Efter vår djupdykning i Saigons avloppsvatten lyckades vi efter ca 20 minuter komma till fiskrestaurangen. Där tog som vanligt Sandy kommandot och beställde. Mig har hon fått beställa slumpmässiga överraskningsrätter åt hela dagen.. Ville pröva nya saker hela tiden, och dessutom förstod jag inte menyerna på de lokala haken:).. Dessutom är det hon som samlar ihop pengarna till notan också och betalar den.. ..alltid. Undra om det blir jobbigt i längden att umgås med en sån person? För egen del tyckte jag mest det var kul att hon tog för sig.

Efter lite handtvättning, beställning och väntan kom maten in. Rå fisk hade låtit så läskigt, men det var inte alls läskigt.. Inte det minsta! Först fick man rispapper som såg ut som runda fajitas, fast lite genomskinliga. De blötte man ner med vatten som man doppat sin hand i. När rispappret var mjukt och följsamt fyllde man det med grönsallad, färska kryddblad och lade sedan ner fiskbitarna.. Fiskbitarna hade skinn och ben kvar, men det var ändå inte så traumatiskt..


En fiskbit lagd längst ner - ser lite ut som svensk sill - fast annan form

Vi åt upp och beställde en tallrik till som vi också gjorde slut på innan vi kände oss nöjda. Som vanligt så tog Sandy kommandot över notan, precis som hon gjort på varje ställe. Med snabb huvudräkning räknar hon ut var och ens del och alla betalar henne - pengarna reläar hon sedan vidare till servitören/trisen.. Sandy förtjänar ett helt eget blogginlägg - sällan man imponeras av 20-åringar som man imponeras av henne..

På väg därifrån bad vi om att få se ägarens övertäckta chopper - han plockade gladerligen bort pressenningen och lät mig fota..


Fet chopper som restaurangägaren ägde.. En sån vill jag göra Vietnam med!

Jag var dock inte sugen på att åka hem, så jag bad gänget att dra vidare och fika lite.. ..ingen motsatte sig!