The return to Khoa
Share written 2009-09-11 @ 09:33:58
Såhär kan det se ut på Saigons gator ibland.. ..ganska packat. Få klarar att korsa en sån här gata med samma elegans som jag.. ..tummis!
Efter att ha skällt lite på mopeduthyraren, fast med ett leende, över att det inte funkade att få ett hotell med en kopia så lämnade jag över nycklarna på en väldigt otankad moped, och en hjälm med ett hål i. Grejen är den att man ska alltid le när man pratar med en Vietnames, det är någon oskriven lag eller något som säger att man inte får bli upprörd på en man som ler.. Smile and anything goes lixom.. ..märkligt, men man blir i alla fall glad av att le!
Jag lyckades snabbt komma över ett billigt hotellrum med en balkong och AC så jag skulle kunna torka ur kameran ordentligt. Efter det tog jag mig direkt till klubben där Khoa jobbade för att snacka lite skit och ta en kopp kaffe. Har hitintills beställt in någon alkoholhaltig dryck bara för att - men bestämde mig för att inte dricka ikväll - utan hoppa isäng tidigt. Jag hade ju ändå stigit upp sjukt tidigt, och studsat på en moppe i sammanlagt ca tio timmar...
...yeah right...
Read more about my night out with the Dutch girl who's name a can't pronounce or spell, and her friend Ben in my next post..
Tillskruvat antiklimax i Tay Ninh
Share written 2009-09-11 @ 08:24:37
Bananträd som jag helt oförhappandes stötte på när jag skulle kissa nedanför ett brofäste..
Lösningen, som var nästan lika bra som att låta Alex översätta var att använda Lonely Planets parlör! Tack mina hjältar som löste det problemet! Sara och Mården med andra ord! Självklart kunde jag inte uttala det för fem öre, men det spelade mindre roll eftersom jag kunde peka i parlören och låta vietnameserna själva läsa.. De äldre hade lite svårt att läsa, men de yngre med skarpare syn klarade det galant och började peka åt ungefär samma håll.. ..när två vietnameser pekar åt samma håll är chansen större att de vet vad de pratar om:)..
Snart visade sig den Vietnamesiska vänligheten än en gång och en kille hoppade upp på sin cyckel och trampade två kilometer för att visa mig rätt.. När vi kom fram erbjöd jag honom motsvarande priset om han skjutsat mig, men han tackade bestämt nej. Lite förnärmad, men inte arg. Fantastisk kille! <3
Så långt så gott och väl - och inlägget skulle kunnat sluta typ här..
..ej slut här.. Jag frågade vad det skulle kosta - en spottstyver.. Jag tog fram min kopia på passet med visumstämpeln som mopeduthyraren dyrt och heligt hade lovat skulle duga istället för passet - kvinnan vägrade. Det är väl det som är problemet med kommunistiska diktaturer - nåja, de har ett parti, men bara ett. Kvinnan var i alla fall rädd att råka illa ut så det var kalla handen. 100 km på moppe åt andra hållet:/..
Klockan var redan 1630 så jag visste att jag hade begränsat med dagsljus kvar. Det är närmare tre timmars resa på moped med köer inkluderade. Dessutom gjorde jag något extra stopp här och var också som jag kan berätta mer om i nästa blogginlägg..
Sötnosen - men det finns ändå inga ursäkter för tidelag!
På vägen tillbaka fick jag i alla fall möjlighet att fotografera byn Trang Bang, den där byn där det finns ett foto där man ser en svårt napalmbränd naken flicka springa. Jag lade till orginalbilden i ett av mina första blogginlägg. Den var inklippt med Rambo bland andra.. Ni kan ju kolla där eller söka efter Trang Bang på googles bildsök.
Såhär ser det ut idag i alla fall!
