Efter att i ett par timmar letat efter The Caodai Great Temple at the sect's Holy See med ortsbornas underbara hjälp - jag åkte med andra ord i cirklar och såg aldrig templet / så tänkte jag att jag måste hitta ett hotell.. Jag hade inte en aning om vad hotell hette på Vietnamesiska - hade inte hunnit läsa Alex fantastiska översättningar än - jag hade dessutom parallellt med tempelletandet försökt hitta några skyltar på engelska, utan att lyckas..


Bananträd som jag helt oförhappandes stötte på när jag skulle kissa nedanför ett brofäste..

Lösningen, som var nästan lika bra som att låta Alex översätta var att använda Lonely Planets parlör! Tack mina hjältar som löste det problemet! Sara och Mården med andra ord! Självklart kunde jag inte uttala det för fem öre, men det spelade mindre roll eftersom jag kunde peka i parlören och låta vietnameserna själva läsa.. De äldre hade lite svårt att läsa, men de yngre med skarpare syn klarade det galant och började peka åt ungefär samma håll.. ..när två vietnameser pekar åt samma håll är chansen större att de vet vad de pratar om:)..

Snart visade sig den Vietnamesiska vänligheten än en gång och en kille hoppade upp på sin cyckel och trampade två kilometer för att visa mig rätt.. När vi kom fram erbjöd jag honom motsvarande priset om han skjutsat mig, men han tackade bestämt nej. Lite förnärmad, men inte arg. Fantastisk kille! <3

Så långt så gott och väl - och inlägget skulle kunnat sluta typ här..

..ej slut här.. Jag frågade vad det skulle kosta - en spottstyver.. Jag tog fram min kopia på passet med visumstämpeln som mopeduthyraren dyrt och heligt hade lovat skulle duga istället för passet - kvinnan vägrade. Det är väl det som är problemet med kommunistiska diktaturer - nåja, de har ett parti, men bara ett. Kvinnan var i alla fall rädd att råka illa ut så det var kalla handen. 100 km på moppe åt andra hållet:/..

Klockan var redan 1630 så jag visste att jag hade begränsat med dagsljus kvar. Det är närmare tre timmars resa på moped med köer inkluderade. Dessutom gjorde jag något extra stopp här och var också som jag kan berätta mer om i nästa blogginlägg..



Sötnosen - men det finns ändå inga ursäkter för tidelag!

På vägen tillbaka fick jag i alla fall möjlighet att fotografera byn Trang Bang, den där byn där det finns ett foto där man ser en svårt napalmbränd naken flicka springa. Jag lade till orginalbilden i ett av mina första blogginlägg. Den var inklippt med Rambo bland andra.. Ni kan ju kolla där eller söka efter Trang Bang på googles bildsök.



Såhär ser det ut idag i alla fall!

Lyckligtvis så började det inte regna på tillbakavägen, för då hade det kunnat ta mycket längre än tre timmar. Mörkret hann dock komma, och såhär nära ekvatorn så är det som att släcka lampan. Det blir verkligen kolmörkt direkt och med tanke på att vägarna bitvis kan vara ganska dåliga så vill man inte ha regn på det. Dessutom försöker jag hålla ganska hög hastighet, och då måste man ha på sig solglasögon för att inte få in all skit i ögonen, och när det blir mörkt ser man inte skrutt med sina coola shades. Sista biten gick alltså ganska sakta..

..till skillnad från resan till Tay Ninh - det var innan jag förstod att det fanns hastighetsbegränsningar. Mina lågkvalitativa skruttglasögon är numera blästrade av all sand som fanns i luften när jag for igenom Vietnam som ett spjut..


Oj, lite väl långt, ber om ursäkt för det..

Ta hand om er!