..särskilt om man använder EFRS-metoden (Extreme Fatness Reduction System), mitt egenutvecklade och vetenskapligt framtagna bantningssystem..

Det enda man får sätta i sig är typ saker som man känner i hjärtat är nyttiga. I mitt fall är det; mjölk (sjuka mängder mjölk), sojabönor, kycklingkebab, kycklingfiléer och bulgur. Mjölk är nästan basen i dieten eftersom jag dricker ca tio lattar om dagen..

Hetsbantning är inte korkat per se, det beror lite på upplägget. Hetsbantning fungerar, alla andra påståenden är nonsens. Äter man inte så rasar man i vikt, det är så det fungerar - Laws of Physics. Problemet är att det är svårt att förändra livsstil på så kort tid som en hetsbantning tar.

När folk har gått ner sina tio kilon så är de så nöjda att de börjar "unna" sig saker, och då unnar de sig inte en promenad i solskenet, bio, eller en ny teve, utan de unnar sig ett par kilo tomma kolhydrater. Unnandet i kombination med en icke förändrad livsstil resulterar i en viktuppgång på tio kilo plus de där två kilona skit de unnade sig på vägen. Hetsbantningen i sig fungerade dock!

Folk som svälter är aldrig feta, och om hetsbantning inte skulle fungera så skulle inte anorektiker vara smala. Jag är dock inte tjej, så jag vill behålla muskelmassa, alltså måste jag äta mycket mat ändå eftersom jag måste orka träna. Tjejer med ätstörningar har det lättare:/..

Igår åt jag en ordentlig portion med kyckling och bulgur, en burk soja bönor och en halv tallrik med kycklingkebab.. Samt ett äpple och några bananer. Min hetsbantning handlar inte så mycket om självsvält eftersom jag egentligen inte bryr mig om siffrorna på vågen, utan om midjemåttet och fettlagrets krympande.

Vi får se om jag lyckas gå ner mina sex kilo till slutet av Januari, misslyckas jag så lovar jag att be om ursäkt och säga att jag hade fel.. ..och så kan ni garva rått åt mig!


Gollum unnar sig - men han har hög ämnesomsättning..

Jag har alltid den vikt jag vill ha; vill jag gå upp tio kilo så går jag upp tio kilo, vill jag gå ner tio kilo så går jag ner tio kilo. Jag har tränat kung fu i sju år, gymmat i två år och tränat kickboxning i ett år, så disciplin har jag.

När jag började med kung fu vid 26 års ålder så vägde jag ca 70kg, när jag vägde som mest under min gymmarperiod vägde jag 94kg. Jag vet att det krävs disciplin för att forma om kroppen. Vanor förändras genom livet; när man är nykär går man upp några trivselkilon - hellre äta gott och mysa med sin partner än att käka spånplattor - efter nyförälskelsen ser man till att återgå till rimliga proportioner, dels av respekt för en själv, och dels för ens partner, och när man blir singel igen så tränar man som en tok för att bli fit igen för att höja marknadsvärdet.

Min kropp är en maskin som ska utföra det arbete jag säger åt den att göra, som tack ser jag till att ge den det den behöver och fuskar inte med; servicar, bränsle, oljebyten, reparationer osv.  Om man tar hand om sin kropp kan den göra helt otroliga saker för en, saker som andra inte ens vågar tro på.

Min gamle Kung Fu-tränare Lois Linn är pensionär nu; men trots det tar han ouppvärmd och sparkar i huvudhöjd, klyver tegelstenar med fingertopparna och slår ner typ vem som helst som kaxar - enligt rykten käkar han taggtråd och skiter napalm.. ..det sista är dock obekräftat, resten i högsta grad bekräftat.

Det handlar alltså inte om att behålla sin målvikt - utan att hela tiden vara på väg dit man vill, och dit situationen kräver. Jag tror inte på målvikter, jag tror på att hela tiden anpassa sig efter rådande omständigheter. Gymmar man vill man gå upp i vikt, kickboxar man vill man gå ner, och är man nykär vill man bara pussas. Varje tillfälle i livet har sin vikt. Just nu är den 81kg (inofficiellt 80kg)!


Ej jag på bilden, jag äter ju inte fyrbenta djur längre! (Tack vare pimpxprincess!)

Okej, jag lägger upp bilder på när jag har armarna nere - men då märks det ju inget:/.. Siffrorna som ser riktigt bra ut beror på att när man drar ner på kosten så minskar mängden mat i inälvorna naturligt, och då rasar de första kilona raskt av, detta förklarar också midjemåttet. Min slutsats är självklart inte att EFRS faktiskt fungerar, men det gör den.. ..I'll prove it.

Vissa har påpekat att de inte blivit hungriga när de bantat eftersom de ätit GI osv, men jag äter i vanliga fall tillräckligt mycket för att Ron Coleman ska bli generad, så jag håller bara på att ställa om min kropp. Självsvält är inte min grej, så jag äter fortfarande portioner som ni skulle tro att jag blev tjock av. Jag tränade ju trots allt tre X 70min kickboxning förra veckan. Man kan inte träna om man inte äter!

Ät som en mygga, skit som en elefant är tag linen till EFRS (Extreme Fatness Reduction System)..

Basen i min diet är som jag tidigare nämnt - förutom Mjölk som håller mig evigt ung och stark - Sojabönor. Det är inte gott, men saltar man det så blir det ganska okej.. Egentligen brukar jag ha på balsamvinäger för att dra ner GI-värdet, och då smakar det även godare. Hade inget på kontoret att blanda ut bönorna med, annars kan man ju tänka sig att blanda ut det med.. ..äh, fan, jag vet inte. Jag brukar äta det såhär. Blandar inte ut det ens när jag är hemma. Ska man bli fin får man lida pin!