Lyckligtvis så började det inte regna på tillbakavägen, för då hade det kunnat ta mycket längre än tre timmar. Mörkret hann dock komma, och såhär nära ekvatorn så är det som att släcka lampan. Det blir verkligen kolmörkt direkt och med tanke på att vägarna bitvis kan vara ganska dåliga så vill man inte ha regn på det. Dessutom försöker jag hålla ganska hög hastighet, och då måste man ha på sig solglasögon för att inte få in all skit i ögonen, och när det blir mörkt ser man inte skrutt med sina coola shades. Sista biten gick alltså ganska sakta..
..till skillnad från resan till Tay Ninh - det var innan jag förstod att det fanns hastighetsbegränsningar. Mina lågkvalitativa skruttglasögon är numera blästrade av all sand som fanns i luften när jag for igenom Vietnam som ett spjut..
Oj, lite väl långt, ber om ursäkt för det..
Ta hand om er!
Vilse i pannkakan och i översättningen..
Share written 2009-09-10 @ 09:48:11
Jag tror jag kan ha tagit mig vatten över huvudet. Just nu är jag mitt i ocivilisationen, men precis som överallt annanstans så finns det ett internetcafe och ungdomar som spelar det där epilepsiblinkande strategispelet.. Det stora problemet är att INGEN pratar engelska.. En annan hemlis som det är läge att berätta - jag önskar någon hade berättat det för mig - det finns inga vägskyltar här:/. Kan det vara ett sätt att förvirra de Uessanska trupperna? Kom igen, kriget är slut! Måste försöka hitta någon riktpunkt.. ..eller ännu bättre, en vägkarta. Försökte hitta en i Saigon, men det var omöjligt. Det fanns bara stadskartor.
Easy Rider - fick några bilder från resan.. ..men fick ha dem i min torkpåse emellanåt, då funkade det att ta några kort.. Sen tillbaka i påsen. Kan förklara vad torkpåsen är för er intresserade fotografer om ni vill det..
Jag körde bland annat förbi Cu Chi helt utan att upptäcka det.. Det var första stoppet på min resa så jag blev ganska förvirrad när det visade sig att jag kört förbi den med flera mil. Utanför Saigon pratar folk inte heller engelska, så det är omöjligt att be om vägbeskrivning. Svårt att ens få reda på vad klockan var..
De här killarna var läskiga, men jag behövde vägbeskrivning.. De var skitfulla och drack hembränt..
De bjöd gärna, men jag var lite orolig för min körning efter det så jag avböjde:/..
Jag vet att jag är i närheten av Tay Ninh, men inte mer än så. Hur tusan ska jag hitta ett hotellrum här ute? Mat är inga problem, det finns försäljare överallt, men vad tusan heter Room For Rent på Vietnamesiska?!?
Är det ens meningen att turister ska vara här ute?:) Var det det här som Khoa försökte varna mig för igår kväll? Jag ritade upp min planerade rutt på kartan för Khoa igår, han bara skakade på huvudet och sa åt mig att jag inte skulle ge mig ut på den här resan. Det var ungefär då jag bestämde mig för att jag visst skulle ut på det här äventyret - till varje pris. När ska jag växa upp egentligen? Han gav mig ett till råd, om jag stöter på polisen ska jag prata Svenska, och det är ju fantastiskt, jag kan ju svenska. Värre för alla andra turister som blir stoppade, vad ska de göra?
Nåja, söndag måste jag vara tillbaka i Saigon, och nog tusan ska jag klara det på något sätt! Håll tummarna för mig!
Kram Alex för att du vill att jag ska komma tillbaka, kul att se att ni fortfarande läser där på kontoret!:)
Ps. Det är sant, jag är sjukt vilse!
Ds.
Kameran död...
Share written 2009-09-10 @ 09:44:31
De störtskurar som faller här är inte av denna värld, det är som om himlen öppnar sig. När man kör på landsbygden så finns det heller inget skydd att gömma sig under, men det finns beninmackar och stånd vid vägen som ibland lämnar utrymme att gömma sig från regnet.
