Khoa - som jag tidigare nämnt att jag börjat lära känna - frågade redan i onsdag om jag ville följa med på en taltävling på söndagmorgonen.. ..och äntligen kom söndagmorgonen. Trots att jag somnade 0200 så blev jag alltså tvungen att stiga upp 0700 för att hinna till vår mötesplats utanför hans jobb på turistkrogen Allez Boo. Enligt honom ett överprisat skitställe som går runt på grund av att servitörerna är bra människor - jag håller med.

Självklart försover jag mig lite men hinner duscha och sätta på mig jeans och vit skjorta i alla fall. Har inte fixat håret en enda gång medan jag har varit här, så jag sparar torktid och fixning - typ tio minuter. Kom bara ett par minuter sent..

Jag hoppar upp bak på hans moppe och hör och häpna, grabben vet inte var tävlingen är:).. Vi parkerar i närheten av där vi tror det är och börjar promenera. Efter att ha irrat i 20 min hittar vi efter något mobilsamtal rätt.. När vi väl kommer på plats hälsar vi på hans kompis Vu - stavas förmodligen inte så - och sätter igång och väntar på de två tjejerna som ska ansluta.. ..Sandy och en med ett konstigt namn. Egentligen heter inte Sandy Sandy, hon heter också något lika konstigt som alla andra, men hon har gjort det enda rätta, tagit sig ett lättare namn:).. Tjejerna är tydligen notoriska senkommare och får ta en del back-stabbing.. ..jag håller tyst om min egna dåliga ovana och försvarar istället tjejerna.. Till sist kommer tjejerna - tjugo minuter för sent, men tio minuter innan tävlingen börjar.

Vi skyndar oss upp och pausunderhållingen håller på - dansstegen som hämtade från ett högstadiedisco, och en sångröst som är sådär.. ..inte mer. Självklart var det fantastiskt ändå - det var äkta!


..kort kjol räckte en bit, men inte ända fram..

Tävlingen började snart och tävlande efter tävlande berättar med varierande inlevelse om något av de ämnena de fick välja mellan:
1. Vilka delar av den vietnamesiska kulturen som är viktigast att bevara och hur man ska bevara dem.
2. Hur viktigt är det att vietnameserna lär sig engelska eftersom Vietnam nu gått med i WTO?
3. Vilka är enligt dig de fem viktigaste förändringarna i Vietnam de senaste fem åren? Vilka förändringar tror du Vietnam kommer genomgå de kommande fem åren, och varför tror du det?

De flesta valde tvåan och påpekade vikten av goda kunskaper i det engelska språket - och för alla var det ett sätt att komma ut och se världen - kanske den enda. Det engelska språket innebär makt, och utlänningar kan lätt få jobb på internationella skolor och tjäna bra pengar. Ben som jag festade med hade valt den vägen.. Tonåringarna drömmer om resor världen över - och att få se saker de bara har sett på bilder på internet - saker som vi tar för givet är för dem bara drömmar. Även att besöka grannländerna kantas av svårigheter och omöjligheter. Visum är svårt att få, pengar är en viktig faktor, och trots den revolution som internet har inneburit är det långt från Vietnam ut i världen. I alla fall ur det perspektiv som de tonåringar har som jag har kommit i kontakt med.

Den uessanska tuggummikulturen är för dem en frihetsikon. Vietnam befinner sig nu där Sverige var på -60 till och med -90-talet. Ungdommarna ifrågasätter sin egna kultur och värderingar, och hämtar inspiration från de serier som kablas över från det stora landet i väst..

Khoa har tur - han har fått någon form av stipendie och har dessutom släktingar i USA som han kan bo hos. Hans mamma har också lyckats spara undan pengar till ett års collegestudier. När han hör att utbildning är helt gratis i Sverige kan han knappt tro sina öron.. De Vietnamesiska ungdomarna som jag har kommit i kontakt med ser USA som ett sätt att kunna få se världen. Skulle de bli medborgare där försvinner alla reserestriktioner som satts upp för dem här i Vietnam. Dessutom kommer de då kunna tjäna tillräckligt mycket för att kunna resa runt. För de flesta är inte USA ett alternativ, men alla har ändå möjligheten att studera i Vietnam, även om förutsättningarna i där är lite annorlunda än i Sverige.

Vår favorit i taltävlingen - som dessutom är Khoas och hans vänners väninna - har lyckats ta sig hit genom delfinaler och det är en väldigt stor och viktig dag för dem som kommit vidare hit. Priset är en miljon dong, motsvarande 420 kronor. En bra måltid på den typen av restauranger som tonåringarna brukar gå på kostar ca 20 000 dong.. Femtio middagar alltså. Dessutom får de kurser betalade på internationella skolor om de vinner, vilket innebär ca 1000 kronor i kurser för vinnaren..


Uppställningen inför domen..

Första uttagningen kommer och alla står på ett led. Första namnet ropas upp och denne tar ett steg framåt, ytterligare fyra personer får höra sitt namn ropas upp, ingen av de fem är Luu Quynh Nhu - tjejen som vi hejar på. Nervositet - men det visar sig vara något bra eftersom de tre som var kvar får ställa sig framför de fem som tagits ut..


De tre finalisterna..

Spänningen är olidligt när tredjepristagaren ropas upp, och när andrapristagaren ropats upp så börjar Luu Quynh Nhus vänner jubla eftersom hon är den siste som återstår, och självklart då vinnaren. Hennes tårar börjar strömma ner för kinderna och det dröjer ett tag innan hon samlat sig tillräckligt för att skicka mungiporna norrut.


Vinnaren och de inte lika glada förlorarna..

Alla vill såklart smaka på segerns sötma och trots att jag inte vill så tjatar de på mig att jag ska vara med.. ..och det som händer i Saigon stays in Saigon så jag gick med på det - om än motvilligt..


Geek platoon - ej lika avslappnad som det ser ut som...

Efter det här smet vi iväg till ett nära beläget fik och åt frukost och drack is-te för att fira vännens seger och prata om resten av dagens aktiviteter. Jag blev sedan medbjuden av Sandy, en av Khoas väninnor, att senare på kvällen gå till en speciell restaurang och äta rå fisk med resten av sällskapet.. ..och det var tydligen inte sush de menade:/...

Först var det dock ca en och en halv timmes väntan tills att nästa aktivitet skulle börja, engelskaklubben.. Det här rör sig om geeks extraordinaire.. Eftersom jag inte hade sovit många sekunder så fick Khoa skjutsa mig till hotellet så jag kunde sova tjugo minuter och ta en dusch innan vi skulle ses 1330..

To be continued...

Ps.
Vietnamesen bredvid mig på internetcafet lyssnar på Basshunter på youtube, ska jag slå henne på käften?
Ds...