Vi trotsade översvämningarna än en gång och gav oss ut mot det nya målet. Vattnet hade sjunkit undan något och regnet hade dragit sig undan lite.

Väl framme visade sig cafet vara - i mina ögon - väldigt japaninfluerat. Men det tyckte jag om engelskaklubbens lokal också.


Ser ni hjärtat nere i vänstra hörnet:).. Fin blomsterdekoration som fanns i foajen..

Som de tidigare gångerna idag fick Sandy överraska mig än en gång med något lokalt påfund från menyn. Hon beställde in en fruktyoghurt åt sig själv och mig. Isbitar, yoghurt, mjölk och färska fruktbitar i en enda röra som såg ut som om det hade skurit sig. Fantastiskt gott!


Fantastisk utsikt..

Vi konverserar, debatterar och umgås och då och då blixtrar Sandy till med en massa värdelöst vetande, som till exempel att man kan använda ris som pappersklister, eller att man kan laga sprucket glas med äggvita.  Tydligen kan man också, om man har en apelsin som in för bitter för att göra juice av, doppa halvorna i varmt vatten så ska viss del av bitterheten sugas ut så man kan göra sin juice. Jag älskar sådana kunskaper och utgick givetvis från att de här kunskaperna ärvts ner flera generationer. När jag frågar henne om det kollar hon konstigt på mig och säger att hon lärt sig det från internet.

Jag frågar om alla de som är kvar av gänget har internet hemma. Khoa småskrattar åt mig och informerar mig om att det är 2009.. Jag känner mig dum igen - för andra gången på mycket kort tid. För att kontra så frågar jag dem om stnittstorleken på teve-apparaterna folk har.. 24"-27" tum.. ..tjockteve.. 2009, yeah right.. I win.. Passar dessutom på att berätta om Gonzons 52"-are..



Vi pratade om allt möjligt tills klockan passerat 0000.. Khoa hade sagt till sin mor att han jobbade den kvällen, så likt askungen skulle hans moped snart förvandlas till en pumpa.. Hans pass slutar i vanliga fall 0030 så det var dags att lämna cafet..