Den Vietnamesiska landsbygden är fantastisk, tyvärr blir det inte så mycket foton härifrån, eftersom min kamera har fått frispel.. ..den beter sig inte riktigt som den ska. Tror det beror på fukten - eller vet snarare - hoppas den överlever den här persen. Mitt humör är dock ganska lågt på grund av kameran, trots att det är helt galet häftigt här. Skulle så gärna vilja få med mig lite bilder hem så jag kan dela med mig av mina äventyr. Har aldrig varit med om maken till ställe! Har dock några bilder här utifrån i alla fall, ska försöka få ihop fler!
Be en bön om att kameran kommer igång igen så är ni snälla..
Inga hyrmopeder utanför Saigon
Share written 2009-09-10 @ 09:42:25
Allt började så bra.. ..jag vaknade i tid, gjorde iordning mig och begav mig sedan direkt till en mopeduthyrare. De frågade vart jag skulle och när jag berättade att jag skulle upp till Tay Ninh så blev det kalla handen. "No go out Saigon! No motorbike! Danger!!!"
Nedslagen, förnedrad och omyndigförklarad.. ..det sista kunde jag köpa - jag hittar ju på så mycket tokigheter - men förnedring är något jag bara ställer upp på i slutna sällskap, och då involverar det ofta ett par handbojor och en piska..
Jag bestämde mig för att inte ge upp så lätt, utan frågade om det fanns några uthyrare alls som skulle hyra ut till mig, men fick svaret att det var omöjligt.. Skam den som ger sig! Eftersom det av försäkringsskäl och whatever inte var läge att ljuga började jag använda min överlägsna retorik, och alla manipulativa trix jag hade i bakfickan.. Rätt vad det var stod jag där med en moppe och en hjälm.. Hjälmen lyckades jag tappa i marken, och det slogs genast hål på den tunna plasten. Passform fanns inte, den var helt rund.. Innuti var det skumgummi - skulle jag trilla skulle jag dö - oavsett hastighet.
Sen började resan ut från staden.. Det kan kvala in på listan med de tio läskigaste händelserna i mitt liv. Jag är glad att jag inte dissade tutandet, det behövs. Precis som jag antog så är det ett överlägset sätt att varna för att man kommer. Vid flera tillfällen har jag haft nära döden upplevelser och det är sjukt tröttsamt att köra moped i Ho Chi Minh. Det blev lite bättre när jag kom ut på landsbyggden, men man kan fortfarande inte slappna av.
Det är finns få saker som är så adrenalinpumpande som att köra moppe i hundra kilometer i timmen men en blomkruka på huvudet!
Ta hand om er!
Khoa - Flitig och kärlekskrank student...
Share written 2009-09-09 @ 09:41:16
Khoa - Soon to be marketing dude..
Han kunde prata ganska bra engelska och tyckte jag var en trevlig kille så han bjöd med mig att dra ut och festa lite igår, dessvärre missade jag inbjudan, men nu på söndag har han tydligen ledigt igen och då ska jag följa med till deras "Engelskaklubb" och hänga. Det kommer bli fantastiskt kul.. ..förutsatt att det inte är ett annat ord för ett ställe där man rånar och misshandlar dumma turister..
Han blev i alla fall glad när jag nämnde att jag skulle titta förbi honom på jobbet ikväll.. Senast så satt jag och pratade med honom i två timmar, han hade tydligen fått dispans av sin chef för att prata med turister eftersom han behövde bättra på sin engelska inför sina studier utomlands. Jag gav honom inte tillräckligt med dricks för att han skulle hålla kontakten med mig för pengarnas skull, bara en liten slant.. Jag lovade dock att hjälpa honom med engelskan via e-mail även framledes.. ..och kommer göra det med ett leende! Jag hoppas att det kommer gå bra för honom i USA..
