man dör av rökning, glädjehallicken nobbade jag med motiveringen att jag inte behöver betala för lite glädje... (Simonkodat tillägg, grabben läser bloggen:)
Ta hand om er!
Nu ska jag gå till hotellet och bråka om att jag inte fick det rummet jag beställt:).. Dessutom måste jag kolla pengastatusen, kulorna börjar rulla i allt högre hastighet:)..
De säljer föresten dumplings här! Fantastiska!! Fast degen är lite för söt, men annars är det smaskens.. Hoppas jag inte blir sjuk av att äta från de skitiga matstånden längst med vägarna:).. Men som jag brukar säga, jag blir ju aldrig sjuk!
Tack för idag, och tack till er som läser och kommenterar, jag kan inte ens i närheten förklara hur mycket det betyder! <3
Förlåt Amanda för att jag inte har varit så underhållande idag, men jag är så otroligt trött, lovar att jag ska fortsätta i samma anda som tidigare:).. Nu kommer jag dock vara på Mekongfloden om jag har tur i tre dagar, så nästa post kommer då!
Föresten hade jag redan vid fyratiden lokal tid hunnit bli erbjuden både gräs och glädjeflickor.. Jag förklarade barskt för gräsmannen att man dör av rökning, glädjehallicken nobbade jag med motiveringen att jag inte behöver betala för lite glädje... (Simonkodat tillägg, grabben läser bloggen:)
Ta hand om er!
Jag ska se Mekongdeltat i morgon..
Share written 2009-09-05 @ 13:17:55
..eller vara med i blåsningen... Idag gjorde jag en lite du sak som jag kanske kommer att ångra imorgon. Jag kom i kontakt med en av de många mopedåkande guiderna här i krokarna.. Han sålde guidade turer längst med Mekongdeltat och landsbygden runt Ho Chi Minh (Saigon).. Eftersom vi skulle åka imorgonbitti ville han ha någon form av garantier att jag skulle dyka upp på det stället vi avtalade.. Jag gav honom 20% i förskott, motsvarande $35.. Vi får se om jag mot bättre vetande lät mig luras, eller om min tro på människan visar sig vara det rätta!
Lätt att få kontakt!
Share written 2009-09-05 @ 13:05:33
Träffade just en jättetrevlig tjej från Danmark, pratade lite strunt.. Alla som inte är ifrån Vietnam är jättekontaktsökande.. ..kul! Jag har inte hunnit bli det än. Jag fokuserar mest på mitt.. Är lite trött och seg.. Jag har stora planer för morgondagen... Berättar mer i nästa bloggpost!
Svårt att få kontakt..
Share written 2009-09-05 @ 13:01:10
Min mobil hade ju slut på batteriet... ...som vanligt. Kan ha världens sämsta batteritid på min mobil.. Problemet är ju att uttagen kan se ut hur som helst i underutvecklade länder - jag som hatar allt som har med Frankrike att göra, måste här tacka dem lite för att de under en längre tid förtryckt vietnameserna, för det har resulterat i att de har civilicerade kontaktuttag.. Jag som hade lusläst Lonely Planet för att hitta ett ställe att köpa småelektronik på. Hade även funderat på att tillverka en makeshift kontaktkonverterare... ...som bröt mot alla säkerhetsföreskrifter..
50% snask i flygmåltiden..
Share written 2009-09-05 @ 12:56:29
På plandet som tog oss in i Vietnam serverades det en intressant lunch: 50% mat, 50% godis.. Jag fick hälften av granntjejens snask, vilket innebar 67% snask för mig! Jag har som regel att på flyg får man synda, bättre än att man låter sig synda hela semestern!
Svininfluensan, A(H1N1) - Revisited
Share written 2009-09-05 @ 12:52:50
Nu har folk börjat hosta på planet, och vi har inte ens hunnit landa. Första munskyddet har åkt på sju rader fram. Vid avstigningen kommer det se ut som en Michael Jackson look-a-like competition..
Jag tycker dock skydd är för fegisar, det finns inget som inte en penicilinkur kan fixa... ...eller?
Jag tycker dock skydd är för fegisar, det finns inget som inte en penicilinkur kan fixa... ...eller?
Börjar bli bitter!
Share written 2009-09-05 @ 12:47:50
Flygningen till Malaysia närmar sig sitt slut.. Tack vare sömntabletterna - som min druglord Jannica skakade fram ur ärmen - lyckades jag sova på plandet.. Hamnade bredvid två ambivalenta tjejer i tuggummiålder. Vid varje måltid väntade de på att jag skulle bestämma mig först, sedan sa de att de ville ha samma sak till flygvärdinnan.. Kan ha haft med bristande språkkunskaper att göra också.. "r 90-talisterna än mer ignoranta än 80-talisterna? Är det ens möjligt? Börjar jag bli gammal? Bitter?
Det var bättre förr, då fick man välja mellan en fet smäll och en näve grus till middag, inte gnällde man för det...
