---

Fick på avvägar höra att du hade fått ett astmaanfall av det lilla odjuret. Trodde i min enfald att det skulle vara lugnt om den blev förpassad till den lilla buren vid min plats men efter att, av din chef, ha fått en crash course i din allergi förstår jag att så inte var fallet. Jag har nu dammsugit området kring våra platser och jag hoppas att det underlättar det något för dig. Om det inte hjälper måste vi nog sanera arbetsplatsen med hjälp av anticimex och då får väl den kostnaden dras på min lön!

Krya på dig och hoppas att du snart är på benen...

<3

---

Jag har egentligen inte haft några behov av att gå på toaletten under min tid i Vietnam. Jag kanske äter för dåligt, eller också äter jag så bra så allt jag stoppas i mig tas upp av kroppen.. Helt plötsligt händer det i alla fall, helt oförhappandes och jag är oändligt glad att jag är nära hotellrummet.. Jag har nämnligen lite issues med offentliga toaletter..

Offentlig toalett, Vietnamese Style - ej papper, spolning manuellt

Jag började promenera - i allt raskare takt - mot mitt hotell.. Upp och ner för regnvåta gränder med jeansen  - likt gips som jag skrev tidigare - kring mina lår. Regnet och fukten förvandlar sakta men säkert mina jeans till bojor kring mina ben. Tyngden gör så att byxorna halkar ner mer och mer och ju raskare jag promenerar destå oftare måste jag försöka dra upp byxorna.. Skärp är för losers.. ..loosers:)..

..var fan är hotellet.. Varje gränd har tio hotell, det finns tio gränder för varje hundra meter eller nåt.. Jag sicksackar mig genom vägarna mellan Pham Ngo Lao och Bui Vien.. Jag försöker kolla på kvittot som jag insisterade på efter förskottsbetalningen, men ingen adress.. I vanliga fall brukar man få ett hotellkort som man kan visa för taxichaufförerna men den här gången glömde portiern det:/.

Efter att paniken var nära att greppa mig över att jag hade tappat bort mitt hotell - förmodligen aldrig skulle få återse mitt pass och packning igen och att jag skulle dessutom bli tvungen att gå på en offentlig toalett - så vinkade en man åt mig och sa, "Here's your hotel!".. Portiern hade tydligen snappat upp min panik där han satt utanför och raggade kunder.. Jag fick min nyckel och började springa upp för trappan.

Så nära men ändå så långt ifrån.. Har ni en aning om hur svårt det är att springa i trappor med våta jeans? Fyra trappor? Prova! Lägg på panik och ett skriande behov att pudra näsan.. I fucking dare you!

Det var mycket trevligt att komma på plats..

..where the fuck is my shower..

Fick ta en heldusch.. ..men det var fantastiskt att duscha och sedan känna sig fräsch när man gick ut igen!

Ibland är livet underbart!

Gårdagens rum upptäckte jag var utsatt för en myrinvasion modell bibliska proportioner.. Jag var för trött för att orka bry mig om det när jag kom innanför dörren igår och ställde bara upp väskan på en stol i rummet. Jag trodde det skulle räcka.. Jag borde dock ha förstått att myror som överlever i den där $7 misären inte låter sig nedslås av så billiga knep. Barfa efter en natt känner jag att jag egenhändigt skulle kunna överleva ett kärnvapenkrig med 50 cm ståltråd, lite folie, en ask tändstickor och lite kondenserad kärlek... Anyways... Min väska var självklart fylld av myror, så stora att jag blev tvungen att strypa dem.

I $6 rummet var allt åtminstone fastskruvat - som jag nämnde tidigare - allt utom en tvättbalja på golvet.. I det här rummet hade myrorna snott tvättbaljan, och försökt få låss handfatet och hyllan ovanför handfatet eftersom de båda hängde löst. Det var en sådan lutning på handfatet att inte ens allt vatten inte kunde rinna ut:).. Anledningen till att myrorna så lätt fått loss inredningen var för att byggjobbarna fuskat med plugg och mycket annat..