Han pratade så gulligt om sin flickvän, sa att hon var så mogen, och att hon hade gjort slut med honom för att han hade haft det lite svårt i skolan, men att han tack vare det skärpte sig. Nu när han med ett scholarship ska plugga vidare i USA så hade flickvännen sagt att de kunde försöka igen... Vi får se om inte den Uessanska hamburgerkulturen knäcker kärleken till hans flickvän.. ..hade min flickvän kört det rejset mot mig så hade jag försvunnit som ett skott..
Kram på Khoa, och på er..
Trafiken i Saigon
Share written 2009-09-08 @ 10:43:18
Hitintills har jag inte tänkt så mycket på trafiken, och att sättet att röra sig i den skulle vara så mycket annorlunda. Lonely Planet har dock gjort en grej av den, och visst är den lite speciell.. Det är dock inte mycket mer avancerat än när vi på kontoret går över till Thaihaket över gatan. Jag går aldrig på några övergångsställen, istället har jag vant mig vid att leka frogger. När jag behöver gå över en gata visualiserar jag ett zebramönster och efter att ha gjort lite snabba avståndsbedömningar i trafiken och mentalt hittat en lucka så går jag.. Inga konstigheter.
Här i Vietnam är det det enda sättat Det är så man går över en väg. Mopederna och bilisterna tutar glatt på alla, inte bara gångtrafikanterna. Det är mer för att säga "Hej, här kommer jag!" än "Försvinn din jävel".. Så länge man med blickar skapar samförstånd så är det aldrig några problem. Mopederna som är i absolut majoritet rundar en vant utan att man någonsin känner sig utsatt. Beter man sig inte irrationellt, utan hela tiden flyter genom luckorna som nästan magiskt - av mopedisterna och cyklisterna - skapas framför dig så är det inga problem att ta sig över vägarna, inte ens i rusningstrafik.
Japansk mat, hiss eller diss..
Share written 2009-09-08 @ 10:42:38
Hur jämför sig svensk japansk mat med vietnamesisk dito? Jag håller precis på att avsluta en japansk sashimiö lax, blåckfisk och en tredje sorts rå fisk, misosoppa, lite märkliga tillbehör, ris, och den för Christer obligatoriska extraskålen med ris, samt en spya med ansjovis.. Spyan påminner mig om den gången jag beställde in en Creme Catalan på La Cucaracha. Såg fantastisk ut men smakade.. ..spya.
Sashimi - Tyvärr syns inte sugkopparna på bläckfisken så bra..
Den råa bläckfisken var spännande, kockarnas arbete imponerande, och miljön fantastisk.. ..men allt som allt är svensk sushi pretty damn ok.. Visst fanns det fler olika varianter på död fisk här, och visst var det roligare, men i framtiden kommer min favorit fortfarande vara gammal hederlig sushi. De andra rätterna var ändå bara samma fiskbitar lagda i alternativa konstellationer..
Söt sushikock som en servitris blev alldeles fnittrig av:)...
Sammanfattningsvis: Ja, det finns riktig japansk mat i Sverige.. ..i alla fall lika riktig som i Vietnam.
En alldeles fantastisk lunch...
Share written 2009-09-07 @ 14:17:04
Jag försökte få reda på vad priset skulle bli men kunde inte riktigt göra mig förstådd. En av mopedtaxifarbröderna såg att vi hade lite problem med kommunikationen så han skyndade sig fram och tolkade åt mig. Ofta är de ganska bra på engelska, de kan det hjälpligt i alla fall. En specialmåltid med lyx som tre olika såser, egna tandpetare, ett eget plastfat med olika tillbehör som lime och skuren chili.. ..snart dök det även upp en egen toarulle när min tolk såg att jag blev brydd över att jag blev lite kladdig av limen. Dessutom fick jag ett glas iskall saft, men jag vågade inte dricka upp den.. Hoppas de inte blev ledsna:(..
Saigon - 1970, Sept 7 - War is raging...
Share written 2009-09-07 @ 09:55:21
I den kombinerade toaletten med dusch fanns det inga tillbehör; ingen tvål, inget schampo, och framförallt inga handdukar.. Det enda som fanns där som inte var fastskruvat var en badbalja modell mindre som tillsynes slumpmässigt var utlagd på golvet.