Ni kanske inte tycker det här är ett liv att leva så här.. ..men det rör sig bara om en och en halv månad av mitt liv - sen ska jag vara vacker för evigt.. När jag tänker på alternativet - att bli ännu fetare - så känner jag att det faktiskt inte ens är ett alternativ.

Jag nämnde ju inatt att det fanns två olika typer av fetton; de som gör något åt saken och den typen som kommer på ursäkter för att slippa. Jag vill gärna se mig som Typ 1, vinnaren.. Den som ser problemet, och sedan löser det i snabb följd, och med hjälp av min strikt vetenskapliga metod - Extreme Fatness Reduction System - så kommer jag ta kontroll över min fetma!

Typ 2 smög sig dock på mig inatt - ungefär samtidigt som jag hade skrivit klart blogginlägget. "Inte ska du träna imorgon, klockan är alldeles för sent nu och det finns inte tillräckligt med tid att vila upp dig. Du kommer inte klara av att träna imorgon!"

Det där jävla gnället fortsatte sedan på morgonen då jag fick stiga upp tidigt för att tvätta klart tvätten.. Dessutom började Typ 2 nu känna efter - det är livsfarligt när man börjar känna efter hur man mår. Man mår aldrig så dåligt som när man letar ursäkter.. Visst hade jag skitont i ryggen sedan måndagsträningen, och vaderna gör ondare än de någonsin har gjort, kan knappt böja på benen. Det Typ 2 var mest orolig för var att jag skulle få ryggskott. "Bäst att ställa in.." försökte han..

Ungefär då tog Typ 1 och klappade på Typ 2. "Nu får det vara nog!" skrek han och gav sedan en rak höger.. Jag reste mig upp från kontorsstolen 11:45 - bytte raskt om och joggade till Kickboxningsklubben. Sen värmde jag upp ordentligt innan jag började träna. Höll högt tempo, men sparkade lite försiktigare än vanligt.. ..och se där, inget ryggskott. Hoppas Typ 2 sover ett tag till..

Alla är vi både Typ 1 och Typ 2, men det handlar bara om att ta kontroll. Det gör ont att träna, dessutom gör det skitont att träna våldssporter.. ..men det gör ondare att få bambupinnar uppkörda under fingernaglarna.. Tänk på det, det kan alltid bli värre.

justdidit är en tjockis ropades efter mig på kontoret idag.. ..orden ekar fortfarande i mitt huvud. Trots att det gått tolv timmar sedan jag hörde det första gången så skär minnena av orden fortfarande som knivar rakt in i hjärtat:/..

Allt började med att en av de som jobbar på supporten sa att jag såg lite tjock ut och insinuerade att jag blivit gödd den senaste tiden av någon.. Jag försäkrade att så inte var fallet.. De oskyldiga orden föll i god självkänslesaknande jord och började gro.. Helt plötsligt började jag känna mig lite plufsig, och det var när jag påpekade hur illa vid mig jag hade tagit mig av kommentaren som viktkritiken började på allvar. För varje ord kände jag mig mer och mer knubbig. Nu kan jag inte annat än att hålla med..

Det finns dock fetton och fetton.. ..typ de som gör något åt det och de som bara sitter på sofflocket. Nu ska vi se vilken av typerna jag är. Jag ska i alla fall gå ner till 81 kilo innan sista Januari!

Stats -
BFI (Body Fatness Index): 87 (Beräknas genom att ta vikten gånger ett)
TI (Tallness Index): 1,81 (Höjden i centimeter delat på hundra)
BMI (Body Mass Index): 26,6 (BFI / TI^2)
TFI (Tummy Flab Index): 96 (Omkretsen i cm runt fetaste stället på magen när magen är spänd)

BMI känner ni igen sedan tidigare, och om man har ett BMI på över 25 är man en tjockis, så jag är en tjockis med ganska god marginal. För att jag ska bli normalviktig måste jag under 82 kilo, men självklart vill jag ha lite marginal, det är därför jag har sagt att jag ska ner till 81 kilo för att bli nöjd.

Om jag misslyckas med det här får jag aldrig mer skratta åt tjockisar, och inte heller säga "Det är väl bara att banta!" - om jag misslyckas så ska jag till och med acceptera att fetma är en sjukdom och inte ett aktivt ställningstagande!

I min släkt så är i stort sett alla överviktiga, min far var gravt överviktig och på mors sida är fetma mer regel än undantag. Alltså borde jag ha lätt för att gå upp i vikt, och eftersom jag vid tillfällen gått upp 10 kilo på ett halvår så stämmer det antagandet.


För att lyckas med detta har jag uppfunnit en ny bantningsmetod:
Extreme Fatness Reduction System - EFRS.. Hela idé är att man lixom ska gå ner i vikt.. ..ni fattar va? Känns det redan gjort? Av en ren slump lovade jag pimpxprincess idag att sluta äta biffkött, och därigenom dra ner min djurkonsumtion.. Jag kommer käka mycket soyabönor för att kompensera bortfallet, och även äta en hel del kycklingkebab. Det hela kommer säkert likna Egoinas Mammas favorit-metod - LCHF. Fast jag kommer kalla min diet för MCHS - Much Chickenkebab High Soybeans..

Rättelse - Egoinas Mamma skulle inte äta bönor, det är inte LCHF.. Det är bra jag som är sunkigt påläst.. Men vatten får jag dricka i alla fall, dessutom får jag när som helst äta en näve grus!



Före - En tjockis..


Body Fatness Index: 87