Egentligen var rummet ett vindsrum ombyggt vindsrum inrett med andrasorteringens rejects.. Vilket innebär att jag bodde på våning 4+1.. Det var en brant stålstege vars ytrymme i taket var så dåligt så jag knappt fick igenom min ryggsäck:)..

Mitt nya rum däremot.. ..$12 dollar kärlek.. Fick det för $10 genom ofrivillig prutning. Jag sa bara att jag inte var intresserad av $12 rum, och då kastade de rummet på mig för $10..

Två kingsizebäddar på fjärde våningen; AC, kylskåp, toalettpapper, handdukar, tvål, tandborste, vita pluttar, kort sagt ALLT.. ..utom duschen bredvid toaletten.. Kunde knappt hålla mitt ursinne i schack när jag upptäckte det.. Hur ska jag överleva det här?

Jag vet faktiskt inte...

Som jag nämnde i förra inlägget så fick det bli tvättdag idag, vilket innebar att jag lämnade in mina fantastiska fjällräven långbyxor.. ..tillsammans med lite annat smått och gott!

Fyra dagar svett och äckel! Varje kväll innan jag lade mig knöt jag fast dem i sänggaveln innan jag nattade dem. När de satte igång och sprattla framåt två klubbade jag dem med min ena toffel, då brukade det vara lugnt fram tills på morgonkvisten.. Nåja, no more.. Kommer sakna dem, men de sätter väl igång om några dagar igen!

Att få kläderna expresstvättade (samma dag) gick på hutlösa tio kronor, mot fem kronor om man kunde vänta två dagar... OUTRAGEOUS!!

Ska bli skönt att få byta från jeans till fjällräven igen, snart så! Jeans har en ful ovana att fastna i huden när de blir fuktiga, känns lite som att ha på sig gips!

Det spelar tydligen ingen roll hur risigt området är, det finns alltid billiga arbetsstationer uppställda i någon mörk gränd som man aldrig skulle våga gå in i om man inte var en modig ninja som jag.. ..eller en dataspelsberoende tonåring på jakt efter sin nästa fix.. Vart får de pengar ifrån? Rånar de turister och snor deras kameror? Är det då så smart av mig att hänga här?

Det verkar vara samma spel de spelar också allihopa, något epilepsiblinkande strategikrigsspel med drakar, riddare och konstigheter.. ..ser skitkul, och när jag blir pensionär ska jag spela det nästan jämt! Det är inte bara på internetcafeer de spelar det, utan jag har sett de anställda på hotellen spela det i receptionen också. Giftet har spridit sig genom alla samhällets klasskikt.

Inte så stor skilnad på svenska och vietnamesiska tonåringar alltså, när det gäller datanörderiet.. De är ungefär lika stora och kralliga som svenska datanördar också så jag håller inte så himla hårt i min kamera ändå..

Jag var runt och kollade lite på andra turer till Mekongdeltat, och det finns väldigt många mycket billigare turer än den jag blev erbjuden, så på ett eller annat sätt visste jag att jag hade blivit lurad av killen jag nämnde igår. Sur och grinig över detta bestämde jag mig för att göra något för att få känna mig bättre, och vad får än att känna sig bättre än att göra något barn glatt? Inget.. ..så jag köper en ballong... Ingen kan ju vara nere med en ballong för det första, som Nalle Puh sa.. Jag valde ut en rosa och fin och tänkte att jag skulle ge den till första bästa unge som verkade vara snäll. Då drog jag mig till minnes en passage i Lonely Planet om att det är så man skapar äckliga tiggarungar... ...d] gav jag ballongen till en familj som stod och höll sin lilla batting, så de kunde ge den till barnet.. När mannen blev förvånad sa jag först "Don't worry, there's no strings attached!", men fick lägga till " ...öh, except one.." Borde ha använt något annat talessätt, men det var för sent då. Han blev glad och tackade och skickade i alla fall vidare ballongen:).. Efter det kändes det mycket bättre att ha blivit lurad..

..som jag brukar säga till alla andra idioter som blivit lurade: Det är inte den som godtrognes fel att han blir lurad, utan det är den som luras!


Ja, det är faktiskt en sann historia:/.. Till och med det med "no strings attached"...