Jag funderade någon sekund på om jag vågade duscha med tanke på torktiden, och det faktum att jag inte hade någon handduk med mig. Sekunden tog snabbt slut eftersom jag när jag är hemma och det är 18 grader med låg lufgfuktighet känner mig äcklig om jag inte duschar två gånger per dag. Varmvattnet värmdes i en magisk plåtlåda som satt fast i väggen, stor som en modern dvd-spelare ungefär.. Ingen cistern, utan den verkade värma vattnet on the fly. Genomflödet lämnade en stråle lika varm och stark som en vuxen man - utan prostatabesvär - klarar av att prestera.. Trots den begränsade effekten så kändes varje droppe som en änglatår som tog med sig varje smärtsamt minne, all saknad och framförallt alla den skit som man samlat på sig sedan gårdagen.. ..en hel del skit..
Jag gillar inte flytande tvål, det blir napalmliknande när man tvålat in sig, nästan omöjligt att få bort.. ..jag vill ha an old fashion bar of soap, en sån där de tappar i duschen på fängelsefilmer... När jag var klar och hade lyckats få bort all tvål försökte jag komma på alternativa torksätt.. Först använde jag båda händerna som vattenskrapor, när jag hade fått bort det värsta ställde jag mig framför fläkten och förstärkte fläktandet med en tröja som jag viftade med mot mig. Till sist hade jag torkat.. ..dock lite snabbare än förmodat! Om jag hade använt en handduk eller en tröja till att torka mig med skulle den inte ha kunnat torka, inte i det här regnet, och definitivt inte i en plastpåse i väskan.. Frågan är om jag inte ska göra det här torksättet till mitt MO... ...om det inte finns handdukar på hotellet, då kanske jag använder dem istället, bara för att lyxa till det lite!:)
Hotellrummets 12 kvm utan AC och lakan fick mig på något märkligt sätt att känna mig som om jag flyttats tillbaka i tiden till början av 70-talet. Idag ska jag leka krigsreporter a la film noir.. Jag ska ta mig in i de fattiga kvarteren och kolla om jag lyckas bli rånad eller lurad igen.. ..fotografera mycket folk, och samla leenden!
Jag älskar vietnam mer än någonsin.. ..martyrromantiken, regnet, alla människor och maten! Allt det här får mig att känna mig så levande! Älskar att leva såhär, bo såhär och känna att jag är där det händer!
När jag skrev det här blogginlägget i min anteckningsbok satt jag på ett kafe och regnet öste ner, folk sprang runt och försökte ta skydd från regnet. Framför mig hade jag en grillad tonfisk i en god buljong och en tallrik med ris. Maten var - som föda med svenska mått mätt - knappt godkänd, men samtidigt fantastisk. De australiensiska kvinnorna bredvid gnällde över maten, men vad väntar de sig för 20 kronor?
Nu när jag skriver av anteckningarna har jag kommit in i ett av de fattigare distrikten, internet kostar knappt 2 kronor i timmen.. Senast en vit man satte sin fot här var nog när Uessanerna hade någon stackars påstådd VC-soldat upphängd i taket här.. Hitintills en fantastisk dag och klockan är bara 1500..
Ta hand om er allihopa!
Dag 2 - Krigsmuseumet och Dinh..
Share written 2009-09-06 @ 16:29:54
Efter det gick jag ut på en marknad där de läskigaste fiskarna ever låg och sprattlade på stora rostfria fat.. Bläckfiskar, levande kräftor som var 15 cm långa, krabbor, ja allt man kan tänka sig!