Det var bättre förr, då fick man välja mellan en fet smäll och en näve grus till middag, inte gnällde man för det...
Försening på Arlanda..
Share written 2009-09-05 @ 12:37:51
090904
..must stay awake.. ..vill inte vakna upp rånbögmördad i en lägenhet i Märsta!
..must stay awake.. ..vill inte vakna upp rånbögmördad i en lägenhet i Märsta!
Landet utan prickar
Share written 2009-09-05 @ 12:35:42
Jag ha inga prickar eller ringar, ni far forsoka forsta anda!.. ..fast jag kom just pa ett satt att fixa det!
090904
En timmes sömn mellan 0630 och 0730.. Trött, i dvala... Steg upp och gjorde kaffe och hamnade framför datorn. Som vanligt rusade tiden ifrån mig och helt plötsligt låg jag efter tidsplanden... ...rejält...
Jag behövde ta mig förbi kontoret som av en slump ligger 150m från en av flygbussarnas hållplatser - skriva ut flygbussbiljetter, föra över bilder till kameran (vilket inte fungerade.. ..wtf), och dessutom behövde jag hämta min "Lonely Planet" som jag hade glömt dar.. ..jaja, min och min, Mårdens...
Jag dröjde kvar medan jag sade hejdå och promotade min blogg för alla närvarande:).. Total saknad skölde över mig och jag ville bara krama allihopa!
<bilder kommer senare, kan inte föra över från kameran>
090904
En timmes sömn mellan 0630 och 0730.. Trött, i dvala... Steg upp och gjorde kaffe och hamnade framför datorn. Som vanligt rusade tiden ifrån mig och helt plötsligt låg jag efter tidsplanden... ...rejält...
Jag behövde ta mig förbi kontoret som av en slump ligger 150m från en av flygbussarnas hållplatser - skriva ut flygbussbiljetter, föra över bilder till kameran (vilket inte fungerade.. ..wtf), och dessutom behövde jag hämta min "Lonely Planet" som jag hade glömt dar.. ..jaja, min och min, Mårdens...
Jag dröjde kvar medan jag sade hejdå och promotade min blogg för alla närvarande:).. Total saknad skölde över mig och jag ville bara krama allihopa!
<bilder kommer senare, kan inte föra över från kameran>
Ryggsäck Packad - Everest..
Share written 2009-09-04 @ 05:59:34
Det fick bli min fjällvandringsryggsäck.. Det är overkill, men om jag ska röra mig längre sträckor vill jag ha något som är bekvämt att bära.. Packningen, inklusive handbagage går på ca 10kg, varav 4kg är väskan. Vill resa så lätt som möjligt.
...vad tror ni jag har glömt, skriv era gissningar bland kommentarerna!
...vad tror ni jag har glömt, skriv era gissningar bland kommentarerna!
Svininfluensan, A(H1N1)
Share written 2009-09-04 @ 02:09:50
När alla andra tar med sig smittor hem från asien tar jag istället med mig dödssmittor dit. Den nya influensan a.k.a. svininfluensan <A(H1N1)> kommer puttas fram till sidan två, hamna tillsammans med artiklar om fågelinfluensan när information om min nya dödspest kommer ut! Förstasidan och mittuppslaget kommer de närmaste veckorna vara prydda med bilder på bölder, inte helt olika den jag har.. ..Dödsbölderna - Vi har hela listan..
Dr. House skulle sagt Lupus, Sabine säger Borelia vad säger du? Innan jag lämnar Vietnam kommer jag lämna fler döda än kriget.. Ni vet det som slutade -75, och de kommer kalla min böld för The Death Plague..
Dr. House skulle sagt Lupus, Sabine säger Borelia vad säger du? Innan jag lämnar Vietnam kommer jag lämna fler döda än kriget.. Ni vet det som slutade -75, och de kommer kalla min böld för The Death Plague..
Varför jag åker till Vietnam?
Share written 2009-09-03 @ 23:38:18
Allt började torsdagen den 29:e augusti 2009. Jag kollade runt på google och läste texter om Vietnam – nåja, tittade på bilder – och såg hur napalmindränkta barn sprang nakna över landsbygden, hur uessanska hjältar skapades när de hämtade hem sina tillfångatagna bröder från fronten, de föräldralösa barnens lidande - och det gjorde ont! Jag var trött på folkets lidande, i flera år hade civila fått sätta livet till för att makthungriga förtryckare skulle kunna ta allt större tuggor av folkets sakta tynande kaka. Jag var trött på den aldrig sinande strömmen av blod som flöt ner för Saigon River.. ..Jag ville att det skulle få ett slut – och jag tänkte inte stillatigande låta det här ske – jag hade bestämt mig för att handgripligen få ett slut på det här!
Jag gick in på min favoritresesite – <betalande resebolagsnamn> – och beställde en flygstol till Vietnam tur och retur... Reseförsäkring är för töntar och avbeställningsskydd för ambivalenta idioter så de rutorna blev inte iklickade! Dessutom är jag odödlig, och blir aldrig sjuk...
