Jag behövde bara sova några timmar och träffa Khoa och Sandy igen för att magkänslan skule bli bättre, förmodligen var det bara allt socker i glassen som ställde till det:)..

Vi träffades 0730 eftersom Khoa och Sandy som åkte moppe fastnade i trafiken. När de väl kom på plats inhandlades det bussbiljetter och sedan satte vi oss och åt frukost. 0830 avgick bussresan, och det skulle bli en lång sådan..


Buss utan toalett - bästa att inte dricka så mycket..

Sandy kunde inte riktigt hantera bussresan utan började - trots åksjuketabletter - göra det man gör när man inte han hantera bussresan.. En frän och mindre fantastisk doft spred sig i sällskapet, hon höll sig dock stark.. Hon förbannade frukosten hon åt, och jag nämnde försiktigt att hon borde tagit tabletterna någon timme innan bussresan, istället för precis innan.

Väl framme i Lien Huang hoppade Sandy ut ur bussen och sprang före till några mopedförare och lyckas få till en deal om att de skulle skjutsa oss till slutdestinationen.


Slutdestinationen - Binh Thanh

Jag var nervös över att vi skulle separeras eftersom Sandy och Khoa båda satt på den andra mopeden.. Jag skulle fått det mycket jobbigt att komma till rätta om jag hamnade på fel ställe! Allt gick självklart bra och väl framme betalade vi de båda chaufförerna..

Vi fick våra galet överprisade hotellrum och lämnade våran packning där. Sedan begav vi oss till stranden och promenerade den uppifrån och ner, och tillbaka igen.


I bakgrunden hotellbyggnaden och fiskerestaurangerna.

Delar av stranden var täckt av den finaste strand och andra delar var täckt av de vackraste släta stenar. Eftersom jag är som ett barn har jag givetvis en stensamling med mig hem!


Vissa av stenarna är helt fantastiska, mina favoriter är de helt svarta!

Dagsljuset försvann och timmarna likaså..


To be continued... (måste smita, planet går snart:)