Strax utanför dök det upp en cyclo-kille.. Det är Äthe prefered way of travellingÄ här.. Lite som fattigmanstaxi. Killen cyklar och så sitter man på en sits framför styret. Jag fick ett pris på 5000 dong (några kronor).. ..för det körde han mig till krigsmuseumet.. Fantastiskt museum! Man gick därifrån och hatade uessanarnas utrikespolitik mer än någonsin.. Det fanns bilder där på uessanska soldater som gjorde sjuka saker, sånt man får mardrömmar av.. Tog några metabilder, men de var lite för vidriga för att någonsin hamna här.. ..tanken var att de skulle det nör jag kommer tillbaka men efter att ha fotat några bilder så ändrade jag mig..
När jag kom ut så var cyclo-killen kvar.. ..Dinh hette han. Han tjatade på mig och jag fick dåligt samvete, så trots att det var något fuffens på gång så lät jag honom köra mig vidare till två pagoder (tempel)..
Efter det tog han mig till en restaurang och jag bjöd honom på ett par öl och vi satt och snackade.. Jag bestälde också något från en meny jag inte förstod, och Dinh var inte så bra på engelska heller:).. När jag fick min beställning så var det någon sorts sniglarÖS... Inte sånna där franska heller, de franska är kokade i smör och kryddor, de här var bara grillade.. De serverades med någon kryddblandning och citron. Smakade lite läskigt och hade en dito konsistens.. Självklart åt jag dock mat!
Efter det ville Dinh att jag skulle skriva att han var fantastisk i hand bok, så det gjorde jag eftersom han var en så trevlig prick..
När jag sedan skulle betala notan så tog restaurangägaren och överprisade mig, men det duckade jag, det rörde sig ändå bara on normalt lunchpris i Stockholm, inklusive fyra öl..
Vad som däremot inte kändes okej var när Dinh började bråka, då var det inte längre bara en blåsning, utan nu var det någon som hade utnyttjat mitt förtroende, och som hade ändrat utlovade priser trots att vi hade diskuterat priset.. Han höjde rösten, jag höjde rösten, sen såg vi ut som två araber som diskuterar priset på en vara.. Jag gav honom sex dollar eftersom han ändå hade tagit hand om mig två timmar, han ville ha 36 dollar.. Även sex dollar var för mycket, men envisast vinner.. ..och eftersom han kände folket i restaurangen ville jag ge honom något för att slippa problem med dem också.. Vi var i djupaste china town, inga vita i närheten, så man vill inte att ens kropp ska flyta upp i Saigon river:).. Nåja, nästa gång ska vara hårdare när jag diskuterar priset! Dessutom ska det inte bli några fler öl här, har fruktansvärd huvudvärk, ska hålla mig till vin, men de är inga vindrickare här:)..
Nu är klockan över 2100 och jag ska bege mig ut och slåss med de prostituerade.. Trist att de blir en så tydlig del av staden på natten.. Det är en väldigt häftig stad nattetid..
Bytte hotell föresten, $50 till $6 och det märks, återkommer om det:).. Får se om jag står ut mer än en natt!
Fool me once, shame on you...
Share written 2009-09-06 @ 08:01:57
"Fool me once, shame on you; fool me twice, shame on me"
Morgonens tripp till Mekongdeltat.. ..jag var ju fast övertygad om att jag hade blivit lurad på den, unfortunately we'll never know.. Jag försov mig imorse, fast det var nog lika bra, för jag blir så arg och ledsen när jag blir lurad, så som det ser ut nu vet jag inte om jag egentligen blev det på riktigt, kanske bara blev överprisad:).. Det var ju inga pengar jag förlorade egentligen så jag kommer nog ha råd att fortsätta resan i samma anda:).. Idag tänker jag göra en stadsvandring, vi får se vad för underbara saker som dyker upp idag...
Dag 1 - Smutsigt, plottrigt.. ..härligt...
Share written 2009-09-05 @ 13:39:49
Nu ska jag gå till hotellet och bråka om att jag inte fick det rummet jag beställt:).. Dessutom måste jag kolla pengastatusen, kulorna börjar rulla i allt högre hastighet:)..