Eftersom jag inte kände till så mycket om Vietnam var steg två att googla lite - antiklimax - kriget tog slut 1975!?!
Helt plötsligt stod jag där med en biljett till paradiset... Paradiset??? Den enes paradis är den andras helvete, och ert helvete snurrar jag min helstekta gris över.. Från att ha planerat att äta taggtråd och skita napalm till att i realiteten äta Mi xao don och pissa Bia Hoi - ni kan ju ana att jag blev modstulen - och allt detta förändrades på en googlesökning. Galet...
Detta till trots tänker jag ha den mest fantastiska resan ever, och ni kommer att kunna följa den här!
Så här trodde jag att det skulle vara - som jag bedrog mig...
Mina favoritglasögon..
Share written 2009-09-03 @ 14:40:01
..är trasiga.. Har någon annan ett par som ser ut som dessa kan jag döda någon för dem:/.. Skicka ett anonymt brev hem till mig med; namn, adress och foto på personen... När jobbet är utfört så släpp bara ner glasögonen i min brevlåda.
...jag kan också tänka mig att köpa solisarna.. De är inköpta på Indiska för lite över ett år sedan.. ..but still cooler than any other sunglasses..
...jag kan också tänka mig att köpa solisarna.. De är inköpta på Indiska för lite över ett år sedan.. ..but still cooler than any other sunglasses..
..förvandla drömmar till minnen..
Share written 2009-09-03 @ 12:56:01
Det var någon som sa att man skulle förvandla drömmar till minnen... På ytan ännu en floskel, men det finns en djupare mening än så.. ..om man skrapar lite med nageln.
Imorgon åker jag till Vietnam. Backpacka.. Kontrollbehovskillen goes jungle warrior.. Måste ha allt planerat för att inte bli stressad och få ont i hjärtat.. ..no more.. Jag har flygstol och unnade mig hotellrum första natten, after that I'm on my own..
Har en Lonely Planet från -91 med mig som jag fick från fröken Snabb:).. Hon köpte den åt mig på en loppis när vi var i Köpenhamn.. Den kostade 20DKR.. Min kollega Mården lånade ut sin från -01 till mig, vi får se om jag tar med den.. Tack till båda!
Ska försöka blogga frekvent här under resan, för att kickstarta bloggen, men jag lovar ingenting.. ..dagböcker är inte riktigt min grej, men eftersom jag är en teaterapa så kommer jag definitivt skriva mer om jag får ett par läsare än om jag inte får det! Jag lovar att blotta mig jättemycket och visa alla mina svaga sidor, dessutom lovar jag att spetsa till ALLT. Mellanmjölk är inte jag..
Ikväll tänkte jag köpa de sista sakerna inför resan. Förmodligen blir det bara ett extra batteri till kameran och ett 16GB minneskort.. ..resten köper jag i Vietnam. Första resan, så jag famlar lite i blindo.
Det enda som egentligen är viktigt att ha med sig är:
Biljetter - utskrivna (x2 så man har ett extra exemplar om man blir av med det andra)
Pass
Kopia på passet
Dollar i små valörer
Kreditkort
Dessutom skickade jag information om kreditkort och försäkringar till den enda jag känner som jag fortfarande kan nummret till utantill. Då kan jag ringa ett nummer så kan hon lösa alla mina eventuella problem.
Välkommen till min nya blogg!
Share written 2009-09-03 @ 11:24:57
Det här blogginlägget skapade inte jag, utan det gjorde tydligen blogg.se.. Fräckt! Kan inte heller ta bort inlägget eftersom jag blev så otroligt glad av kommentaren från http://lindastar.blogg.se... Fantastiskt..
Känner för att skriva något elakt om kissie eller amandavardet för att få lite extraträffar, men jag har inget elakt att säga om dem. Amanda är en bluff som tjänar massa pengar på att folk irriterar sig på henne, och det gillar hon.. Hoppas hon väljer en karriär där hon slipper bli lidande för att folk är idioter och faktiskt tror att hennes karaktär är på riktigt.. Kissie är nog bara Kissie.. Blonderad tjej lixom. What's the big deal? Läs eller gör det inte..
Jag bloggar för att få brudar i alla fall...
Jag som inte skulle skriva något elakt om dem.. ..but now I justdidit..
Känner för att skriva något elakt om kissie eller amandavardet för att få lite extraträffar, men jag har inget elakt att säga om dem. Amanda är en bluff som tjänar massa pengar på att folk irriterar sig på henne, och det gillar hon.. Hoppas hon väljer en karriär där hon slipper bli lidande för att folk är idioter och faktiskt tror att hennes karaktär är på riktigt.. Kissie är nog bara Kissie.. Blonderad tjej lixom. What's the big deal? Läs eller gör det inte..
Jag bloggar för att få brudar i alla fall...
Jag som inte skulle skriva något elakt om dem.. ..but now I justdidit..