De säljer föresten dumplings här! Fantastiska!! Fast degen är lite för söt, men annars är det smaskens.. Hoppas jag inte blir sjuk av att äta från de skitiga matstånden längst med vägarna:).. Men som jag brukar säga, jag blir ju aldrig sjuk!
Tack för idag, och tack till er som läser och kommenterar, jag kan inte ens i närheten förklara hur mycket det betyder! <3
Förlåt Amanda för att jag inte har varit så underhållande idag, men jag är så otroligt trött, lovar att jag ska fortsätta i samma anda som tidigare:).. Nu kommer jag dock vara på Mekongfloden om jag har tur i tre dagar, så nästa post kommer då!
Föresten hade jag redan vid fyratiden lokal tid hunnit bli erbjuden både gräs och glädjeflickor.. Jag förklarade barskt för gräsmannen att man dör av rökning, glädjehallicken nobbade jag med motiveringen att jag inte behöver betala för lite glädje... (Simonkodat tillägg, grabben läser bloggen:)
Ta hand om er!
Jag ska se Mekongdeltat i morgon..
Share written 2009-09-05 @ 13:17:55
Landet utan prickar
Share written 2009-09-05 @ 12:35:42
090904
En timmes sömn mellan 0630 och 0730.. Trött, i dvala... Steg upp och gjorde kaffe och hamnade framför datorn. Som vanligt rusade tiden ifrån mig och helt plötsligt låg jag efter tidsplanden... ...rejält...
Jag behövde ta mig förbi kontoret som av en slump ligger 150m från en av flygbussarnas hållplatser - skriva ut flygbussbiljetter, föra över bilder till kameran (vilket inte fungerade.. ..wtf), och dessutom behövde jag hämta min "Lonely Planet" som jag hade glömt dar.. ..jaja, min och min, Mårdens...
Jag dröjde kvar medan jag sade hejdå och promotade min blogg för alla närvarande:).. Total saknad skölde över mig och jag ville bara krama allihopa!
<bilder kommer senare, kan inte föra över från kameran>
Ryggsäck Packad - Everest..
Share written 2009-09-04 @ 05:59:34
...vad tror ni jag har glömt, skriv era gissningar bland kommentarerna!
..förvandla drömmar till minnen..
Share written 2009-09-03 @ 12:56:01
Imorgon åker jag till Vietnam. Backpacka.. Kontrollbehovskillen goes jungle warrior.. Måste ha allt planerat för att inte bli stressad och få ont i hjärtat.. ..no more.. Jag har flygstol och unnade mig hotellrum första natten, after that I'm on my own..
Har en Lonely Planet från -91 med mig som jag fick från fröken Snabb:).. Hon köpte den åt mig på en loppis när vi var i Köpenhamn.. Den kostade 20DKR.. Min kollega Mården lånade ut sin från -01 till mig, vi får se om jag tar med den.. Tack till båda!
Ska försöka blogga frekvent här under resan, för att kickstarta bloggen, men jag lovar ingenting.. ..dagböcker är inte riktigt min grej, men eftersom jag är en teaterapa så kommer jag definitivt skriva mer om jag får ett par läsare än om jag inte får det! Jag lovar att blotta mig jättemycket och visa alla mina svaga sidor, dessutom lovar jag att spetsa till ALLT. Mellanmjölk är inte jag..
Ikväll tänkte jag köpa de sista sakerna inför resan. Förmodligen blir det bara ett extra batteri till kameran och ett 16GB minneskort.. ..resten köper jag i Vietnam. Första resan, så jag famlar lite i blindo.
Det enda som egentligen är viktigt att ha med sig är:
Biljetter - utskrivna (x2 så man har ett extra exemplar om man blir av med det andra)
Pass
Kopia på passet
Dollar i små valörer
Kreditkort
Dessutom skickade jag information om kreditkort och försäkringar till den enda jag känner som jag fortfarande kan nummret till utantill. Då kan jag ringa ett nummer så kan hon lösa alla mina eventuella problem.
